Hur möttes ni? Berätta och vinn!

vi träffades allra först när vi började karaten bägge två. jag var 12 och han 21. (nejnej, vi blev inteihop DÅ:P) det gick några år, och egentligen så såg vi inte varandra som mer än vänner. jag hade ett ragg på gång sen när ja blev 13, men det. 

när jag var 14, och han 23 så skulle vi till ö-vik  på träningsläger. tyvärr under träningen så vred min karl knät och slet av ett ledband. jag följde honom till akuten och vi satt ensam på restaurangen och åt, som de andra i gruppen redan varit på. sen när vi skulle till lokalen där vi skulle sova, så låg vi ensam i ett rum.. det var väl lite då i alla fall JAG fick ltie känslor för han.. 

vi busade på lite som kära gör, (men vi var ändå inte ihop) och så skulle vi sen i december samma år till umeå för en uppgradering (skaffa nytt bälte) och vi skulle få åka med en annan i gruppen och hennes man. vi satt i baksätet och jag "råkade somna" (det ingick  i min plan:P) och tippa på hans axel. han tyckte det var helt ok, och så somna vi så¨, och vi sov HEEEEELA Vägen. 

vi körde vårt race, fick nya bälten, och så skulle vi hem igen. vi lutade oss mot varann.. och så ville han hålla hand, fast det fattade ju inte jag.. :P men JAG tänkte ta hans hand. och oj så nervös jag var! men tillslut fattade jag mod och tog den.

senare en dag bjöd han på middag, som bestod av spagetti och carbonarasås hemma hos sig. Och så ledde det ena till det andra och så kysstes vi^^  det roliga var att han egentligen skulle pussa mig på näsan (han tyckte det skulle vara gulligt, han hade inte kysst någon tjej förut) och jag sabbade det genom att lyfta huvet. :P han vart jättenervös och spänd haha. :P
detta var 16 december 2005 och vi är inne på vårt 7 år tillsammans och i oktober har vi varit förlovade i tre år:<3 

vad jag föll för? vet ni.. de vet ja inte.. kanske att han överhuvudtaget fattade tycke för mig, och han är ganska så snygg, väldigt fina släktdrag, bl.a ögonen och hans smilgropar. <3 men och så att han kan vara så överraskande romantisk, att han lyssnar (oftast hehe).. ja.. ärligt så har jag ltie svårt att sätta fingret på VAD jag föll/faller för.. det är bara hela han..  

Vi träffades på Oslobåten Pearl of Scandinavia.
Min pappa skulle ha konferens för sina säljare och en av dem blev sjuk så jag tog den platsen eftersom jag ändå var arbetslös och inte hade något att göra.

Andra kvällen åt vi i bufferestaurangen där vi hade en söt kille som servitör. Jag var inte helt säker på om jag tyckte han var så snygg egentligen. Han däremot tittade på mig hela kvällen och jag kunde knappt äta pga det. När vi skulle gå så frågade han mig om jag ville träffa honom en annan dag eller senare samma kväll. Jag förstod inte ett ord danska så allt jag uppfattade var "inatt". Jag svarade "inatt". Vi möttes utanför resaturangen halv tolv och gick sen ner i hans hytt och pratade i 2 h. Stackaren skulle upp igen kl 5.

Dagen efter möttes vi till frukosten och han sa igen att han skulle ringa en vecka senare när han gick i land. En vecka senare väntade jag på hans samtal och när det inte kom ringde jag själv upp. Han svarade inte då men ringde upp senare på hans väns mobil. Det visade sig att han hade försökt ringa men han kunde inte ringa utomlandssamtal eller nåt liknande.
Han kom i alla fall upp till mig en vecka senare och sen den dagen är vi tillsammans. 1½ år distans innan vi flyttade ihop i Hgb och nu 8 år senare blir det bröllop.

"sket sig" ska det stå sen :P

Jag gör det lätt för mig och kopierar berättelsen som vi har på vår bröllopshemsida Vad som inte framkommer där är vad jag föll för. Det var absolut utseendet i första hand. Han var och är fortfarande den vackraste jag sett. Och när vi träffades så visade det sig att han är lika vacker inuti som utanpå. Bilden är från nyåret 10-11 då vi besökte Absolut ice bar här i Stockholm. Den kvällen kom vi fram till att vi skulle förlova oss, fast ingen kan exakt säga hur det gick till. Här är sagan

 

Två ensamma människor är med på match.com. Hon är nyskild och tänker vara singel länge, men tänker att det kunde vara trevligt med några sommardejter. Uteserveringar och kvällspromenader lockade. Hon är superallergisk mot katter.
Han letar kanske efter någon att bo ihop med eftersom han varit singel längre än henne. Han har två katter.
Hon är trött på att den ena är konstigare än den andra på dejtingsidorna, eller så är det hon som är konstig som tycker att allt som andra tycker är normalt är onormalt. Hursomhelst så tänker hon avsluta sitt medlemskap och ägna sommaren åt sina döttrar och vänner.
Hon går in, för vad hon tror, en sista gång på match och får se en bild på den vackraste människan hon någonsin sett. Hon läser hans profil som tilltalar henne. Hon tvekar en stund om hon ska skriva men låter bli. Han skulle säkert inte svara, de flesta gör inte det.
Hon sparar hans sida som en favorit och går ofta in och tittar på den. Tillslut tänker hon att det får bära eller brista och skriver några rader. Av erfarenhet och beredd på ickesvar håller hon sig kort.
Som ni säkert anat för länge sedan svarade han. Intresset för varandra var genast ömsesidigt och de träffades. Det inte bara klickade, det slog gnistor och de fortsatte att träffas regelbundet.
Efter en viss betänketid angående kattallergi och särboskap blev de ett par.
Och än idag 1,5 år senare är de lyckligare än de trodde man kunde vara i ett förhållande. Så avslappnat och prestigelöst. Respekt och acceptans genomsyrar deras förhållande.
I år på skottdagen friade hon till honom. Han svarade ja.
Och här är vi nu.
Vi lever i en saga fast på riktigt .

Fotograf: Elin Atterstig...

Som en saga...

Jag jobbar som butiksbiträde och sitter mestadels i kassan, butiken ligger som i ett köpcentrum.
Sommaren 2009 var inte som alla andra och det var roligt att gå till jobbet, den där killen som jobbar på Expert (i butiken breve) kom in väldigt ofta och skoja och pratade, han köpte bara godis och findus matlådor så det var ju givet att han var singel.., jag blev sjuk och var hemma ca 1 vecka, när jag var tillbaka kom han in samma dag och fråga hur jag mådde och varför jag varit borta, då märkte jag att han var nog intresserad på riktigt, detta var inte bara tomma ord han sa.., jag blev generad och vi skratta lite innan han gick, så höll det på...tills han bjöd ut mig, vi åt god mat och kollade på Harry Potter halva natten, sen på helgen skulle jag ut och han gick dit bara för att få vara med mig, han släppte mig inte ur sikte, han följde med hem såklart, hihi.. och han har inte gått hem än, jag blev snabbt gravid med våran son Birk, jag har även en dotter sedan ett tidigare förhållande.

Vi flyttade ihop, köpte radhus, vi jobbar fortfarande nära varandra, vi pratar om allt och vi hjälps åt och delar samma intressen.
Jag trodde inte att man kunde känna såhär, att livet kunde vara så lätt, 13 December 2011, på våran 2-åriga förlovningsdag var vi på dagis och kollade på våra fina barn som var tomtenisse och Lucia, när vi kom hem la jag mig på soffan och Fredrik kommer med 2 resväskor och säger "Älskling, packa ner nåt fint och lite saker du tror att du behöver" Okej, jo jag packa ju ner allt som gick typ, sen kom min syster, "jaha, vad gör du här tänkte jag" haha.., hon skulle iaf vara barnvakt... Min Fredrik hade bokat hotellrum i Sälen, vi skulle äta på Lammet & Grisen, åh så gott!! Efter en stund kommer kyparen in med champagne, "jisses vad vi firar i år då tänkte jag" precis när han tänker gå ner på knä kommer det massor med folk så han fegar ur lite men han tar fram en ask med ett underbart vackert armband och frågar "vill du gifta dig med mig" tårarna kom och jag sa ju självklart JAAA!! 

Så häftigt! Det blev mycket skumpa och mys sen på kvällen vill jag lova!
11 Augusti blir vi Herr & Fru Stendahl.. Vi Längtar!

 

Vi mailade varandra på Spraydate. Bara nån dag orkade vi maila, sen vi chattade på msn.
Han skulle till cypern i 2 veckor, åkte "imorgon".. Ja, de va väl lyckat? *synd om mig*
Jag slängde raskt iväg mitt mobilnummer IFALL han ville höra av sig därborta..

Det ville han. OJ vad vi smsade.

När han kom hem pratade vi äntligen med varandra i telefon, träffades på torsdagen,
utanför Löfbergs Lila Arena, det var nämligen hockey som va grejjen. 
Jättebra, jag kunde dra på mig en matchtröja o sen va ja klar.

När matchen va slut, skiljdes vi inte, men redan på lördagen gick vi på bio,
Bröllopsfotografen. Tog varsin buss hem och smsade hela tiden Ringde när vi var hemma o sa: jag är hemma nu!

På söndagen bjöd han på mat. 
och ja ni vet, det ena leder till det andra, de va väldigt mysigt helt enkelt... Vi tog alla tillfällen vi kunde för att ses kommande vecka. Sen skulle jag iväg till Stockholm, när jag sen var tillbaka, ja då kan man säga att vi var ihop. 

Precis på året efter första dejten förlovade vi oss.
Då hade vi bott ihop i 5 månader.
Nu har vi precis köpt radhus som vi ska flytta in i, 
vi har sen ett år tillbaka en katt som är vår bebis,

vi gifter oss om ett år..
Och vi är kära som aldrig förr. 

Det roliga är att cirka året innan hade vi också malat på spraydate, men jag föll för en annan som jag träffade det året De va nog inte riktigt dags för mig o min husband to be.. 

Men nu är det vår tid..

 

Jag kopierar in texten (eller snarare sagan) som jag skickade till vår vigselförättare om hur jag och den blivande träffades=)

 

Och en bild var det också ja=) Förvisso ett par år gammal, men vi fastnar sällan på kort tillsammans av någon anledning=)

Jag och min sambo träffades våren 2004 första gången, jag blev kär direkt.. han kanske inte var det bästa personen då att skapa ett förhållade med(badboy!) då. Vi blev bästa vänner om umgicks mest hela tiden, Jag blev tillsammans med min älsta sons pappa, men kände ändå att jag hade känslor kvar för min sambo, så vi höll telefonkontakt i smyg, han hade även han en partner på sin sida. Inget av våra förhållanden var speciellt bra, vår kontakt avtog mellan försommaren 2007 och 2009, i februari 2009 fick vi tillbaka kontakten och båda var singel, snabbt blev vi tillsammans och ska nu gifta oss, Två barn har vi hunnit få och ibland kan jag likna vår resa som en saga, Från att vara bästa vänner till att nu gifta oss! Min sambo har erkänt i efterhand att han haft känslor för mig hela tiden, men att vi båda nog varit för fega för att fullfölja en relation, idag är jag glad att vi väntade för annars hade vi nog inte planerat bröllop just nu!

(lägger inte upp någon bild eftersom vi ska överraska våra nära och kära med vårat bröllop, dom vet inte att kalaset dom är bjudna på kommer bli en bröllopsfest med vigsel och hela konken, vid en fors! Så för att inte bli upptäckta för mycket så lägger jag inte upp en bild!)

 

=)

 

Jag och min blivande träffades för första gången i augusti 2005. Jag var då nollningledare för min linjeförening på högskolan, och han nybliven student på ett annat program. Vi träffade på varandra flera gånger på Kåren, och umgicks i samma stora kompisgäng under hela hösten. Jag datade då en annan kille, men det tog slut i december. Min blivande och jag hade hunnit bli goda vänner, och vänskapen blev bara starkare och starkare, särskilt då det tog slut med min date och jag hade mer tid att umgås. Vi spenderade otaliga kvällar hemma hos mig med att äta toast, titta på film, spela tv-spel och bara umgås. Hela våren var fantastisk! Nu tror ni säkert att vi var kära, men det var vi verkligen inte. En sån där vänskap växer inte på träd, och jag mådde så otroligt bra av att vara med honom. I maj sprang han in på ett linjeföreningsmöte och störde mig - vill jag följa med till fotbolls-VM i tyskland. "Eh, eh, ja visst" svarade jag - och en timme senare var jag, han och en kompis till honom bokade på en flight några veckor senare. En vecka innan avresa började något hända - satt vi i soffan och kollade film och råkade nudda varandra så hoppade liksom hjärtat till (det hade det aldrig gjort innan). Det var så svårt att veta vad det var för några känslor, så när vi åkte till Tyskland kändes det lite som frirum - vi hade semester och skulle bara ha kul. Göra som vi kände för! Och det blev fantastiskt. Så en dag i Aachen, samma dag som Sverige åkte ur VM i en match mot Tyskland, bestämde vi att vi skulle åka hem till Sverige som ett par. Det är den mest romatiska dagen man kan tänka sig. Vi bara strosade runt, kramades och kysstes hela dagen, åt en fantastisk middag och njöt av varandras sällskap.

När vi kom hem var man såklart lite nervös över att berätta för alla att vi nu var tillsammans, men kommentaren man fick var bara - "Det där har vi sett hela tiden, äntligen!"

Bilden är från vår förlovningsfotografering! Och tycker den speglar oss väldigt mycket. Vi höll på att frysa ihjäl, var typ 20 minus ute och hade redan fotats i 20 minuter när vi kom på att vi skulle ha snöbollskrig. Tydligen ska man vänta så att fotografen hinner ställa in kameran - men vi bara körde igång (blev fina bilder iaf, tur) och hade hur kul som helst.

med ett leende på läpparna.

Julafton 2009 förlovade vi oss. Under julklappsutdelningen säger han att det är hans tur att ge sin julklapp till mig, och går ner på knä. Det var så vackert.

Nu gifter vi oss den 1 september tillsammans med alla våra nära och kära. Jag längtar så, men längtar ännu mer att han ska komma hem till mig. Han har varit på affärsresa i fyra veckor och kommer hem om en. Men vad är väl 5 veckor - vi kommer ha hela livet tillsammans!