tydligen har man ingen fästmö på sin svensexa..

Samma här, jag trodde utan tvekan att det handla om något sådant.

Öh, kan han inte få ha en kväll och förmiddag med sina vänner utan att du skall vara involverad? Eller är det så att du inte litar på honom? "Vi får skjuta upp våra planer till nästa vecka", oj så snällt av dig att du tillåter honom att umgås med sina vänner på en svensexa än att spendera tid i stan med dig! Innan vi gifte oss så kidnappade grabbarna min blivande och de åkte utomlands så jag såg inte honom på en hel helg, killarna tog hans mobil och meddelade mig att jag fick kontakta någon av dem om jag var tvungen att komma i kontakt med honom. Självklart saknade ja honom! Men jag var samtidigt så glad att han skulle få en så härlig resa med sina vänner (som jag känner och lita på)!. Inte sjutton ville jag att han skulle ringa mig under min möhippa när vi hade det så roligt! Man överlever faktiskt

 

Jag håller med dig daniiel och andra i detta och flera av inläggen här. Personligen är både jag och min man sådana att vi messar och pratar med varandra flera gånger om dagen. Vissa kan tycka att vi är löjliga. Men ibland kan min längtan efter att höra hans röst bli så stor. Och om vi har mycket att göra på jobb eller är iväg någon annan stans så att vi inte hinner med det då känns det tomt. Så jag kan förstå hur TS tänker.

Den stora skillnaden dock hur man reagerar och tänker där. Jag tycker ändå att vännerna var väldigt snälla och informerade om att han inte hade kvar sin mobil utan att han skulle höra av sig dagen efter.. TS fick en naturlig förklaring till att han inte svarade... Att däremot bli besviken på honom för att han inte ställer till en scen då vännerna tagit telefonen ifrån honom .. då tycker jag personligen att det finns ett problem. Han är på sin svensexa!!!! När min make var iväg på sin svensexa så visst kliade det i fingrarn att messa honom, istället åt jag god mat med en vän, tog jag ett varmt bad och läste en bok under tiden jag väntade..Ibland så måste saker och ting handla om den andra partern och inte en själv. Jag förstår dock TS i tänket, men lyfter samtidigt varningens finger.. kan bli jobbigt i längden med den inställningen inte bara för dig själv utan även din partner. Och som någon skrev.. bara för att han inte hör av sig så innebär det inte att han inte saknar eller älskar TS...

Vet själv hur besviken jag blev vid ett tillfälle då min make var iväg på ett möte över en helg. Hade kontakt med honom flera gånger. Det visade sig att någon hade åkt hem på lörd kväll istället för sönd som min make gjorde... och givetvis så var min första tanke.. JAHA du kunde åkt hem tidigare men du gjorde inte det.. såååååå tiden med mig betyder inte lika mycket som att spendera tid med din vänner.. hmmmm.. Detta gjorde att vi blev osams. Och när jag ser i backspegeln så var det oerhört barnsligt och egoistiskt av mig att tänka på det viset. -Så TS ett tips från någon som av egen erfarenhet vet hur det är.. du behöver verkligen jobba med detta.. Det kommer att komma tillfällen då han inte kan ringa.. då han faktiskt har trevligt med sina vänner utan dig.. osv.. Det är inte ok att han ska bli orolig och inte kunna njuta av den tiden han har för att han vet att du kanske blir sur eller ledsen för att han inte hört av sig... Bara ett litet tips.

Jag tt ycker det är välidgt roligt att folk kan kommentera våran relation utan att känna oss?! vi är ett sånt par som låter varandra göra precis vad vi vill men båda vi tycker att man ska höra av sig, eller bara säga gonatt absolut förstår jag att man inte hör av sig under svensexan men jag förstår inte grejen med att man inte får höra av sig när man ska lägga sig och sova?

Hur kan man sitta som ni och dömma vårat förhållande baserat på när jag vad ledsen?! och man skriver saker kanske på ett mer överdrivet sätt för att man styrs av hjärtat och inte hjärnat och då ska jag dömma er lite!!!

jag tycker det är sjukt om man ska gifta sig om några dag och inte känner "mitt hjärta spricker när jag är ifrån dig" då kanske ni inte ska gifta er? eller att erat förhållande bara ahar blivit en vana, om jag kände att jag var hel utan han när han är borta från mig en hel natt då hade jag allvarligt funderat om vi ska gifta oss?

 

Ska ta bort mig från bt pågrund av att jag läst massa inlägg och folk vill bara trycka ner folk, man vill inte alls hjälpa någon som känner sig ledsen, eller kanske inte fungerar som man brukar just för man styrs av annat än hjärnan för en stund.

 

 

Var syftet med inlägget att få en massa medlidande, att alla skulle tycka synd om dig och säga dåliga saker om hans vänner, för att få dig att må bättre? Man funderar ju lite...

Alltså... Jag är ju faktiskt en hel person utan min fästman också. Han gör mig inte mer hel. Jag är inte halv utan honom. Om jag kände mig halv utan honom skulle jag nog lägga lite tid på personlig utveckling innan jag gifte mig.
Och detta är inte kritik till dig eller ditt förhållande, TS, du får såklart känna dig halv eller mindre hel utan din blivande man om du vill.

Och som Moignon skrev ovanför, vad var poängen med inlägget om inte en diskussion kring det du skrev i trådstarten? 

Du tyckte att andra dömde ditt förhållande?

Jag känner inte att mitt hjärta spricker när jag är ifrån min man, har nog aldrig känt så under våra fem år tillsammans, inte ens när vi var nyförälskade och allting var större och mer intensivt. Jag saknar honom när han är borta någonstans, ja, och jag föredrar när han är hemma, men inte dör jag av lite saknad. Mitt hjärta spricker inte, jag vet ju att han finns där någonstans i världen och älskar mig. Tur att vi inte lät dig avgöra om vi skulle gifta oss eller inte då!

Som sagt, det är inget fel med att vilja säga godnatt till sin älskade, vad jag tror många reagerade på är att du därifrån gick direkt till att dra slutsatsen att han inte bryr sig om er relation. Jag skulle kunna kontra med att om en sån liten grej kan få dig att ifrågasätta hela hans engagemang så kanske NI inte ska gifta er?

Jag kan inte annat än hålla med Anonym (A) här faktiskt. Ingen av oss har någonstans skrivit att vi inte saknar vår partner när den är borta, skillnaden är att vi bryter inte ihop om den personen inte kan höra av sig. Som andra skrivit, så talade ju faktiskt din blivandes kompisar om att han inte skulle ha tillgång till sin mobiltelefon, så varför inte bara respektera det och inte jaga upp sig? Är det så konstigt att folk ifrågasätter sådana saker som tillit och liknande, när du själv skriver att du tror att han inte tycker er relation betyder något om han inte hör av sig under en kväll? Är det verkligen något att bygga ett äktenskap på?

Och jag måste även jag inflika att jag är en hel person utan min make, men jag älskar honom och vill vara med honom. Jag klarar mig utan honom, för jag är inte beroende av honom och jag måste inte vara med honom.. men jag väljer att vara med honom. Precis som skrivet ovan, så vet jag ju att även om han inte är här hos mig, så älskar han mig och saknar mig han också. Jag tvivlar inte på våra känslor för varandra bara för att han är borta.

Det är väldigt tråkigt att du inte vill vara kvar på BT, för det är ett väldigt trevlig forum med många väldigt härliga människor. Man kan få otroligt bra tips och idéer här. Självklart kommer man inte dra jämnt med alla och vissa kommer ha åsikter som går isär med ens egna, men vad gör det? Alla kan inte alltid vara överens, allt kan inte hela tiden vara rosenrött och sockersött. Diskussionsforum kommer alltid vara fyllda av diskussioner och det är klart, är man inte ute efter det. Ute efter andra människor tankar, tips, idéer, åsikter.. ptja, då kanske man inte ska vara på ett sådant forum heller. Alla (de flesta iaf) har skrivit att det är synd att du känner som du gör och faktiskt har medlidande för dig och din situation, men, att du kanske ska tänka över den extra gång.

Om man skriver ett inlägg oavsett om det är i affekt eller ej så får man räkna med olika reaktioner. Att folk för den skull skulle döma får ju stå för dem, men personligen så har jag iaf inte haft för avsikt att döma dig eller någon annan. Däremot så känner jag igen mig i det du skriver.. och säger att om man inte är försiktig så kan det bli ett problem. Jag känner också ren fysisk smärta när jag inte är tillsammans med min make, och mår fysiskt dåligt när vi inte kan träffas eller pratas vid. Inget konstigt i det, är faktiskt vetenskapligt bevisat att det kan bli så att man kan få ett fysiskt beroende. Vissa kanske mer än andra. Det som jag reagerade på är att du blev så besviken för att han inte propsade på att få ringa till dig... Det är tyvärr så att jag av egen erfarenhet kan se en fara i det beteendet.. Kan vara att jag har fel.. absolut. Men om man inte vill ha kommentarer om sin relation.. då ska man kanske inte heller lägga ut det på ett forum som detta. Personligen så kan jag inte bara säga att det var synd om dig..o kompisarna betedde sig förskräckligt som inte lät er ha kontakt. Om det inte är något problem för er så är det väll bara att bortse från kommentaren. Det är ju inte bra att gå runt och förutsätta att folk vill vara elaka eller dömande istället för välmenande...

Jag uppskattar personer som kan leva i nuet och släppa allt annat. Är jag med en vän (går ut på krogen, fikar, pratar minnen eller vad som helst) så vill jag ha henoms hela uppmärksamhet och gör likadant tillbaka.

Om man alltid ska ha kontakt med dem man inte umgås med för tillfället tror jag att man blir kluven och stressad. Det är lite farligt med den teknik som finns idag som ger möjligheter och nästan kräver att man alltid ska vara nåbar, dugnet runt! Jag tror inte att vårat psyke egentligen klarar av det kravet.

I mitt senaste förhållande hade vi otroligt lite kontakt när vi inte var med varandra. Vi hörde av oss till varandra någon gång om dagen om den ena var bortrest, men jag visste ju att han fanns där och att vi skulle ses snart så jag såg ingen anledning att mer eller mindre försumma de jag var med just då.

Jag respekterar de par som vill ha stor kontakt, som ofta ringer, sms:ar, vill säga godnatt till varandra osv - Men att kräva det av varandra tror jag faktiskt inte är bra utan riskerar bara att skapa stress.

På en svensexa eller möhippa är väl dessutom halva grejen att man ska ägna sina närmaste vänner all uppmärksamhet och bara vara sitt egna jag? Tycker inte alls det är konstigt av hans vänner att ge honom mobilförbud och det behöver inte alls ha med någon slags matchokultur att göra. Jag säger ofta till mina vänner att lägga ifrån sig sina mobiler när vi gör något, just för att kunna fokusera på nuet.

Och så slutligen vill jag bara instämma med Aniara här uppe - När jag läste rubriken trodde jag att det skulle handla om otrohet eller åtminstone strippor el dylikt. Att det skulle betyda att man inte har någon fästmö för att man inte ringer till henne på några timmar... Det känns lite väl drastiskt.

Jag tycker att det är väldigt roligt att du inte inser att du skrivit i ett DISKUSSIONSforum!! Var det bara medlidande du ville ha och att bara folk med samma åsikt som du skulle svara så hade du ju kunnat skriva det redan från början.

 

Visst, är jag eller min sambo bortresta så hör vi av oss till varandra. Inte bara för att vi saknar varandra utan även för att vi vill veta att det är ok med den andra. Men är min sambo med sina kompisar en kväll/natt så tycker jag att han måste få ha roligt utan att behöva tänka på att höra av sig till mig. Jag skulle ALDRIG ens komma på idén att höra av mig till honom på hans svensexa (om det nu inte blev katastrofläge hemma). Det om något är ju killarnas dag!

 

Sen undrar jag varför dom tog mobilen av honom. Dom kanske tycker att du vanligtvis hör av dig för mycket? Sen är ju frågan om dom ens lade sig och sov, jag menar hur många svensexor gör man det på? Ofta har man väl roligt hela natten lång?

 

Jag tycker inte om att sova utan min sambo och klart att jag saknar honom när han är borta men det är ju inte så att jag går sönder för en natt, jag vet ju liksom att han kommer tillbaka. Och nog tror jag att min sambo kan hitta på något att göra när jag är borta en kväll med mina tjejkompisar, måste man faktiskt ringa och höra det??

 

Om du faktiskt tycker att er relation inte är värd speciellt mycket om han inte hör av sig på sin svensexa (det är killarnas dag, jag tycker faktiskt inte att fästmön har något med den dagen att göra förutom att kanske se till att han är hemma och inte har något planerat för dagen...) så tycker jag att det är något galet i ert förhållande. Det låter väldigt kontrollerande.

Jag tycker att svensexa/möhippa ska vara HELA utan partner :) vi vet ej när våra svensexa/möhippa kommer utföras men vet att det är samma helg. Då kan man ha en rolig helg utan att tänka på sin partner stup i kvarten. Det är en sista kväll/helg utan sin partner - sedan är man tsm hela livet!! 

Detta med medlidande och diskussionsforum ... Tycker att skriver man ett inlägg här vill man ofta veta vad annat folk tycker - inte för att få medlidande eller bli sågad, utan för att se om man har "rätt" till att känna såhär eller om man överreagerar. Jag anser att ts överreagerar lite då det gäller en svensexa.. :) 

Folk får tycka vad de vill och det är helt ok. Lägger mig inte i andras tyckande och tänkande men ser att du behöver en kram så här kommer en!

KRAM!!

Tror du inte att din blivande man värderar relationen högt bara för att han inte hör av sig och säger godnatt på kvällen? 

Det låter ju inte helt... friskt.  

vi har alltid som vana att pussas godnatt kramas, säga att man älskar varandra osv innan vi går och lägger oss. det är något som känns viktigt för oss båda.
och är han borta på någon resa med jobbet eller kompisar och kan inte smsa, så är det förstårligt.
Men jag vill om han kan smsa om hur dagen har varit eller bara visa att han lever och har det bra så är jag nöjd :)

Vi har inte haft svensexa eller möhippa än.. men jag skulle inte vilja att han skulle gå på stripp klubb , men tyvärr bestämmer inte jag det;) , och det är något kompisar/ släkt osv som oftast bestämmer , och så klart min blivande man har något att säga i det hela men dom avgör ändå! , och säger dem att han får tillbaka telefonen dagen efter så finns det inget att göra åt det.. du hade ju ändå tur att dom svarade dig och att han fick tag på en dator och skrev ändå..

och det var som andra skrev.. när jag såg rubriken trodde jag att dem hade varit på strippklubb , eller varit otrogen ect.

Att relationen inte skulle betyda mycket för honom, varför skulle han gifta sig med dig? :S

Jag känner en ENORM saknad av min sambo när han är iväg , men det är ändå skönt att få lite egen tid.. att njuta av tystnaden , är det inte underbart för en stund?

Jag har haft enorma problem med att sova själv av olika anledningar, men när min sambo åkte med jobbet till tyskland i 4a dagar så hade jag inget val då jag har djur och hem att sköta!? , men det gick jätte bra och han hörde av sig varje kväll för att visa att han lever vilket jag uppskattade enormt, då jag lätt kan oroa mig men man måste lita på den man är tillsammans med och dem han är med för tillfället.

men hoppas du har kommit över det! jag har varit i samma sits som du.. beroende av min sambo, att det bara var vi som umgiks hela tiden sen fick han annat för sig , vad ska jag göra då?... osv man får hitta på saker och ta hand om sig själv :)