tydligen har man ingen fästmö på sin svensexa..

Vi är alla olika och vi fungerar på olika sätt. Jag tycker det känns lite nedvärderade mot TS att påstå att hon inte skulle lita på sin fästman bara för att hon vill höra hans röst innan hon går och lägger sig.

Att man känner att man vill säga godnatt till sin älskade varje kväll tycker jag snarare är ett tecken på stark kärlek och inte att man är kortollerande, misstänksam eller osjälvständig. 

Jag hade själv aldrig valt att gifta mig med någon om jag inte känt fem minuter efter att vi skiljts åt att jag saknar honom. Det betyder inte att jag inte har kul utan honom, att jag inte älskar att umgås med mina vänner på egen hand eller kan uppskatta några timmar hemma själv eller på stan. 

Att man vill höra sin bästa väns röst innan man lägger sig tycker jag inte betyder att man inte litar på personen. Sen kan allting gå till överdrift.

 

Men du kanske inte ifrågasätter hans kärlek om han inte ringer, efter att en av hans vänner talat om att han inte får tillbaka sin telefon förrän dagen efter? 

Jag tycker inte att det har så mycket att göra med om man litar på partnern eller inte. Utan snarare att man kanske är lite beroende av partnern.
Att sakna är en sak. Att anta att relationen inte betyder särskilt mycket för partnern bara för att hans vänner säger att han inte får ringa är en helt annan.
Själv kan jag inte sova när maken är borta om jag inte packar ihop hans täcke så att det känns som om någon ligger där när jag vänder mig på natten för att krama om honom eller bara kryper upp närmare inpå. Och visst vill jag gärna att han ringer.
Men om han inte gör det så skulle jag mest tänka att "det blev kanske för sent innan han kom åt en telefon och han ville inte riskera att väcka mig". Eller "han har nog så kul att han glömde ringa".
Jag skulle inte dra slutsatsen "han älskar mig inte" det första jag gör.

Och om jag visste att det inte var någon sändning dit han inte skulle, eller att han inte fick använda telefonen av någon anledning (oavsett vilken) så skulle jag inte ens hoppas att han skulle ringa. Om han ändå kontaktade mig på något sätt så skulle det vara en bonus helt enkelt. 
Däremot i den här situationen så skulle jag kanske blivit lite förbannad på hans kompisar. Ok att dom inte vill att han spenderar dagen med att sms:a med TS, men det var ju inte det hon var ute efter heller. Tänk så enkelt dom hade kunnat lugna henne genom att formulera sig på ett bättre sätt...

Jag förstår ändå att TS känner sig ledsen.
Och när man saknar någon så reagerar man inte alltid helt rationellt.
Jag hoppas att hennes blivandes "kupp" med att låna en dator gjorde henne riktigt glad och gör att hon kan slappna av mer nästa gång dom är i sär. 

Jag tycker dock det är lite skillnad på att vilja säga godnatt till sin partner och att sakna varandra om man är ifrån varandra och att bli arg, ledsen och upprörd över att inte höra av personen på bara ett par timmar. Samt att resonera som såhär "då jag känner om han inte ens kan höra av sig till sin blivande för att säga gonatt så kan våran relation inte betyda speciellt mycket". Då tycker jag att relationen verkar knaka lite, inte för att man inte vill vara tillsammans och älskar varandra, men för att jag tycker det tyder på bristande tillit och även sådana saker som att man är kontrollerande och osjälvständig. Nu säger jag inte att det är så i alla fall och jag säger återigen inte att det är fel att sakna sin partner.

Jag saknar min make om vi är ifrån varandra och ja, nog brukar vi höras av om vi är ifrån varandra, men jag ringde inte en enda gång under hans svensexa, för det är hans tid tillsammans med sina vänner. Han vet ju att jag saknar honom ändå och att jag älskar honom. Går han ut en kväll, så känner jag inget behov av att skicka fler sms (om det inte verkligen är något jag måste tala om/fråga), för han kommer ju hem till mig sen och då kan vi umgås och prata. När han är iväg med andra och gör något, så anser jag att han kan få vara med den eller de personerna ostört.

Precis.

Mnaaaaw :)

Killarna kanske ville ha hans odelade uppmärksmhet för en kväll, vilket dom verkar ha misslyckats med :)

Tack Daniiel och Chicita för att ni formulerar så otroligt bra svar, precis det som jag tänkte och kände när jag läste...

Den jarongen är inte bara kompisar som har, det har även polisen. -Så varför ska vanliga "Svenssonkillar" tycka att det är fel?

Man får tydligen inte ringa o tala om var man är när man blivit misshandlat av polisen heller.

Nu har ja tur som har kontakter inom polisen, så ja kunde få veta detta, men annars hade ja fått sitta hela natten o undra varför han inte kom hem??

TS blivandes kompisar hade troligtvis redan stängt av ljudet på telefon o tagit den så han kunde säkert inte ens säga kan ja inte få svara... För han visste nog inte att du skcikat nåt.
Därför tycker ja ändå det va schysst av den som svarade med ett mess att ändå svkriva hur det va, istället för att bara lämna telefonen hemma...

Kan bara instämma med Chicita, Daniiel m.fl. här.

Det är inte konstigt att man vill säga godnatt till sin älskade, saknar honom och gärna skulle vilja höra ifrån honom under dagen. Men det är väldigt långt mellan att tycka det är tråkigt att inte få säga godnatt, och att dra slutsatsen att relationen därför inte betyder särskilt mycket för honom!

Faktum är att han verkar bry sig väldigt mycket om TS känslor eftersom han gjorde ansträngningen att komma över en dator och skicka ett meddelande, förmodligen för att han visste att hon skulle reagera precis så här.

P.S. När jag läste rubriken var jag övertygad om att tråden skulle handla om någon som varit otrogen på sin svensexa och inte tyckte att det räknades. Lite perspektiv på allvarlighetsgraden kanske.