Kasta bukett och kyssa bruden!

Aniara4: frågan var aldrig ställd som, hur gör man. Utan jag frågade När man ska kasta buketten. Vilket är en ganska tydlig fråga. Jag frågade aldrig Om man ska kasta eller ej. Ditt svar färgar sig av att du följer dina traditioner och många svenskars traditioner. Som man bäddar får man ligga :)

Tvågånger  har sett bruden kasta buketten, den första var bruden finlandssvenska och det var en rätt viktig grej verkade det på alla de högljutt tjoande kvinnliga finska gästerna. Bruden kom nerför en trappa med sin mormor och det var uppenbart en "kvinnornas del av festen". Detta skedde efter middagens slut, innan brudvalsen.

Den andra gången kastades buketten mitt i natten medan det grillades för nattvickning.

Passionsblomman: ja då lär jag vara jäkligt fattig vid detta laget. :)

Precis. Du frågade "när SKA man kasta buketten?". I den frågan ingår ett implicit antagande att man SKA göra det, och då finns det ju anledning att påpeka att det inte alls är något måste utan tvärtom är det förväntade att man inte gör det. Även frågan "när i kyrkan kysser man varandra" är ju formulerad som att du efterfrågar hur de flesta vanligtvis brukar göra. Och då får du naturligvis svar som handlar om hur "man" brukar göra, dvs traditionen.

Jag tycker precis som Passionsblomman att det är en stor fördel att känna till traditioner och seder, dvs hur folk i regel gör olika saker. Sen kan man självklart välja att göra på ett annat sätt, men då är man medveten om att man bryter mot det förväntade, vet varför man gör det, och kan förklara för ev. negativt överraskade gäster hur man tänkte. Ja, mitt bröllop var ganska traditionellt, men det har ingenting att göra med hur jag tycker andra ska göra. Jag förespråkar bara att man ska veta varför man gör på ett visst sätt, i synnerhet när det handlar om så symboltyngda tillfällen som bröllop.

Men egentligen handlar den här diskussionen, som jag ser det, enbart om att du formulerade din fråga på ett sätt som gjorde att den uppfattades på ett annat sätt än du menade, och därför fick du till en början inte de svar du var ute efter.  Så vi kanske kan släppa det och låta tråden handla om det som jag tror du tänkte, nämligen att du vill pussas i kyrkan (där har du fått svar, vill ni inte vänta till kyrktrappen passar det efter tillkännagivandet, men vänta er inte att prästen ska säga till), och kasta buketten, och när kan det i så fall vara lämpligt att göra det?

Varför då? Du verkar ju ha ett hum om hur det brukat vara? Jag sa inte att just du är fattig. Det är inte så att varje mening någon skriver i tråden är en anklagelse eller en förolämpning. Du har noll anledningar att vara i försvarsställning. Ingen har sagt att du tänkt göra något fel.
När du frågar NÄR och svaret egentligen är "aldrig", så är det ju bra att få veta det, eller hur? Många har berättat -och det är helt enkelt så att anledningen till att det inte finns ett givet "när" är att det inte ens finns ett "att"-enligt den svenska modellen. Ingen har sagt att det är något fel att ändå vija ha de momenten du pratar om. Men man måste se till själv att de blir av isåfall.

När det så gäller rikedom, så pratar jag om den sortens skatt man som folk bär med sig genom att komma ihåg de som gått före en. Som din morfar tillexempel -och min! Vi hade begravning för min 95-årige morfar i januari. Jag har en stark medvetenhet i hjärtat, som fyller mig med en känsla av ansvar, respekt och vördnad, att det inte jag, mina kusiner och andra yngre släktningar, minns, tar reda på och bevara av allt han berättat, levt och erfarit, det är strax borta.
Jag vill veta hur hans liv och villkor var. jag vill ha en medvetenhet och uppfattning om vad bröllop var för honom och mormor-och hur olika de var för min farmor och farfar, då de kom från olika samhällsklass.
och absolut och utan tvekan vore mitt liv fattigare om jag intet visste om dem och deras traditioner. Identiteslöst och utan rötter.  

Detta är det jag menar, och jag tror det är viktigare för oss alla än vi många gånger tänker på. Det är lätt att bara leva framåt och glömma en del som har ett värde. det betyder inte att man själv måste göra likadant som man gjorde förr. men det är bra att ha kännedom. Det är väl antagligen därför vi har historia som ett ämne i skolan-jämte nutidsorientering, som naturligtvis också är viktigt.

Oavsett vad nu prästen skrev i sitt mail så ingår ingen kyss i ordningen för vigsel- det är bara att slå upp en kyrkohandbok och titta. Inte heller i det nya handboksförslag som vissa församlingar nu ska pröva ingår någon kyss. Det är därför inte fel av prästen, som någon i en annan tråd trodde, att inte uppmana till kyssande. Det innebär inte att det är förbjudet att kyssas i kyrkan, eller otillåtet för prästen att uppmana till det. Det innebär bara just att man inte kan förvänta sig denna uppmaning.

Passionsblomman: jag intog ingen försvarsställning. Jag menade det jag sa, att jag har i den jätte koll på hur allt var förr. Min farmor och farfar har jag inte träffat då min pappa tog avstånd från dem pga alkolism och misshandel. Min morfar dog när jag var 11 och min mormor vill inte riktigt prata om förr då hon levde med en annan innan hon träffade min morfar. Ha misshandlade henne och hennes familj vände henne ryggen när hon valde att lämna honom. Hon var då gift och hade ett barn med honom och på den tiden så lämnade man inte sin man. Hon hade inte råd att låta sitt barn bo kvar hos henne eftersom hon blev utestängd från hela familjen. Så hon blev tvungen att lämna barnet till sin exman. Därav vill hon inte prata om tiden förr och jag vill inte pressa henne till något.

Men det här har väl inget med att ta tillvara på kunskap om traditioner och hur man levde förr?
Det är självklart tråkigt att dina släktingar har haft jobbiga levnadsöden. Men jag får ändå inte ihop det med vad passionsblomman menade.

Att ha kunskap om traditioner och "hur det var förr" så man kan bevara och lämna över den kunskapen till kommande generationer är värt mycket. Men med det sagt så betyder det ju inte (precis som blomman skriver) att man måste följa dessa traditioner slaviskt eller att man inte får införa nya traditioner.

För mig är det väldigt viktigt att veta hur det var förr (det har väl med mitt intresse för historia att göra antar jag) jag tar vara på både praktiska kunskaper som nålbindning och makramé, sömnad, tillverkning av trä- och läderföremål osv. Samt recept mm. 
Och annat när det gäller livsstil, som fädbodliv, handmjölkning mm eller kanske bara hur man presenterade julskinkan eller klädde granen  
Men det betyder inte att vi inte har våra egna traditioner också eller att gammelmormor och farmors traditioner är viktigare än mammas.
Och om jag skulle fråga "när öppnar man presenterna på juldagen" så skulle nog många säga att "man öppnar dom inte på juldagen, man öppnar på julafton. Före eller efter Kalle Anka / före eller efter maten". Men det säger ju fortfarande inte att det är fel att öppna på juldagen, det är bara inte det vanligaste sättet. Det är inte så man gör enligt svensk tradition...

Du verkar helt och hållet missa att jag pratar om ett allmänt förhållningssätt till förr, nu och framtid och att man kan behöva ha lite koll på alla tre för att ha balans i livet-som samhälle och som enskild individ. Jag tycker själv jag uttrycker mig ganska tydligt, men uppenbart är det fullt möjligt att innebörden i det jag skriver går helt förbi. Isåfall vet jag inte hur stor energi det är idé att lägga på att försöka nå fram. Jag har tveklöst misslyckaats så här långt iallafall.

Du ställde en fråga på forumet-och tycktes halvvägs in i tråden bli ganska stött och behöva säga att du inte bryr dig om traditioner eller rätt och fel etc. Just den reaktionen känns helt onödig, eftersom ingen sagt något om rätt och fel-bara om vad som är gängse förfarande.
Utifrån den reaktionen har några av oss försökt förklara vad vi menar med att det är bra att veta om hur det brukar var-i synnerhet om man har tänkt göra något annat.

Jag tycker det räcker så. Du vet ju nu hur förfarandet är vid vigselceremonin, så kyssen lär ju lösa sig och buketten har du ju också fått en del input på när den kanske kan vara lämplig att kasta.

Intressant! Jag har också bara sett bukettkastning i Finland, och tror jag att det också var innan brudvalsen. Är inte helt hundra, men tror att det var så på båda de finska bröllop jag varit på. Jag tänkte nog att det var modernt amerikansk-inspirerade brudpar, men det kanske är en finsk tradition också?

Jag är dock ganska säker på att man kastade bara mot de kvinnliga ogifta bröllopsgästerna, men hur man gjorde för att skilja ut dem, det vet jag inte. Om jag själv skulle ha bukettkastning tror jag att jag skulle ha kastat till alla, inte bara kvinnorna - känns lite fräschare och mindre heteronormativt. Tanken är ju ändå att det ska vara en symbol för att man står på tur, inte att man återanvänder själva buketten.