Kasta bukett och kyssa bruden!

Spontant skulle jag vilja svara på båda frågorna att det sker när ungefär 4/5 av filmen har gått, om filmen är amerikansk. Ingetdera är alltså tradition på svenska bröllop.

Flera har redan svarat angående kyssen i kyrkan, är man traditionell väntar man tills man kommer ut på kyrktrappen, men det är inte förbjudet att pussas i kyrkan (även om äldre gäster ev. kan tycka det är olämpligt). Däremot är det få präster som uppmanar till det.

Jag har heller aldrig sett någon kasta en bukett i verkligheten, men det behöver ju inte betyda att det inte förekommer i verkligheten. Själv skulle jag aldrig komma på tanken, min brudbukett gladde mig på köksbordet i flera dagar efter bröllopet omgiven av alla bordsdekorationsblommorna och några buketter vi fick av gästerna. Däremot var det lite av en blinkning när jag bad brorsans sambo att hålla buketten under ringväxlingen (jag hade ingen tärna). De står liksom näst på tur.

Jag tycker det är vikktigt att skilja på vad som hör till själva vigselordningen och vad man får eller inte får lägga till i den-vare sig det gäller kyrklig eller borgerlig vigsel.
Inte i någon av de svenska varianterna ingår det att vigselförrättaren ska uppmana till en kyss. Det har ingenting med flexibilitet att göra. Om det är viktigt för brudparet och man av någon anledning vill ha den uppmaningen, så måste man alltså säga till i förväg. 

Att prästen inte säger "nu får du kyssa bruden" har absolut noll att göra med dennes inställning till erotik eller kärleksuttryck. Det har aldrig varit så helt enkelt, utan man har kysst varandra utanför, till folkets jubel. Det är ju synd om det skulle framstå som att svenska kyrkan på något vis vore mer pryd av sig än den anglosaxiska, för i själva verket så är det ju i den sistnämnda man tydligen inte får kyssa sin partner förrän prästen givit sin tillåtelse...

Nu är det så att jag inte bryr mig om vad som är svenskt, amerikanskt, kyrkligt, rätt, fel, tradition etc. Jag gifter mig av kärlek till min fästman och vi kommer göra precis det vi vill och drömt om. Det som är bröllop för oss. Då min morfar älskade luktärt över något annat så vill jag att min bukett består av just den blomman och jag vill ge honom min bukett efteråt för att visa att han finns med oss i tankarna under bröllopsplaneringen och bröllopsdagen. Det betyder mer för mig än att jag ska ha dem på mitt köksbord efteråt. Jag kommer kasta tärn eller näbbuketten i stället. Jag tror det blir en charmig grej och vet att det är ovanligt i Sverige. Men om man nu bara ska gå på tradition så ska man ha svart klänning, ut i byn och ragga saker till brudkistan etc. Visst är det kul med traditioner men ibland måste de ändras eller så måste man faktiskt starta nya traditioner.

Vet inte om någon redan skrivit, men man kan ju alltid be floristen göra en "kastbukett", en liten version av sin egna, som man kan kasta. Var på bröllop i helgen där de gjorde så, och då var det under vid brudskålen innan middagen började.

Fast frågan var ju ställd som "hur gör man?" och då får du ju svar som talar om hur man vanligtvis brukar göra. Det är ingen som säger att du måste följa någon tradition, men det var ju så frågan var ställd. Som man ropar i skogen får man svar.

Alltså, frågar du "När ska man kasta buketten?" blir svaret "Det ska man inte", men om du frågar "Jag skulle vilja kasta en bukett, för det tycker jag skulle vara en rolig grej, men när skulle det i så fall passa bäst att göra det" kanske du får svar som passar dig bättre.

Pebbles: tack för svaret, det var nog så min tanke var att göra. Vid brudskålen, innan vi sätter oss till bords.

Om man nu ska kasta buketten känns det för mig som något man gör i slutet av festen, innan brudparet åker iväg. Lite "sådär, nu är jag gift och klar med buketten (även om det inte är själva brudbuketten man kastar), vems tur är det nästa gång?". Å andra sidan finns det ju en risk då att någon/några har varit tvungna att åka hem tidigare så alla gäster kanske inte är kvar.

Nä, det behöver du ju inte bry dig om. Jag för min del berättar om tradition här i sverige för att man ska kunna undvika missförstånd eller att känna sig snuvad på konfekten. för, vet man inte om att vigselförrättaren inte normalt säger till om en kyss, för att då ta ett exempel, så är det ju risk att man tror att denne glömt det eller att man inte ser till att kyssen blir av själva.
Därför är det ju faktisk viktigt att veta vad som är det vanliga, det som alltså brukar kallas tradition eller så som det går till. Vill man lägga till egna saker så kan det väl både vara jättefint och personligt på tusen olika vis. men det är i de flesta fall bra att veta om att det är just egna tillägg. Dessutom finns det vissa saker där både präster och faktiskt även borgerliga vigselförrättare säger nej.

Din fråga i TS är ju när de olika sakerna ska ske-ja egentligen aldrig då, enligt hur det går till om man bara kör på enligt den svenska ritualen. Därför är det ju bra för alla inblandade att veta att ni får pussas när ni vill, men att prästen inte normalt säger något om saken. 

Att ha kunskap om hur ens egna traditioner ser ut, och hur de förändrats över tid, ofta enligt moden och nycker från "det fina folket" betyder inte att man är negativ till andras eller ser ner på olika nyare företeelser. Det är fattigdom att inte ha kunskaper om sin egen kultur anser jag. Därför är jag gärna med och pratar om -det lilla-jag vet om hur det varit. Sedan gör det mig ingenting om folk kastar sina buketter hej vilt, har strumpebandsritualer eller nålar fast pengar i kjolarna, slår på piñatas eller precis vad de vill. 

Sedan är det ju faktiskt så att saker per automatik inte blir personligare för att man gör något annat än det traditionella-Hollywoodinspirationerna känns väl sisådär unika egentligen, om det nu är det man är ute efter. Lika lite behöver det vara lika med stelbent och bistert allvarligt eller tråkigt att göra saker på mer gammelsvenskt vis-tvärtom kan det kanske vara rätt mycket av en AHA-upplevelse för folk, eftersom det mesta inte är så vidare värst traditionsenligt längre.

Däremot tycker jag det är sorgligt när vi anammar gamla delar av andras traditioner som inte känns särskillt förenliga med jämställdhet och lika värde för kvinnor och män, så som brudöverlämning, men det är en helt egen historia.

Jag är summa sumarum inte ute efter att ta ifrån dig något i glädjen över dina planer.
Kyss,(det skulle jag också göra, men utan att vänta på uppmaning från någon annan) kasta buketten (det skulle jag inte, den vill jag behålla) och gläd dig på er dag.

Precis.