FruSSE

Äldre 3 Jun 20:22

92 svar

Känner mig hemsk :(

Det är 6 veckor kvar till bröllopet och jag har bett min tärna att inte lägga möhippan helgen före bröllopet eftersom jag då vill ha tid att göra sådant som måste hinnas med etc.

Vi började planera bröllopet i augusti förra året, så alltså snart ett år. Bestmannen hörde av sig i januari och bad mig nämna vilka helger som skulle kunna passa maj/juni/juli. Jag skickade ett excelblad till honom med kontaktuppgifter till samtliga gäster och så hade jag blåmarkerat de jag trodde att min blivande skulle vilja ha med på en eventuell svensexa. Samtidigt skickade jag en likadan fil till tärnan där jag hade rödmarkerat alla som jag ville ha, information om hur jag känner dom, om dom finns på facebook, adress och telefonnr (ja, jag är lite av ett kontrollfreak :P).

I början på maj sa tärnan att hon behövde att jag skickade filen på nytt för den hade kommit bort. Jag undrade lite om hon inte redan hade planerat något, men skickade den igen och skrev även dit uppgifter på vart hon kunde nå de som inte har facebook.

För två veckor sedan ringde hon för att höra om vad jag har för relation till olika personer och då började varningsklockan igen ringa - hade hon inte börjat ännu?
Den blivande mannen hävdade bestämt att han inte hört något från henne alls. Jag började oroa mig för att jag visste att de lediga helgerna började ta slut i juni.

Efter att ha pusslat lite och tänkt och funderat började jag inse att möhippan nog planerades samma dag som svensexan. Något som jag sagt till tärnan, min mamma, min syster och flera av mina kompisar att jag inte vill.
Vi har en liten dotter som fyller 1,5 år om en månad. Jag har redan dåligt samvete för att vi kommer att ha så mycket barnvakt till henne framöver: på bröllopsdagen, dagen efter (vi sover på hotell) samt 3 veckor därefter då vi åker 2 nätter till Paris ensamma. Sen i mitten på augusti börjar hon förskola. Jag tycker det blir mycket redan som det är.

Min mamma, som tydligen var tänkt som barnvakt, var senast barnvakt i början på december. Hon träffar min dotter ungefär 1 gång per månad.
Planen var alltså att min blivande man skulle hämtas, sen skulle tjejerna ramla in och sen skulle min mamma komma och passa min dotter. (Min lillasyster berättade om upplägget när jag frågade henne. Hon sa även att hon sagt till tärnan att hon inte trodde att jag ville det här).
Alltså, hur roligt är det att ha "jour" när man ska ha möhippa? Att inte få lämna mammarollen och helt och fullt slappna av som jag hade kunnat gjort om hon skulle vara hos sin pappa? Hans dag har ju varit bestämd i ett halvår och han kommer dessutom inte ens vara kvar i stan.

Jag frågade honom om han visste något om detta - vilket han inte gjorde. Vi kände oss båda två oerhört illa till mods över att någon bokat barnvakt åt vår dotter utan att ens prata med någon utav oss.
Hade min tärna kollat med min blivande man så hade det räckt för mig. Hade han vetat upplägget och tyckt att det var okej så hade det också varit det för mig. Men istället har hon alltså inte kommunicerat med honom alls.
Tänk om jag hade hunnit åka? (vilket jag hade tänkt). Eller tänk om jag t.ex hade tänkt handla mat till lillan eller liknande på den dagen, då hade det inte funnits något hemma.
Nej usch, jag behöver förbereda mig mentalt för att ha barnvakt till min lillälskling och dessutom hade jag behövt hålla mig helt nykter eftersom jag sen skulle hem och ta hand om henne.

Det visade sig dessutom att min lillasyster inte ens skulle kunna vara med, eftersom den enda helgen hon skulle jobba (hon var tvungen att byta helgen då jag gifter mig) var den enda helgen som tärnan kunde.
Jag blir så arg. Hon har vetat om det här i ett år och jag gav henne alla uppgifter för ett halvår sedan just därför att jag vet att många har fullt upp.
Därtill har hon inte ens kontaktat en av mina närmre vänner - trots att jag nämnde henne extra i ett mejl eftersom hon inte går att nå på facebook.

Nu känner jag mest bara att jag vill strunta i det. Jag är inte arg men jag undrar: Känner de här människorna mig ens?!
Det finns ju heller inte så mycket tid att spela med nu så nu känns det som att alla måste hafsa ihop något krystat och sen ska vi alla sitta där och låtsas som inget genom misslyckandet. Blä.
Jag har helt tappat lusten :(
Och jag känner mig hemsk som ställer till det nu, som förstör deras planer, som inte är tacksam nog för att de försökte och för att jag är töntig som är en hönsmamma....

Förlåt för långt inlägg, behövde visst skriva av mig

FruSSE

Äldre 4 Jun 15:50

#41

Drullen skrev 2012-06-04 15:14:47 följande:

Jag har i ju för sig inte en 1,5 åring hemma.

Det va 11 år sen ja hade det, så nu passar det är att säga: Du kommer inte ihåg hur det va, men som ung ensam mamma så fick ja höra : Du kommer förstå när du själv får barn sååå många gånger.
Då va mitt svar: ja det har folk alltid sagt till mig o ja undrar när ska förstå? Inte än iallafall, men min son är ju bara 13 nu så ja har ett tag till innan han är vuxen, ja kanske kommer förstå det nån gång, det alla pratar om man bara förstår när man får barn.

Nej och det där har ju självklart mycket med att göra varifrån man själv kommer. Jag har lovat mig själv att vara en närvarande mamma och sätter stor press på mig själv att vara det, just därför att jag inte upplever att min mamma var det.
Därtill har inte vi varken min eller sambons familj i närheten så vårt band till vår dotter är oerhört starkt.
Hon var dessutom enormt efterlängtad när hon kom. Alla sådana saker spelar självklart också in.

(Och nu har jag inte sagt att du inte vill vara en närvarande mamma, att du inte har ett starkt band till din son eller att han inte var efterlängtad. Jag är överhuvudtaget inte intresserad av att jämföra mammaskap).

Pluppe

Äldre 4 Jun 19:57

#42

FruHassel skrev 2012-06-04 12:33:18 följande:

Om mina tärnor fixar barnvakt till min möhippa så skulle jag vara jätte tacksam, tänk så härligt att de tänker på allt.... att inte själv behöva bry sig ett dugg, det är ju liksom lite det som är en möhippa?!

Alla känner nog inte tacksamma för att någon skaffar barnvakt.. Jag gör inte det.. Lämnas min dotter bort till en person som jag inte känner mig trygg med skulle jag ABSOLUT INTE "bry mig ett dugg".. Då skulle jag inte kunna slappna av och det är väl ändå inte grejen med en möhippa?

Hade man istället tagit tag i planeringen i tid och dessutom tagit saker på allvar i dem önskningar som bruden ger så skulle det inte ens behöva bli ett problem.. En sådan enkel sak att kanske planera in en helg där mannen är hemma med barnet, för då känner man sig trygg! Skulle inte helgerna precis innan bröllopet fungera får man väl anordna möhippan 3 månader innan!

Det är min mening i det hela.

Pluppe

Äldre 4 Jun 19:57

#43

conscindo skrev 2012-06-04 13:20:15 följande:

Förstår att du börjar ifrågasätta vissa relationer men jag har kommit till att inse att när det händer sådana här stora saker i ens liv så upptäcker man rätt snabbt vilka som håller en om ryggen eller inte. Jag har redan haft min hippa, vad otroligt nöjd med den men rätt förvånad över vilkas om deltog/inte deltog. Samt att jag har fått lite lustiga kommentarer av en del. Men jag känner personligen att det är bättre att få reda på hur ens relationer till ens vänner ser ut i ett sådant här sammanhang istället för om någon kris eller jobbigt skulle ske och de vänder en ryggen då. Dock, måste jag nog tyvärr erkänna att en del kommer jag nog aldrig att se på, på samma sätt igen.

Tummen upp på den!

Pluppe

Äldre 4 Jun 19:59

#44

FruSSE skrev 2012-06-03 22:29:45 följande:

Pluppe skrev 2012-06-03 22:02:11 följande:

Usch jag tycker så synd om dig!!! Och jag förstår dig i allt du beskriver att du känner och tycker. Och du är ABSOLUT INTE hemsk!!

Jag känner igen mig i det du skriver.. Är också rädd för att bli "tvingad" barnvakt till vår nu 14 månaders dotter, och jag kan verkligen INTE slappna av, sådan är jag.. Känner även lite att jag är nervös för att inte få reda på när dem kidnappar min blivande man, helgerna är ju liksom "semester" när han är hemma och hjälper till med dottern :P När han väl jobbar helg eller har annat planerat så brukar jag åka ner till min mamma och pappa och syskon och spendera lite familjetid istället.. Men jag vill inget hellre än att han ska få sig en svensexa, han behöver det!!! :D Om jag ens får en möhippa är jag skeptisk emot jag tror mina vänner kommer räkna med att min syster fixar och min syster räknar med att mina vänner fixar så det slutar nog med att det inte blir något.. Är lite nervös inför det också, jag är nämligen gravid enbart i v.8 ännu och jag vill inte behöva berätta på möhippan om vår hemlighet, tänkte angående alkoholen..

Åh, grattis! Åh nu blev jag lite gladare! Nu känns det inte ledsamt, bara härligt. En bebis! Så underbart!

Jag hoppas att dina nära och kära kan kommunicera (varför ska det vara så svårt?) så att du kan få ha din speciella dag du med. Du kan ju alltid skylla på att du äter penicillinkur mot urinvägsinfektion eller något sådant

Kul att kunna muntra upp dig lite :)

Urinvägsinfektion, det var en smart idé, den ska jag komma ihåg :D

Chicita

Äldre 4 Jun 20:05

#45

Pluppe skrev 2012-06-04 19:59:32 följande:

Kul att kunna muntra upp dig lite :)

Urinvägsinfektion, det var en smart idé, den ska jag komma ihåg :D

UVI är annars världens vanligaste ursäkt när man är gravid och inte vill dricka. Så de kan vara samma som att erkänna.

Skyll på något annat än att du äter penicillin. det är ju till och med så att vissa läkare säger att det inte är nån fara att dricka en gång under en kur, men att man inte ska göra det hela tiden...

Så kanske att du har huvudvärk (eller kanske hellre någon annan stans som också hindrar dig från att göra vissa saker som du inte vågar pga graviditeten) och tagit en stark tablett och därför inte vågar dricka. Ok effekten av en sån tablett går ut efter ett tag, men du kan ju behöva ta en tablett till, dom behöver ju inte se när du tar tabletten. Eller så ser du till att ha typ baffucin halstabletter i väskan men utan burken, gräv fram en (visa inte tabletten) och skölj ner den med lite vatten.

Pluppe

Äldre 4 Jun 20:07

#46

Chicita skrev 2012-06-04 20:05:39 följande:

UVI är annars världens vanligaste ursäkt när man är gravid och inte vill dricka. Så de kan vara samma som att erkänna.

Skyll på något annat än att du äter penicillin. det är ju till och med så att vissa läkare säger att det inte är nån fara att dricka en gång under en kur, men att man inte ska göra det hela tiden...

Så kanske att du har huvudvärk (eller kanske hellre någon annan stans som också hindrar dig från att göra vissa saker som du inte vågar pga graviditeten) och tagit en stark tablett och därför inte vågar dricka. Ok effekten av en sån tablett går ut efter ett tag, men du kan ju behöva ta en tablett till, dom behöver ju inte se när du tar tabletten. Eller så ser du till att ha typ baffucin halstabletter i väskan men utan burken, gräv fram en (visa inte tabletten) och skölj ner den med lite vatten.

Tack för tipsen suger upp allt och ser vad som passar in i situationen :D Blir bröllopet inte fören i slutet av juli kommer nog dem flesta veta ändå, det är då det börjar synas..

Grodprinsens brud

Äldre 4 Jun 20:16

#47

Inte för att låta bitchig eller så men en möhippa ska väl vara en "surprise" om det blir någon? Inte något som bruden planerat nästan själv med order till tärnan att fixa... Sedan finns det faktiskt folk som inte vill gå på hippa även om de blir tillfrågade...

therese-brollopstankar.blogspot.se/

Chicita

Äldre 4 Jun 20:22

#48

Pluppe skrev 2012-06-04 20:07:47 följande:

Tack för tipsen suger upp allt och ser vad som passar in i situationen :D Blir bröllopet inte fören i slutet av juli kommer nog dem flesta veta ändå, det är då det börjar synas..

Om några redan vet så är det lika bra att vara ärlig med det

conscindo

Äldre 4 Jun 21:53

#49

FruSSE skrev 2012-06-04 13:25:29 följande:

Jag tror att du sätter huvudet på spiken här. Det är nog kärnan till min besvikelse.
Man tror att man vet vilka ens närmsta vänner är, och sen är det en enorm besvikelse när man inser att de inte ens känner en längre.

Men precis som du säger så kliver andra personer fram. och det är ju lycka! Dessvärre förtar den inte sorgen över de som gjorde en besviken. Men sorgen förtar inte heller lyckan.

Jag tror innerligt att du ska försöka fokusera på guldkornen, jag blev så otroligt rörd över de som faktiskt deltog. Under en mysstund på kvällen så började vi alla prata om hur de kände mig och hur vi byggt upp vår vänskapsrelation. Det var helt otroligt faktiskt att få höra så fina ord från en del. Så som du säger en del kliver verkligen fram och de som man redan höll nära kom desto närmare. Så även ifall de som jag trodde skulle vara med inte var med och att min stackars tärna fick ta ett helvete med konflikter från en del under planeringen så tror jag helt ärligt att jag hade inte kunnat haft en bättre hippa. :)

sandraochdaniel

Äldre 4 Jun 22:31

#50

Jag blir nästan lite arg när jag läser denna tråd.. tycker du verkar ha väldigt höga tankar om dig själv. Samt verkar du lägga så stor press på dig själv och din omgivning att du i mina ögon skulle vara outhärdlig att ha att göra med. Inget verkar kunna passa dig?

Jag vart just möhippad i helgen... trotts att det spöregnade och allt inte vart perfekt så är jag helt tagen och galet berörd av att mina vänner gått samman och styrrt så otroligt mycket för min skull. Så mycket koordinering och planering för att allt ska klaffa och logistiken skall flyta på. Samt alla små detaljer som de tänkt ut för min skull. Skulle inte vilja ändra dagen på en fläck!

Slappna av! Glaset är halv fullt - inte halv tomt!
Man tänker väldigt ofta på vad man inte får/har istället för att se det man har...

Istället för att fokusera på att de inte valde "rätt dag", kollade OK för den bokade barnvakten med er eller skamligt nog föreslog en middag hemma hos er, tänk på att de faktiskt försökt ordna nått för dig, de försökte ordna barnvakt så du skulle kunna dricka vin och slappna av, när inte det passade försökte de ju ändå möta dina krav genom att ändra sina planer?

Känner mig hemsk :(

INNEHÅLL