Tror du på Gud?

Nej, absolut inte. Är tvungen att gifta mig i kyrkan.. mer vill jag inte säga.

Ok, spännande med olika åsikter! 

Just p.g.a. den anledningen tycker jag inte att jag kan kalla mig kristen, eftersom jag uppfattar kristendomens syn på vad Gud är som väldigt avgränsad och limiterad. Men som tur så får ju alla tycka precis som man vill! :) 

Jag valde Ja.

Jag tillhör dock ingen religion.

Vad definierar gud?

Jag är själv döpt in i svenska kyrkan men är idag ej medlem. Min man är uppvuxen som vittne (Jehova) men är det ej idag.

Alla ni som tryckt nej men säger ”jag tror på något” skulle jag lägga till kategorin troende. Man behöver inte nödvändigtvis utveckla det.

Gud är inte kristnas egendom. Gud är för dem en vit man i vitt skägg. De tror på himmel och helvete när vi dör. Vittnen betonar att vi lever i de sista dagarna, alltså att de politiska och religiösa systemen, inte jorden, kommer att förintas och med det de människor som valt att inte följa deras tro. Vittnen och de med sant hjärta kommer att återuppstå i paradiset som då regerar på jorden (typ)

Alla religioner tror på gud och definierar det på sitt sätt.

Det finns många ansluten till en religion som inte har ett sant hjärta. De kallar sig ett vittne för att få komma till paradiset men förstår inte sammanhanget till ett sant hjärta.

Kristna lika så, ”den gud älskar lyckan får” –  ”kristna kommer till himlen” osv.

Men vart är det sanna hjärtat?

Gud avspeglar sig i allt. Vi är alla vår egen gud – samvetet straffar dig – ex. otrohet – man behöver inte de 10 budorden för att förstå att man inte bör ”nr 7 . Förbud mot äktenskapsbrott”

Jag tror att alla religioner grundar sig som dåtidens ”lagbok”, vägledning i vad du får/bör/ska göra och vad du inte får/bör/ska göra. Även ett sätt för människan att stilla sina grubblerier om ”vem som skapade allt” – jo men det var Gud! Men..?? vem är gud? …Joo… han ser ut så här! Åh tack bra fint då vet jag phu..!

På julafton ger vi klappar till nära och kära för att vi tycker om dem. Vi har julskinka för att den är god, vi har även minipiroger med fetaost och spenat för att det är gött :-P Ett ypperligt tillfälle att se till att äta av allt det som är gott, att det finns så alla kan äta av det de tycker om. En tid att umgås. Det finns julstjärna i fönstret för att den är fin i vintermörkret.  Det får vara hur det vill med vad julstjärnan symboliserar för svenska kyrkan, eller för vittnena eller för buddisten... för mig är den bara fin och mysig att pynta med  

Jag och min man tror på livet, på alltet. Vi tror på att vara en god medmänniska. Att glädjas åt livet och det vi har. Att känna tacksamhet. Att fokusera i nuet, på våra barn och ta vara på tiden vi har tillsammans. 

Visst håller jag med dig till viss del.

Men frågan var Tror du på GUD, och inte Är du troende.

Så genom att svara ja så svarar du ju att du tror på GUD, i den bemärkelsen.
Därför valde jag alternativ 3, då jag tror på något. Men inte nödvändigtvis på en farbror med långt skägg.
Oavsett om det är gud eller jultomten.

Jag svarade ja, eftersom jag tror på Gud som en förlåtande, positiv, ljus, varm, gemenskapsfrämjande kraft. Detta gör min tro lite komplex då jag har svårt att få ihop den med de snäva riktlinjer och/eller fördömanden som kyrkans representanter ofta ägnar sig åt. Säger man till folk att man är troende blir man föremål för allas fördomar. Icke-troende tycker att man är en religiös kuf, kyrkligt aktiva tycker att man är en förslappad "hobby-svenne" som inte tar religionen på allvar.

Därför behåller jag min tro för mig själv. De viktigaste frågorna för mig vad gäller svenska kyrkan är att man respekterar kyrkans del i det svenska kulturarvet, att man värnar om byggnaderna och traditionerna. För mig är det självklart med bröllop och barndop i kyrkan, andra alternativ känns som tråkiga halvmesyrer. Jag kommer att informera mina barn om att jag själv är konfirmerad, men vill de inte konfirmera sig respekterar jag givetvis deras beslut. Man får heller inte glömma att kyrkans absolut viktigaste funktion är att erbjuda hjälp och stöd till människor i sorg och människor som har det svårt. Att bokstavstolka bibeln, fördöma människor eller peka med hela handen är ingenting kyrkan ska ägna sig åt i ett modernt samhälle.

Fokusera på ljuset och värmen istället för att hota med risken att hamna i helvetet! Fokuserar man kyrkans arbete på rätt saker tror jag att massflykten från svenska kyrkan kan brytas. Ser man inte mönstret? Vem vill vara medlem i en församling där man inte känner sig välkommen?

Jadu... Jag är inte troende men respekterar religion så länge ingen försöker pracka på mig dittan och dattan. Jag kan fundera över vaför man säger "Herre Gud", "men Guuuuuud så vacker" om man inte tror på Gud ;) Uttryck för alldel men någonstans kommer det ifrån.

Min GUD är Christer Lindarw så jag ska väl säga att jag tror på det ja. Men vad Gud är för mig och vad det är för någon annan är en annan sak. Min pappa sa:"Gud är en mörkhyad asiat som är gay" ;) Varför inte? Vad är det som säger att det är en snubbe med skägg och vingar? kanske är en hund för någon? Kvinna?

Den som inte är med i kyrkan är fortfarande kristen för att vi i Sverige är infödda i den religion och tro men man behöver inte vara religiös eller troende.

När jag bodde i USA ringde det på dörren en dag och jag öppnade. Där stod två killar som skulle snacka om Gud. Jag hade det jätteroligt att krossa dem men pojkarna såg nästan förtvivlade ut. Frågade hur de kan vara säkra på det och det och det... Bevis?

Tillslut sa jag:"Den dagen någon eller något kommer till mig och blir presenterad som Gud, då kan jag tro på det."

 

Jag tror inte på allt som står i bibeln men jag tror absolut på att det finns en mening med livet,
att det finns mycket mer än det vi ser och jag räknar mig som troende.

Min bild av Gud är mer en oändlig kärlek ist för en gubbe i vitt skägg på ett moln som sitter och bestämmer vilka som får eller inte får komma till himlen.

Verkligen inte! Jag tror på mig själv istället.

Jag respekterar att folk vill tro, ibland önskar jag att jag med gjorde det. Sådär naivt som när man var liten och trodde att mamma och pappa var odödliga. 
Men jag kan inte tro längre. Det går liksom bara inte ihop i mitt huvud. Det finns ingen rim och reson. 
Jag är ju småbarnsförälder så jag har mycket tid att tänka på nätterna då andra sover :P Bland annat funderade jag en natt på det här:

• Har man fri vilja i himlen? Och i så fall - hur fungerar ett paradis när människor fortfarande kan välja att göra onda saker?
• Hur kan man vara lycklig i himlen när man vet att ens nära och kära är i helvetet och plågas för sina synder? Tappar man minnet? Är man god om man struntar i det?
• Om det inte finns ondska i himlen, kan vi inte skicka alla dit då? Eventuell tidigare ondska bör ju rimligtvis inte vara ett problem då?

Som sagt, det går inte ihop i mitt huvud...

Jag har läst en bok som kändes väldigt rätt för mig.
Den förklarade saker på ett sätt som jag tycker lät så mycket mer riktigt än det jag tex läst i bibeln eller hört av andra.

Jag är ingen bibelläsare, men jag har ju varit i kontakt med dess innehåll då jag konfirmerades.

I boken togs det upp frågor kring ondskan i världen, hur det kan finnas så mycket ondska och lidande om det finns en Gud.
Och om man hamnar i helvetet och är det slut då?
Och mycket annat.

Det stod att motpolerna som finns är Kärlek och Rädsla, inte Godhet och Ondska.
Därför finns ingen djävul eller något helvete att frukta.
Enligt de som tror på Gud har "han" gett oss en fri vilja och i den här boken stod det att Gud inte straffar någon eftersom att det vore fel om han först gett en fri vilja och sedan straffar de som inte gör som "han" tycker rätt.
De som valt att göra saker som är långt ifrån kärlek, för de tar det längre tid att nå fram till målet och målet är att bli sig själv fullt ut.
De som gör många andra illa på olika sätt, de får göra resan här på jorden fler gånger.
Men tillslut når alla fram ändå, ingen är förlorad.

För den som är intresserad av att läsa sånt så heter boken "Samtal med Gud"