Jag ska gifta mig men vill bara dö!

usch jag mår dåligt av att läsa sånthär.

Du behöver hjälp, inte från bröllopstorget utan av en expert.

Jag har själv varit djupt deprimerad, och jag godkände det inte för mi gsjälv då jag låg på akuten, jag godkände det inte sen jag börja äta anti-deprisivt. Medicinen tog jag ju bara för att läkaren tjatade...
 Det var först efter att ha blivit bättre jag insåg hur dåligt jag mått.

Jag skyllde allt på dittan o dattan, nej men det är så mycke med  det nu, sen då de e över så blir allt bra.. ja å sen okej de blev inte bra, men det beror på blaha och blaha. sen blir det bra... Nej det blev inte bra, det blev värre! kanske ibland var det någon bättre dag / vecka då man trodde allt svängt, sen föll man djupare igen direkt.

man skall inte behöva ligga och önska att man skall dö bara för att få slut på saker som sker runt en nu. Då är något fel! Allvarligt fel!

Skit i bröllopet, nu måste du fokusera på din hälsa!

jag kanske låter hård, men deprisioner är inte att leka med. Been there done that.

tack för er hjälp. försöker hitta någon mottagning för jag vill inte ringa nånstans, jag har social fobi och jätte svårt att prata i telefon om vissa saker har gått i terapi så det är mycke bättre nu men sånt här är jätte svårt.

min vänina fick liknande :/ och det visade sig att det var NJURAR / LEVER värdena som hade gått ned och hon fick otroligt deprission efter 1 vecka med medicin va hon glad igen otroligt glad, du bör kontakta en läkare och sen bara ta tid för dig och inget annat

Jag har också varit djupt deprimerad en gång i mitt liv. Orkade inte med mitt liv, mina studier, ingenting. Till slut så insåg min mamma att det var ngt som inte stämde så hon kom och hämtade hem mig (jag hade flyttat hemifrån och bodde/bor i en stad många mil ifrån där jag växte upp), hon tog kontakt med en psykiatrisk mottagning och via dem fick jag hjälp. Först i början fick jag bara tabletter utskrivet men sedan fick jag också kontakt med en psykolog och det blev bättre tillslut, men just då kändes det bara som att det aldrig skulle bli bra, eller att inget skulle hjälpa. Men det gjorde det.
Det finns psykiatriska mottagningar på de flesta ställen som man kan gå till, men det kan vara ganska svårt att få hjälp. I mitt fall var det tur att min mamma hjälpte mig att ta kontakten, och faktiskt handgripligen lämpade av mig där, för annars hade det nog kunnat bli ganska mycket sämre innan det blev bättre. Hade aldrig orkat själv. Kan din sambo kanske hjälpa dig att ringa, eller följa med dig till någon mottagning? Har du pratat med din sambo? Vet han om hur du mår?

Tyvärr är det så idag med vården att man inte kan räkna med att få den vård man behöver utan att behöva böna och be - jag fick verkligen stå på mig för att få komma till en psykolog när jag hade problem. Överdriv gärna, även om det känns dumt så måste du få läkarna att förstå. Säg att du inte vill leva längre och att du verkligen mår jättedåligt, att du incisterar på att få behandling och att du inte tänker gå därifrån utan det. Det är läkarnas jobb men tyvärr är dom ibland inte bra, speciellt inte när det gäller psykvården. Om det är för jobbigt kan du vända dig direkt till psykakuten, där tar dom in dig direkt så får du kanske medicin eller i alla fall få ställa dig i kö till psykolog. Lycka till!

Be din blivande man att ringa åt dig om det är jobbigt. Det går säkert att få en tid ganska snart hos en privatpraktiserande psykolog, tyvärr kan det bli lite dyrt.

Läkarna på vårdcentralen brukar vara rätt otrevliga när det kommer till depression så ett tips kan ju vara att ringa och försöka få en tid direkt till en kurator eller psykolog genom vårdcentralen, det brukar finnas att tillgå och då är det vanlig sjukvårdstaxa som gäller.

Ett annat alternativ är om du har ett arbete och genom det en sjukförsäkring som du kan få hjälp att komma i kontakt med någon med kort varsel, eller att ditt företag har avtal med någon företagsläkare då det också brukar finnas psykolog att få hjälp av.

Men framför allt: stanna upp, andas, känn efter vad du behöver just nu och prata med din blivande man. Det är inget fel med att be om hjälp, kom ihåg det. Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig. 

Hej alla! Tusen tack för eran hjälp!

Jag har idag för första gången berättat för min sambo hur jsg mår och att det finns stunder jag inte ens vill leva. Jag har ju verkligen allt att leva för så jag förstår inte alls vart dessa känslor kommer ifrån. Han blev också ledsen och trodde det var pga dom. Men så är det ju verkligen inte. Han har lovat att hjälpa mig ringa så jag kan få hjälp.

Om du går in på "mina vårdkontakter" finns det en länk till "internetpsykiatri". Då behöver man inte gå o prata med någon, kanske lite lättare för en person med social fobi..?

Låter inte alls bra.
Mitt förslag är att du söker hjälp för din depression. Prata med psykolog eller sök läkare.
Hoppas allt blir bra <3

Lycka kommer alltid innifrån. Alla mår vi dåligt ibland, vissa mer än andra, men ingen annan kan göra dig glad. 
Sök hjälp, prata med någon, men försök också själv ändra dina tankar och vända dem till mer positiva.