Arg brud

Om man vill ha ett helt barnfritt bröllop, så ska man förstås ha det. Det är ju ingen annan som ka  komma och bestämma hur brudparet ska ha det. Men jag hoppas att det blivande brudparet då kan acceptera att de allra flesta nyblivna föräldrarna faktiskt inte vill lämna bort sina barn under en hel dag. Det är något som är nedärvt i minsta lilla cell, skulle jag vilja påstå. När det gäller amning, så är det inte så konstigt att den som inte har barn, inte vet något om det. Men amning är en väldigt känslig procedur, som väldigt lätt kan störas. Så att haspla ur sig att man pumpa ur och ge flaska eller liknande, är bara ett tecken på okunnighet. Det skulle kunna ställa till stora problem för både barn och mamma under lång tid framöver, och då är ett bröllop antagligen inte ett tillräckligt stort skäl för att man ska riskera det. 

Att man inte ens gör undantag för ammande barn, är ganska ovanligt och kan uppfattas negativt. Förhoppningsvis förstår brudparen detta och accepterar de som avböjer att komma på deras bröllop. Man får helt enkelt ta konsekvenserna av sina val och krav. I detta fall är ju iaf brud och brudgum helt överens och då är det säkert lättare, än om den ena är bestämd och den andre är osäker.  Alla brudpar har rätt till sin bild av hur de vill ha sin bröllopsdag.

Jag tycker också att små ammande barn kan få undantag, jag menar att man kanske kan pumpa till 1-åringarna om dom nu ammar. Men om dom inte ammar alls är det då mer ok att säga nej? Men som sagt min MTB vill inte ens bjuda dom, men jag tror det mest beror på att brorsan inte ska bli arg och fråga varför dom får bli undantag.

Okay, men jag tror inte det spelar ngn roll vad ngn av oss här inne säger och tycker för du du verkar ganska fast slagen i att de som måste ha med sina ammande barn inte ska komma, och då är det väl så. Det är Er dag, gör som Ni vill. Jag antar att dessa mammor (och pappor för den delen) antagligen inte hör till de viktigaste i umgängeskretsen och att ni klarar er utan dem? Jag tycker bara det är en tråkig inställning och tror absolut inte att det är spädbarnens eventuella skrik som du kommer minnas från er dag.. om ett syskon eller en nära vän till dig skulle gifta sig och Du ammade, hur skulle du känna över att inte kunna gå?

Jag förstår ert resonemang eftersom ett bröllop inte är något barnkalas, dessutom är många föräldrar helt blinda för hur mycket deras barn stör (jag orkar inte ens gå på luciakonsert i kyrkan längre då det varenda gång är fullt av barnskrik och skrammel med leksaker). MEN ni måste samtidigt tänka på att det kommer ett liv efter bröllopet, det är väl knappast värt att sabba flera nära relationer på grund av detta?

Som flera andra skrivit så hänger det på hur viktiga gästerna är för er som brudpar. Om ni skiter i att folk tackar nej och hellre stannar hemma med sina barn, då är ju problemet löst. Ni får som ni vill, dvs inte ett enda barn närvarar, men samtidigt tappar ni ett antal relationer.

Men jag ser ju i dina inlägg att din blivande man vill ha med sin bror på bröllopet. Mitt förslag är att ni skriver i inbjudan att "bröllopet är barnfritt, men ammande spädbarn är välkomna". Det borde betyda att ni endast har med tre bebisar på bröllopet, dvs barnen till de som är gravida just nu. Placera vagnarna på varje bordsgavel (alternativt längs väggen bakom föräldern om ni har runda bord) så löser det sig utan problem för någon.

Vad gäller brodern tycker jag (som flera redan skrivit) att ni kan göra ett undantag för detta barn eftersom det tillhör den närmaste familjen. Placera barnet tillsammans med broderns tjej längst ut vid ett bord långt från honnörsbordet, så får hon ta ansvar för att ta med mat, sovgrejer etc till barnet. Din man får fira sin dag med sin bror, och ingen behöver krångla till det. En ettåring äter ju inte ens av menyn så det blir ingen extra kostnad för er heller.

Vi började planera vårt bröllop för lite mer än ett år sen och då var det "självklart" att det skulle vara barnfritt. Vi hade då två ettåringar i bekantskapskretsen. Under de senaste 6 månaderna har tre av våra vänner fått barn + 5 till på gång nu under månaderna som kommer innan bröllopet (gifter oss i juli). Vi kommer alltså ha 8 st barn under året bland dem vi tänkt bjuda, däribland mitt systerbarn. Vi har helt enkelt fått tänka om, det kommer inte bli det bröllop vi tänkt oss från början, det kommer förmodligen sluta tidigare, gå mindre alkohol (bara positivt iofs) och bli mindre dans. Men vi hoppas vi får ett fint minne i alla fall.
   I vårt fall skulle alternativet vara att hålla på barnfritt och få ett gästfritt bröllop istället. Förmodligen skulle några av de närmsta ändå lämna bort sina små och stanna precis tills middagen tog slut, men inte en minut längre. Det skulle bli gammelfaster och sista singelväninnan kvar när vi skar upp tårtan. Så vill jag inte ha det på mitt brölllop, då tar jag hellre lite barnagråt.
  Men bröllopet är fortfarande inte barnanpassat, för de lite äldre barnen. Trots det känns det lite märkligt att säga att två (snart) treåriga barn inte kan komma, medan 8 spädisar gör det. Så i det fallet får vi helt enkelt lita på våra gästers omdöme. Det är ändå deras barn. I inbjudningen skriver vi något i stil med att bröllopet o festen inte är barnanpassade, o att det är upp till varje familj att avgöra hur man vill göra.
 

Vi kommer att ha mammor och pappor på vårat bröllop som bara är glada över att få komma bort och vara vuxna en stund. 3 av de barnen kommer att vara runt 1 år och 1-åringar helammar ju inte (om de ammar alls). Vi har bara fått positiva reaktioner kring att det ska vara barnfritt från föräldrarna. Vi kommer att ha ett ammande barn med (min M2Bs systers barn) men han/hon kommer inte att vara med på vigseln i kyrkan. Det är min svägerska själv som har sagt det, utan att vi ens har hintat om att vi skulle ha barnfritt. Hon hade själv barnfritt på sitt bröllop. 

Det jag menar är att föräldrarna kanske vill gå på bröllop utan sina barn. Fråga dem! Säger de att det är ok så får de ju faktiskt stå för det sedan och då kan de ju inte komma och knorra bakom någon rygg sen. (Och då menar jag föräldrarna till de som är ca 6 månader, inte till de som är 1, tycker jag.)

Vad din M2Bs bror och hans tjej bekräftar så verkar detta vara ännu ett sätt att manipulera er. Din man verkar ju inte vara så jättepigg på att gå med på det heller. Och vad hände med hennes sida av släkten? Kan inte de passa barnet vid det laget? De har ju över ett halvår på sig att fråga någon.

Som brudpar sätter man ju gränsen för höjden på bröllopet. Ska det vara barnvänligt eller ska det vara röjarfest med fri tillgång till dricka.

Har man valt ett barnfritt bröllop vill man ju inte behöva visa hänsyn till barnen. Dom föräldrar som väljer ta med barn ändå ska veta vad dom utsätter sina barn för.

Jag tycker ni ska använda det argumentet till dom som vill ta med barn ändå. Att miljön är inte anpassad till barn, och att dom som föräldrar utsätter barnen för en olämplig miljö. oavsett ålder på barnen!

Jag förstår TS precis. En inbjudan till ett bröllop är just en inbjudan, inte en kallelse, och betyder i min värld att man gärna vill att de kommer. Dock finns det ju alltid restriktioner, som man som gäst får anpassa sig till. Passar det inte, behöver man inte komma. I värsta fall får väl mannens bror komma ensam, utan fru och barn? Det är inte svårare än så.

Vi har också sagt att vi inte vill ha barn till vårt bröllop. Det är vår dag.

Lycka till, jag vet att ni kommer klara ut det!

På vårt bröllop valde vi att ha barnfritt, men syskonbarn fick komma. Och så var där några vänner och släktingar som bara inte kunde med att lämna bort sina små barn.

Och vi kan säga att det faktiskt gick jättebra. Föräldrarna tar ju självklart ansvar så man märker inte alls av mycket om deras barn blir ledsna.

MEN vi hade mikrofon under festen. Och det kan behövas oavsett om man har högljudda gäster eller gråtande barn. Då har ALLA en möjlighet att få höra till eventuella tal och spex. Mikrofon är ett MÅSTE, om alla gäster skall känna sig nöjda. I alla fall om man har många gäster. Spelar ingen roll om lokalen är tillräckligt liten och trång för att alla skall kunna höra. Det GÖR man inte, om inte absolut alla är ständigt koncentrerade och knäpptysta.

 

Om det hade varit jag hade jag varit superarg såklart, men inte ruckat på att det ska vara barnfritt. OK då får de stanna hemma då och sedan ska din kille sluta hjälpa sin oduglige slyngel till bror i fortsättningen!

Min systers son var 1,5 när vi gifte oss och en släkting till min make hade en 1-åring. Vi var beredda att göra ett undantag för dem men de ville så gärna gå på en vuxenfest sp de skaffade barnvakt. Min systers svärföräldrar ställde mer än gärna upp!

Lös detta nu, försök att inte tänka på gammalt groll under bröllopet. Efter bröllopet kan ni, eller framför allt din make, ta ställning till om han ska hjälpa sin bror fler gånger. Få han något tillbaka eller blir han bara utnyttjad?

Sjukt arg? Det låter väl lite mycket? Hoppas att du överdriver för att få reaktioner härinne? Jag hoppas att du låter din blivande make själv få bestämma hur han vill göra med sin relation till brodern. Det är lätt hänt att man går in och vill styra sånt men det blir ofta dumt och fel. Och det blir ännu mer synd om honom, som då blir manipulerad från två håll istället för ett. När det gäller barn, gör ni som ni vill. Vill ni ha barnfritt, är det så ni ska ha det. Men som flera skrivit, var beredda på att folk som har barn hellre väljer att inte komma alls, än att skaffa barnvakt till de minsta. Ni får göra ert val, att ha barnfritt, men sedan får de också göra ett val-om de ska komma eller inte. 

Mikrofon kan nog vara en bra idé att ha, vare sig man har barnfritt eller ej. Tycker att det mest är brummande och högljudda karlar som gör att det är svårt att höra, och de äldre brukar inte vara så lätta att få tyst på heller.  

Wow! Om hans bror suttit 7 år i fängelse måste han ha begått ett väldigt grovt brott särskilt med tanke på att man brukar komma ut efter halva tiden. Verkligen strongt av din blivande make att stå vid hans sida alla dessa år! Jag hoppas verkligen att det löser sig! Om din kille väntat alla dessa år på att hans bror ska kunna vara med på bröllopet måste det vara väldigt viktigt för honom, men jag förstår dig också.