Måste hitta ett jobb men vet inte hur jag ska göra och vad jag vill bli?

Sorry tjejen, men där tappade du mina sympatier. Vem VILL jobba heltid? Självklart vill man väl ha ett jobb där man trivs, gärna ett som man tjänar okej på också -men ibland ter sig livet så krasst att man tacksamt får ta vad som erbjuds.
Lite stolthet i att stå på sina egna ben och tjäna sina egna pengar, är det inget som lockar?

Får hon ersättning resten av tiden, är det det som stör dig menar du? För jag uppfattar det som att hon annars har en deal med sin sambo för resten av tiden - och det ska du inte tycka så mycket om, det är nåt mellan dem och ett val hon gör.

herregud. lev och låt leva. 

Nej nej, hur hon lever sitt liv är inte min ensak, men om det (och det är kanske jag som tolkat hennes inlägg fel) till stor del tycke och smak som hindrar henne från att slita för brödfödan som andra får lov att göra då kommer hon inte att få sympatier för det från mig.

Behöver man hjälp ska man få hjälp, men TS verkar ju nästan motvillig till det med?

Jag hade hoppats att TS, för egen skull, skulle ha högre målsättningar.
Ingen utom TS vet hela historien, men den sida som TS delat med sig av är just sånt som bidragit till att vi har det politiska styret vi har idag.

välkommen in i klubben har varit ute på praktiktjänster sen förra året.. som AF sätter ut mig på o det är jätte tråkigt

jag är just nu på något plastställe.. men söker jobb hela tiden om jag inte går på detta som dom skickar ut mig förlorar jag mitt bidrag å jag är bara 25. blire 26 i januari

 men jag hoppas varje gång att få något jobb som kan ge mig pengar och kunna betala någonting i detta hushåll just nu är det min m2b som betalar allt till och med mina garner :( men den dagen jag är av med min skuld på csn så ska jag minsann ge han en fiiiiiiiiiiiin present och hoppas att han gillar det . ska ge han en upplevelse den dagen jag kan. men idag kan jag inte då jag betalar mkt till mitt föregående liv som mina föräldrar har sett till att min ekonomi är ett helvete..

 

men jag har hellre inga bra slutbetyg jag gick ut gymnasiet med marginal. jag fick betyg även om jag inte förtjänade det då jag hade jätte svårt få in det i kontoret det jag plugga. så nu söker man alla jobb man kan där det inte är krav på körkort.. det börjar bli tradigt ..  jag ger dig lycka till att hitta ett jobb..

 

jag har ringt runt och hört  men dom behövde inga då men du kanske har bättre tur..

 

Jag vet inte jag, att inte vilja jobba heltid är ju inte samma som att inte vilja jobba?
Om TS ekonomiska livssituation tillåter att hon endast jobbar 50% är det väl inget vi behöver lägga en värdering i?
Och som jag förstår det så förlorar hon hela sitt bidrag även om hon börjar jobba litegrann så det är inget som "tynger" samhället, och därmed blir det inte politik av det hela.

TS: har ni kanske vikariepooler där du bor inom tex förskola, hemtjänst, storkök osv? Det brukar vara ett stort behov av vikarier, och krävs sällan speciellt mycket specialkompetens. Du kan också styra själv hur mycket du vill/kan arbeta.En början kanske?

Det stämmer att bara för jag inte vill jobba deltid så betyder det inte att jag inte vill jobba. Självklart vill jag stå på  egna ben och tjäna egna pengar. Men deltid är vad jag känner att jag skulle klara av, heltid blir för mycket pga min sociala fobi. Jag har ju inte aktivitetsersättning pga nedsatt arbetsförmåga utan några anledningar. Jag förlorar hela bidraget i maj. Skrev väl fel när jag skrev att mitt mål är jobba deltid och vara hemmafru på deltid. Men min dröm är att jobba deltid och vara hemmafru på deltid. Trodde alldrig jag skulle komma så långt så att jobb ens skulle bli aktuellt, trodde knappt att jag skulle vara i livet. Självklart vill jag inte bli försörjd av min sambo, vill ju tjäna mina egna pengar.
Att skriva att det stor del är tycke och smak som hindrar mig från att slita för brödfödan som andra får lov att göra är så jävla onödigt, jag har alldrig skrivit att det är tycke och smak som hindrat mig från att jobba, Har man inte gått igenom samma helvete som jag med mobbning, självmordstankar, depressioner, panikångest, social fobi så har man ingen rätt att döma mig.  Jag har tagit emot en massa hjälp från arbetsförmedlingen, försäkringskassan och även psykiatrin men nu känner jag mig redo för att stå på egna ben. Jag är inte motvillig till hjälp men det är inte säkert att arbetsförmedlingen kan fixa en trygghetsanställning åt mig. Jag blir ju utslängd från arbetsförmedlingen och försäkringskassan när jag förlorar mitt bidrag. Så har jag inte fått en trygghetsanställning till våren så måste jag lösa det på egen hand. Blir bara så jävla förbannad på det politiska styret vi har idag. Blir förbannad på hur folk som jag som lider av psykisk ohälsa blir behandlade. Vissa har sagt att jag har ett svagt psyke men jag skulle säga att jag har ett starkt psyke. För jag har tagit mig igenom all skit utan mediciner och med livet i behåll. Idag är jag äntligen lycklig, jag trodde alldrig jag skulle kunna känna sån här livsglädje. Livet blev så mycket lättare när jag började jobba med mig själv och jag träffade den stora kärleken, min själsfrände för snart 4 år sen. Han har hjälp mig att hitta tillbaka till livet igen, han är mitt stora stöd i min kamp för att mår bra igen.  

Bra, då ber jag om ursäkt för att jag misstolkat ditt inlägg lite.

Det är toppen att du kommit så långt som du har nu och jag har full förståelse för hur hård arbetsmarknaden och AF-historier är (var själv 1 vecka från utförsäkring innan jag fick jobbet jag har nu).

Att skriva kan vara ett sätt att tjäna för brödfödan - bara man hittar rätt i genre och publik *pepp*  så sluta inte skriva :)

Men man får nog leta en hel del  för att hitta ett deltidsjobb som ger 10 000 i månaden...

Lycka till.

Jag vet inte hur det funkar nu för tiden. Förr var det ganska enkelt att bli dagmamma. Kan det vara något?

Fast, med social fobi kanske inte ett jobb som går ut på ständigt umgänge är optimalt? Fast å andra sidan har jag ingen aning om vad jag pratar om ... ^^

Albertina83, jag har inga tips precis, jag ville bara säga att jag håller tummarna för dig! Heja heja!

Dagmammor finns väl knappt längre... ute hos mig fanns det dagmammor överallt förut, nu har alla börjag jobba som förskolelärare istället.

Men personlig assistent kanske? Det innebär iofs en del social kontakt, men det är ju oftast med den man vårdar och ev någon mer assistent, och så på de eventuella utflykter man gör. Det finns ju många typer av vårdtagare, och det kanske finns någon som har en livsstil som fungerar med din personlighet? Du säger ju att du jobbat inom vården och har lite erfarenhet där.

Att vilja ha ett jobb är en bra början, och jag tror du kommer klara dig utmärkt så småningom. Ta all hjälp du kan få tills du kan stå på egna ben... det är lättare att lära sig cykla med stödhjul helt enkelt, men i slutändan så är det ändå du som måste trampa på pedalerna :) Stort lycka till!