Inlägg från: Sara 120707 |Visa alla inlägg
  • Sara 120707

    Så sköter vi hushållsekonomin

    Det här är bara mina åsikter men jag skulle tycka det skulle var jättekonstigt att ha delad ekonomi särskilt efter att vi gift oss.


    Iom att vi gifter oss så känns det för mig som att vi vill dela hela livet och alla motgångar och framgångar i det.


    En av anledningarna till att jag vill ha gemensam ekonomi är att man aldrig kan förutse vad som kommer att hända i framtiden. Om den ena eller andra blir långtidsarbetslös till exempel.


    Angående enskilda utgifter till intressen eller "lyxvaror" är ju naturligtvis en kompromiss men jag tycker inte det är särskilt annorlunda från alla andra saker man behöver kompromissa om i ett förhållande. Säg att den ena är en städfanatiker och den andra jättestökig. Då behöver man ju också kompromissa.


    Just nu är vi i en situation där min sambo jobbar och jag pluggar. Eftersom vi vill vara skuldfria så långt som möjligt så tar jag inte studielån utan vi lever på studiebidraget och hans lön.


    Men detta blir ju som en långtidsinvestering i vårt förhållande för tanken är ju att jag sedan ska få ett bra jobb och dra in gemensamma pengar.


    Det enda negativa jag har upplevt med gemensam ekonomi är att det blir lite konstigt att ge varandra presenter. Men vi har efter ett tag insett att oftast är det mer gesten än prislappen som spelar roll. Uppskattar att sambon överraskar mig med en enda röd ros lika mycket som jag skulle uppskattat en enorm blombukett.


    En fråga till er med delad ekonomi som jag verkligen blir nyfiken på.


    Ni pratar om att spara pengar enskilt men om man då vill använda dessa pengar till någon form av upplevelse så är det ju oftast något man vill göra med partnern.


    I detta fallet får man ju betala för partnern också, känns det inte lite orättvist att partnern då kunnat lyxa till det varje månad och sedan bara får en gratis resa när du själv snålat? Eller tvärtom..

  • Sara 120707
    daniiel skrev 2011-10-13 20:58:37 följande:
    Jag ser dock på saken helt tvärtom, att det bäddar mer för konflikt med delad ekonomi för det är då jag tycker orättvisor kan uppstå. Tex enbart en person får vara med och välja bil, eftersom det är den personen som kan betala för den, trots att båda två ska köra den. Eller att en person alltid kan göra vad den vill, tex gå på bio, äta ute eller liknande, medan den andra då måste låna pengar av sin partner för att kunna följa med. Att den som har mest pengar ska betala hälften av tex maten trots att den som har mindre då blir mer drabbad ekonomiskt sett.

    Har man gemensam ekonomi så tycker jag det är väldigt lätt att hålla sams, för man gör saker tillsammans för samma pengar. Med det säger jag inte att min make inte köper saker till sig själv eller att jag inte gör det, för det gör vi, men vi diskuterar oftast inköpen med varandra före. Ja, om det inte rör sig om små "struntsummor" dvs. Att han köper sig en cola på kafferasten eller en tidning på macken bryr jag mig måttligt om. Skulle han dock vilja inhandla något för en/ett par tusenlappar, då kollar vi om vi tillsammans har råd med det just nu eller om vi (han) måste skjuta lite på det.

    Min åsikt är att om man vill vara tillsammans, så vill man också dela livet med allt vad det innebär med sin partner. Ekonomin är en del av det. Så ser vi på saken iaf. Att andra har andra upplägg det är väl upp till dom. Så länge man hittar något som funkar för en själv och partnern så är det bra :)
    Mycket bra uttryckt, precis så känner jag "företaget familjen"
  • Sara 120707

    Egalia:


    Tycker en intressant aspekt som du tar upp är det där med pensionen eftersom min mamma(skiljd) också uppmärksammat mig på det. Jag tänker däremot att skulle jag eller han börja arbeta mindre när vi får barn så skulle vi skaffa en privat pensionsförsäkring för den som tjänar minst.


    Det som ingår för mig i gemensam ekonomi är att man investerar i varandras framtid oavsett om man kommer att vara tillsammans för evigt eller inte. När man är i ett förhållande så går man "all in" men inte på ett naivt och nyförälskat sätt.


    Vet inte om det blev så tydligt men jag hoppas du förstår.


    En fråga: Tror du att din pappa lät det bli så medvetet eller att det helt enkelt var en översikt (som det var för mina föräldrar)?


    Naturligtvis måste varje par göra det som känns rätt för dem men för mig skulle det kännas konstigt. Det skulle kännas som jag gifte mig men såg mig och min man som helt skilda enheter istället för en familj.

  • Sara 120707

    Hej Egalia,


    Det låter rimligt att det fanns något annat sätt för men iom att skiljsmässa inte var vanligt(eller accepterat)


    så är det inte säkert. Det är mycket möjligt att en frånskljd kvinna fick leva snålt. Om man tittar i äktenskapsbalken så verkar de flesta skiljsmässolagarna vara från åttiotalet.

  • Sara 120707

    Nudax:


    Förstår hur du resonerar MEN om den ena eller andra blir långtidsarbetslös, eller om era enskilda ekonomiska förutsättningar förändras drastiskt på något annat sätt. Hur gör ni då?


    Jag skulle tycka det kändes konstigt att helt plötsligt bli beroende av den andra om jag var van vid att ekonomin var helt delad. Vi baserar vår ekonomi på att saker kan hända och tycker att det ingår i nöd och lust. Sedan har vi inställningen att pengar kommer och går, ibland har man mer ibland mindre. Naturligtvis sparar vi undan pengar för en regnig dag.

  • Sara 120707

    Nudax:


    Hur gör ni om han vill gå ut och äta ofta och du inte känner att du har råd? Eller överhuvudtaget med gemensamma aktiviteter som kostar pengar?

  • Sara 120707

    Sofi:


    Men då har ni ju planer på att skaffa gemensam ekonomi. Varför isåfall om ni tycker det funkar lika bra med delad?

  • Sara 120707

    Vi måste inte be om tillåtelse men eftersom jag är en spara och min sambo en slösa så har vi långsamt fått gå från att kolla det mesta med varandra till att lite på att den andra sköter det på ett sätt man är okej med.


    Det fanns absolut en övergångs period där vi fick vänja oss med att kompromissa.

  • Sara 120707
    Vi2alltid skrev 2011-10-19 08:45:38 följande:

    Oj va spännande, det skiljer sig en del åt!


     


    Vi resonerar så här:
    Som gifta lever vi ett gemensamt liv och ska ställa upp för varandra. När min man var arbetslös så "levde" han på mig, och när jag var arbetslös så "levde" jag på honom. Det är en trygghet som vi tycker är viktigt i ett äktenskap.


    Vi betalar alla räkningar, och sedan får vi se hur mycket som finns kvar efter det. En bra månad lägger vi på ett gemensamt sparkonto som går till renoveringar av huset eller liknande.


    Vi tjänar ungefär lika mycket och har ganska god ekonomi och inga barn ännu, så vi köper personligen det vi känner att vi behöver och har råd med. Tex om man behöver en ny vinterjacka eller så. Men om det är ett dyrare inköp så pratar vi alltid med varandra först och tittar på om vi har råd och om det är nödvändigt. Vi har aldrig nån regel att: "om du får köpa det så får jag köpa det", personligen tycker jag att det är ganska barnsligt, utan vi köper det vi behöver under förutsättning att pengarna finns. Det handlar om att vara ödmjuk inför varandra och både ge och ta.


    Vi köper heller inte direkt några julklappar till varandra, utan tittar då på något som vi verkligen skulle vijla ha och unnar oss det.


Svar på tråden Så sköter vi hushållsekonomin