• Äldre 13 Oct 20:33
    53099 visningar
    89 svar
    89
    53099

    Så sköter vi hushållsekonomin

    Vi har helt och hållet gemensam ekonomi. Vi har ett gemensamt konto, varsitt sparkonto och varsitt privatkonto. Vi kan varandras koder överallt och ibland handlar han på mitt kort och jag på hans. Vi betalar räkningar tillsammans med bådas pengar osv. Vi har alltså full insyn i varandras ekonomi. En självklarhet tycker vi, då vi valt ett liv tillsammans.

    Jag hör till den skaran som inte förstår alls varför man har delad ekonomi. Ditt och mitt. Är man i ett seriöst förhållande och bor tillsammans och man ser en och vill dela en framtid tillsammans, så tycker jag att man hjälps åt med det ekonomiska. Självklart kan man ju bara bidra efter egen förmåga. Den ena kanske studerar medan den andra har fast jobb. Då blir det ju automatiskt så att den med mer pengar bidrar med mer just då. Vem vet när det vänder och blir tvärtom? Att låna pengar mellan varandra, behöva betala tillbaka och vara skyldig sin sambo, nej.. det tycker jag är väldigt konstigt upplägg.

  • Äldre 13 Oct 20:58
    #7
    Egalia skrev 2011-10-13 20:44:28 följande:
    Jag kan förstå din synpunkt och delar den till viss del. Jag tycker att man ska vara solidariska mot varrandra och den som tjänar mer borde bidra mer, det är tycker jag är naturligt. Samtidigt verkar det, som martinoevalotta sa lite bäddat för konflikt att ha alla pengar i en pott. 

    En sak är ju att dela på hushållsutgifter men vad händer med sånt som man vill lägga på sig själv? Om han t.ex snålar och sparar medan jag är en riktigt slösa hur blir det då med den gemensamma kassan? Måste jag anpassa mig då eller är det han som ska anpassa sig? Är det ok att jag lägger 3000 kr på mig själv varje månad om han bara lägger några hundralappar?

    Det är ingen retorisk fråga utan jag är uppriktigt nyfiken på hur folk lyckas hålla sams med gemensam ekonomi... 
    Jag ser dock på saken helt tvärtom, att det bäddar mer för konflikt med delad ekonomi för det är då jag tycker orättvisor kan uppstå. Tex enbart en person får vara med och välja bil, eftersom det är den personen som kan betala för den, trots att båda två ska köra den. Eller att en person alltid kan göra vad den vill, tex gå på bio, äta ute eller liknande, medan den andra då måste låna pengar av sin partner för att kunna följa med. Att den som har mest pengar ska betala hälften av tex maten trots att den som har mindre då blir mer drabbad ekonomiskt sett.

    Har man gemensam ekonomi så tycker jag det är väldigt lätt att hålla sams, för man gör saker tillsammans för samma pengar. Med det säger jag inte att min make inte köper saker till sig själv eller att jag inte gör det, för det gör vi, men vi diskuterar oftast inköpen med varandra före. Ja, om det inte rör sig om små "struntsummor" dvs. Att han köper sig en cola på kafferasten eller en tidning på macken bryr jag mig måttligt om. Skulle han dock vilja inhandla något för en/ett par tusenlappar, då kollar vi om vi tillsammans har råd med det just nu eller om vi (han) måste skjuta lite på det.

    Min åsikt är att om man vill vara tillsammans, så vill man också dela livet med allt vad det innebär med sin partner. Ekonomin är en del av det. Så ser vi på saken iaf. Att andra har andra upplägg det är väl upp till dom. Så länge man hittar något som funkar för en själv och partnern så är det bra :)
  • Äldre 13 Oct 21:01
    #8
    Marylojs skrev 2011-10-13 20:57:50 följande:
    För oss är en gemensam ekonomi en självklarhet. Jag har oerhört svårt att förstå hur man kan planera en framtid om man inte är redo att leva just som en familj, en enhet. Vi tänker "företaget familjen" och prioriterar och planerar därefter. 

    En period nu har min sambo pluggat och jag jobbat. Givetvis en självklarhet att jag har burit en tyngre ekonomisk börda då. När vi fått barn är vi överens om att jag inte kommer jobba 100 % längre. Då kommer han ha ett tyngre ansvar.  Vi kommer också flytta om några år och då kommer jag skaffa ett jobb på den orten och han kommer pendla och ha det betydligt tyngre arbetsmässigt, vilket kommer innebära att jag får dra ett tyngre lass hemma.

    Vi missunnar inte varandra någonting, vi litar på varandras omdöme och större inköp diskuterar vi tillsammans innan. Vi har samma värderingar så det är inte svårt alls. 

    Jag fattar inte hur folk får det att funka utan gemensam ekonomi. Hur kan man ta sitt förhållande på allvar då? 
    Exakt så jag/vi tänker kring ekonomin också.
Svar på tråden Så sköter vi hushållsekonomin