Besviken.....!

Oh, crapper. Får förtydliga att det fortfarande är frivilligt med presenter. Önskelistan är ju menat som hjälp till att hitta en. 

Alltid ett gissel det där, formulerar mina inbjudningskort nu där jag försöker skriva "Ge oss för fan inga brödrostar eller udda handdukar, måste ni komma med något så ge oss pengar så vi kan åka på smekmånad!". Inte så lätt att uttrycka sig korrekt alla gånger!

Åh nu ska blivande bjuda på en öl ute (så jag slipper skriva tenta), hörs!

Haha! Så sant så. Ha en trevlig kväll! :) 

Håller med! Tycker det är sniket att sitta och fundera över vem som gav hur mycket. Vi betalar hela vårt bröllop själv, eftersom det är VI som vill ha ett bröllop  - varför ska andra betala för det? Och presenter får de ge om de vill, det är inte därför vi ska gifta oss precis...

Jag skulle själv aldrig drömma om att gå på ett bröllop, dop, födelsedagsfest el likn utan present men det är ju så jag har blivit uppfostrad.

Däremot tycker jag inte man kan förvänta sig att få exakt det man skrivit på en önskelista. Men jag kan likväl förstå att man blir besviken om faster Agda köper en porslinsgiraff som man ändå inte vill ha. En present, eller avsaknad av present, brukar ganska väl visa hur mycket givaren bryr sig om personen ifråga. Inte alls speglat i hur mycket presenten har kostat utan snarare tanken bakom. 

Jag tycker det finns flera aspekter.

För det första är presenter inget man ska förvänta sig, och defintivt ingenting som ska kopplas till kostnaden för festen! Man ordnar den fest man vill ha, med eller utan finanseringshjälp från andra. Det är inte meningen att presenterna ska "dra in" motsvarande belopp!

MEN - det är klart att man någonstans blir lite besviken om man känner att familjen snålar på presenterna. Var den gränsen går beror ju helt på ens "umgängeskultur", om famljen och vännerna har gott om pengar eller inte, om man har för vana att ge varandra dyra presenter osv. Själv skulle jag bli besviken om jag fick en spann skurvatten (som någon sa) men absolut inte för ett presentkort på flera tusen. Men jag skulle nog bli lite förvånad om t.ex. mamma gav något för mindre än en tusenlapp - om det inte var något väldigt fint, något hon hade gjort själv t.ex.

Om din syster får mer av er gemensamma pappa förstår jag om du blir sårad, men om hennes mamma vill ge mer än din är ju ingenting hon kan rå för eller förtjänar att få skit för. Så i så fall hoppas jag verkligen du kan hålla tyst om din besvikelse och inte gör henne ledsen på sitt bröllop för att din mamma inte gav lika mycket!

Vi skrev att vi framför allt önskar oss en trevlig fest men om man ändå vill ge något så skrev vi några förslag. Jag hade själv uppskattat förslag som gäst, för det är så klart att jag hade gett något till ett brudpar. Men man kan ju inte förvänta sig att det ska "betala sig". Vi lägger ut 70 tusen på en fest, men räknar inte med att få gåvor i motsvarande summa, det vi förväntar oss av våra gäster är ett glatt festhumör, det skulle vi uppskatta mest.

Först och främst får man en gåva så får man vara tacksam!, om man tvunget vill att de ska gå jämnt ut med bröllopet får man väl ta kuvertavgift!

Detta sagt så måste jag säga att jag tycker det är väldigt olika i olika familjer vad som anses som en rimlig bröllopsgåva och jag har stött på situationer där folk använt sin gåva för att ge någon sorts pik till brudparet. Två exempel på detta för att ni ska förstå vad jag menar.

Min blivandes föräldrar var på ett mycket påkostat bröllop nu i somras där en av deras manliga släktingar gifte sig och de brukar som regel ge generösa gåvor (även om det givetvis inte är därför man bjuder dem!). Men på detta bröllop hade de fördomar mot bruden och tyckte hon var en "lycksökerska(?)" vilket de har påpekat lite hit och dit för övriga släkten som verkar hålla med. De bestämde sig då för att slå sig ihop flera familjer och ge ett presentkort på 1500 kr på ikea(motsvarande 100kr/pers) vilket ur denna släkts perspektiv är mycket lite.

Ett annat exempel är någon som gav en sak hon visste att brudparet inte ville ha(de hade önskat sig pengar till resa) med kommentaren (till andra) att de får väl sälja den om de tvunget vill ha pengarna.

Detta tycker jag är ett mycket otrevligt sätt och jag tycker att om man inte respekterar brudparet och deras val så ska man inte tacka ja till en bröllopsinbjudan.

Jag och min sambo planerar oxå att önska oss att alla kommer och bidrag till en resa om folk tvunget vill ge en gåva. Vi har så mycket prylar så vi vill nämligen inte ha mer. Vi hoppas att folk respekterar detta vill ju inte sluta med 3 brödrostar :P

6500 tycker jag inte är lite men det är svårt att säga för en utomstående vad som är brukligt i din familj. Ni bad ju faktiskt inte om gåvor och då får ni oxå rätta er därefter!

 

Min äldre syster har alltid fått mer än mig (om man nu prompt måste jämföra) oavsett om det är jul, födelsedag eller bröllop. Men jag har ALDRIG någonsin ifrågasatt detta utan har alltid varit tacksam för det jag fått, stort som litet. För mig handlar det alltid om tanken bakom inte om det pengamässiga värdet.
Personligen har jag svårt för människor som måste sätta ett pengavärde i det som de får i presenter. En gåva är en tanke oavsett dess värde. 

Väldigt otacksamt att inte bli nöjd för ett presentkort värt så mycket pengar. Era nära och kära kom för att fira er kärlek, var glad för det.