Umgås ni bara med vänner via FB och bloggar?
Är det bara jag som är utled på det opersonliga tugget som "nätumgänge" innebär? Ingen frågar nånsin hur nån annan MÅR längre, alla vill bara veta vad man GÖR! Men vissa saker vill man ju inte ska komma ut till allmän beskådan på nätet, så då tiger man hellre om detta. Eller?
En nära vän till mig menar på fullaste allvar att det är jättesynd att inte jag också har en blogg, för då skulle det bli så enkelt att "hålla koll" på varann. (Hon bor 25 mil härifrån.) Men hennes blogg berättar ju inte ett förbannat dugg om hur hon tänker och känner inför livets upp- och nedgångar! Hur kan man lägga mängder med timmar varje dag på att bevaka bloggar och facebook, för att sedan snäsa i telefon att man är upptagen när någon stackare (jag) försöker ringa och ha ett PRIVAT samtal??
Folk verkar tycka att det är skitjobbigt och tidskrävande att ta en fika eller ringa och prata i 15-20 min. På sin höjd kan de skicka ett sms! Men att lägga mängder med tid på "näthäng" är inga problem?? Jag har till och med sagt att det ÄR ok att tjejen i fråga ringer mig när jag är på jobbet, mina chefer bryr sig inte, de tar själva privatsamtal högt och lågt. Min vän är mammaledig och borde därmed kunna ringa i stort sett när fan som helst!
Någon som känner igen sig i min situation? Någon som tycker att nät-umgänge är det bästa sen rostat bröd och kan förklara varför det är så himla bra? Någon som har tips på hur man ska lösa detta problem?