Längtan efter barn och missförstånd

Hej, 
Jag förstår ungefär hur du känner, eller snarare är jag rädd att hamna i dina skor. Min bm blir nästan panikslagen när jag nämner barn trots att jag sagt hundra gånger att jag inte menar NU. Han säger att han inte är redo och inte vet när han kommer blir det. Men när jag frågar om han är säker på att han kommer vilja ha barn nån gång i framtiden så vet han inte... hur ska jag ställa mig till det? Jag har sagt att det är viktigt för mig och jag vill inte fortsätta nåt som kommer ta slut på grund av detta.
Så jag har inga svar åt dig, men jag har medlidande. Vi har bara varit tillsammans i 2 år än å han är "bara" 25 så jag förstår helt och fullt att han inte är redo NU. Men jag vill gärna ha nån typ av bekräftelse på att det är den gemensamma planen ändå. Vi har sagt att vi ska gifta oss först å det är två år bort, men jag vill ju inte finna mig gift med hus och då få reda på att det inte blir nån familj...
Men vad ska man göra? Han vet ju inte... Jag kan inte tvinga honom att veta vad han vill om 2-4 år  =S

Jag tror absolut att ni behöver gå till familjerådgivare! Det där känns som en väldigt klassisk situation.....killen tror att "livet tar slut" för att man får barn.....Så är det ju inte. Livet blir annorlunda men det "tar inte slut".
Jag tänker på Magnus Ugglas låt "alla ska ha elaka dvärgar..." eller vad den heter...Du kanske vet vilken jag menar? Det är nåt i låttexten som går typ: "men kanske först om tre-fyra år"...handlar om att killar ofta tänker att visst vill dom ha barn "men kanske först om tre-fyra år"....Vet du vilken jag menar?
När din kille frågar "varför just det här året?" Så ska du fråga "varför INTE det här året?" Och upplysa honom om hur fertiliteten sjunker för oss kvinnor.

Anonym (samma skor): Det låter ju väldigt likt oss. Jag tycker att jag har försökt undvika den här situationen men här står jag ändå. Och precis som du säger, så kan jag ju inte tvinga honom att lova att vi börjar försöka efter ett år. Det betyder ju ingenting, står vi sedan där och han forfarande inte vill så tänker jag ju inte tvinga honom. 

Anonym: jag är nog lite rädd för att gå till rådgivaren.. Eftersom jag inte ser någon möjlig lösning känns det som att det kommer bli början till slutet.

Fler och fler av våra vännser skaffar barn, och jag blir så sorgsen av det. Jag är så klart glad för deras skull men jag vill ju också..  Vi är absolut inte lastgamla, 28 och 30 år, men som du säger sjunker ju fertiliteten. och vill man dessutom ha två som jag..

Tänker inte tråka ut dig med min historia, MEN det kunde mycket väl ha varit jag som skrev det du skriver. Min sambo ville vänta och vänta och vänta...gärna 3-5år. Tillslut fick jag nog och sa helt enkelt "Jag mår skit av mina piller, jag tänker sluta med dem". Till min förvåning sa han då "Klar du ska de om du inte mår bra älskling" och så körde vi avbrutet. Det tog tre månader innan han började "glömma" att avbryta och vi blev gravida direkt. Han var eld och lågor och stolt som en tupp! Ibland behöver de bara en spark i arslet för det där om att det inte finns något perfekt tillfälle - det är ingen myt!

Och så tror jag han var rädd för att tappa sitt liv lite...ingen hans nära vänner hade barn. Men när vi outade vår graviditet kom det fram att hans ena "bästis" också skulle ha barn, den andra längtade och den tredje försökte...

Mix ex höll mig kvar i 6 år med orden senare om 2 år....    Efter sex år  så kläckte han att han ville vänta minst 10 år till.   Då blev jag sur för även om jag älskade honom så  kan man inte begära att någon ska vänta tills det är 43 och skaffa barn då.

Jag ansåg att han  hade  ljugit för mig och när man kan ljuga om något så stort vad kan   han då ljuga eller underhålla,  det visade det var massor med saker som han sagt ja till som han inte alls ville bara för att göra mig glad.

Det tog slut, jag fick börja om och det gjorde jag och nu har hittat en karl som sa Om vi gifter så ska vi börja med barnagörandet ett år efteråt  Det är  skönt att ha någon som ser likadant på livet som jag  och nu försöker vi göra barn.

Gå till familjerådgivning så kanske du får ett riktigt svar. Han kan inte hålla kvar genom att säga "om 5 år" gång på gång. Är barn viktigt för dig och du är med nån som inte vill så tror jag det är svårt att få förhållandet att fungera. Man måste ha svar på dessa saker helst innan man gifter sig. Jag har alltid träffat killar som "självklart vill ha barn" medans jag aldrig velat ha barn, då har mina förra förhållanden varit tveksamma för mig för jag vill inte känna mig tvungen att skaffa barn för att ha kvar min partner. Min underbara fästman är min tvillingsjäl och han vill inte heller ha barn och det är en sån lättnad för mig att inte känna sig pressad eller behöva ta barnsnacket, Vi vet båda vad vi vill (vi pratade om barn tidigt för jag ville inte slösa min tid på ännu en kille vars mål i livet var att skaffa barn). Hade aldrig gift mig med en man som vill ha barn. Alla är olika och du ska ha fokus på att få det du vill ha utan att anpassa dig om det är ett mål du gar för din framtid. Vill du ha barn så ska du ha en partner som är på väg åt samma håll.

Tyvärr är det ju så att som tjej kan man inte vänta hur länge som helst, så är man inte purung när man träffas behöver den diskussionen komma upp rätt snabbt. Det tar tid att träffa någon, det tar tid att veta om förhållandet är rätt och kommer att hålla, och sen kan det ta tid att bli gravid också när man väl börjar försöka.

Jag känner en tjej vars ex (som redan hade barn sen innan) först sa "javisst, men inte nu", sen "inte nu, kanske sen", sen "jag tror att jag kanske kommer att vilja sen", och först efter lång tid och mycket tjats klämde ur sig att han nog inte alls ville ha fler barn. Det kan vara svårt att veta om den man är tillsammans med verkligen kommer att vilja lite senare, eller om det är en sån där taskmört som ljuger för att hålla kvar en tjej för att han själv inte vill vara utan henne, utan att bry sig om ifall han förhindrar henne från att förverkliga sina drömmar.

Ännu svårare blir beslutet att lämna någon man älskar men som inte verkar vilja ha barn, när man inser att det finns en risk att man inte hinner träffa någon annan som är lika bra, vill ha barn, och kan få barn. Eller man kanske inte ens kan få barn själv! Risken man tar är ju att man till slut sitter helt ensam utan vare sig relation eller barn! Ok, man blir ju sällan ensam resten av livet, men det är ju inte säkert att man får barn hur man än gör.

Ni behöver prata ut ordentligt, och lägga alla kort på bordet. Kan ni inte göra det ensamma är det en bra idé att ta hjälp av familjerådgivningen. Är det så att han verkligen inte vill ha barn och bara drar sig för att tala om det för dig, eller kommer han att kunna ändra sig? Är det något han är rädd för? Har han, som många andra killar, bristande insikt i kvinnlig fertilitet? Kompisen i exemplet ovan träffade till slut en yngre kille som ville ha barn, men inte nu utan om tio år kanske. Men efter en snabb lektion i huvudräkning och reproduktionslära insåg han att det bara var att gilla läget och sätta igång... Och det blev jättebra i slutänden.

Din kille behöver inse att det är allvar och att han måste tala om var han står så att du har möjlighet att förhålla dig till det. Om han tolkar det som att du hotar med att göra slut, tja, kanske är det så. Men det handlar ju inte om att du skulle "bestraffa" honom för att han inte gör som du vill, utan om att du kanske helt enkelt inte kan vara i en relation som inte leder dit du vill vara i ditt liv.

Lycka till! Jag hoppas ni reder ut det - och hoppas ni hinner få klarhet innan ni gifter er!

Tack för era svar!

Vi pratade om det igår igen, och det var samma visa. Först vill han släta över "bråket" och göra så vi har det bra och mysigt igen. Då säger han: Allt kommer bli bra och vi kommer bli jättelyckliga och få allt precis som vi vill. När jag då påpekar att vi vill ju inte samma säger han att han visst vill ha barn. Frågar jag när säger han efter bröllopet. Så långt är ju allt bra, men eftersom exakt detta hänt förrut och han sedan ändrat sig påpekar jag att det är svårt för mig att tro honom. Istället för att försäkra mig om att han är säker börjar han då säga att om jag inte litar på honom borde vi ju absolut inte skaffa barn.

Jag tror mycker väl det kan bli så att han vill ha barn efter bröllopet. Tar det sedan tid att bli gravid (vilket jag räknar med då jag ätit p-piller i 10 år) hinner han kanske vänja sig ytterligare lite vid tanken, men jag känner att jag måste vara lite säkrare redan nu för att må bra.

Familjerådgivningen har telefontid efter 13. idag så då ska jag ringa och försöka boka en tid.

Men seriöst...Måste man vara gift för att skaffa barn? Måste man planera att när jag är 32 då ska vi skaffa barn? Ville han inte ha barn när han var 27 vill han antagligen inte när han är 37 heller tyvärr..
Man märker rätt snabbt på en människa om denna vill ha barn eller ej genom att studera denne i barns närhet..Blir den störd och irriterad eller pratar den med barnen och verkar glad och trivs?
Och sen är det inte alla gånger det funkar att skaffa barn när man vill heller, det kanske tar ett år eller fem för vissa innan det vill sig, har du då väntat med det tills du är 38 så har du ännu mindre chans att lyckas.
det är inte alltid en dålig sak att skaffa barn när man är 21 och det är inte alltid en dålig sak att vänta till 35 heller..
Men att hela tiden manipulera en människa genom att säga om 2 år och hela tiden komma med undanflykter, då tror inte jag att han vill..Det verkar som om han kör nån grej för att få ha dig kvar, konstigt att du inte litar på honom om han säger så där till dig.
Hoppas det löser sig för dig i alla fall..