Prästen vägrar viga homopar!
Jag känner mig alldeles villrådig och vet inte alls hur jag ska göra. Vi gifter oss den 13 augusti och för några dagar sedan ringde jag den präst som ska viga oss för att boka in vigselsamtal.
Prästen ifråga lät väldigt trevlig och avslappnad och allt kändes bra. Jag frågade om han accepterar brudöverlämning, det gör han inte. Även om jag tänkt mig det respekterar jag fullkomligt hans inställning och det är inte jätteviktigt för mig att gå in i kyrkan med just min pappa. Vi bokade in ett datum för att ses och prata vidare och allt kändes fortsatt bra. Sedan googlade jag och min sambo på hans namn av ren nyfikenhet. Jag tyckte han lät ung och vi blev nyfikna på hur han ser ut. Då blev allt värre!
Han är en av de drygt 400 präster som 2005 skrev under prästupproret -att de vägrar viga homosexuella par.
(http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10696813.ab)
För mig känns det oerhört illa att vigas av en präst med sådana åsikter och min sambo känner likadant, om än inte lika starkt. Problemet är att det endast finns två präster i församlingen och båda har skrivit under upproret, alltså kan jag inte byta till den andra.
Det finns ju en möjlighet att vår präst bytt åsikt under de år som gått sedan han undertecknade prästupproret. Frågan är om jag borde ringa och fråga honom rakt ut om var han står nu i frågan och vad jag gör om han fortfarande står för samma åsikter som 2005.
Samtidigt som jag tycker att det känns väldigt dåligt att vigas av honom inser jag att det kan vara problematiskt att lösa situationen. Då antar jag att vi måste ringa runt till andra församlingar och helt enkelt fråga efter en präst som även viger homosexuella och det känns lite konstigt...
Äsch jag vet inte vad jag ska göra! Har någon något tips??? Vad tänker ni kring det här?
Å ena sidan finns det massor av planering att fixa med vid sidan av våra arbeten och att lösa den här situationen på bästa sätt kanske tar massa tid. Å andra sidan känns det verkligen jobbigt om han viger oss samtidigt som han skulle vägra viga ett homosexuellt par.
Jag vet varken ut eller in och min sambo känner att det är jag som får besluta hur vi ska gå vidare.
Tacksam för svar!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-06-07 15:06
Uppdatering:
Jag har nu ringt och samtalat med en präst jag hittade via internet. Prästen ifråga viger både heteropar och homopar, så jag ringde till honom för att höra hans åsikt i frågan och huruvida han eller någon likatänkande kollega till honom skulle vilja viga oss.
Samtalet var så himla fint och jag gläds åt det faktum att en man som han finns inom Svenska kyrkan. Senaste veckan har jag funderat mycket kring den här frågan och nästan känt att jag kanske borde gå ur Svenska kyrkan när de har så många präster som står för helt andra åsikter än jag själv. Men efter det här telefonsamtalet känner jag mig åter trygg i mitt medlemskap.
Prästen jag talade med tyckte att den bästa lösningen vore att behålla den präst vi blivit tilldelade och istället för att byta ut honom se till att lyfta frågan på ett värdigt sätt under vigselsamtalet. Fråga varför han skrivit under prästupproret, om det beror på att han faktiskt inte tycker att man bör viga homosexuella par i kyrkan eller om han skrev under för att han inte tycker det är rätt att bli beordrad att utföra en uppgift han personligen inte känner sig helt bekväm med.
Flera kolleger till den präst jag samtalade med hade skrivit under upproret av det sist nämnnda skälet och även om man kan ifrågasätta också det känns det trots allt som ett mindre avståndstagande.
Jag planerar nu prata med min sambo när han kommer hem från jobbet och fråga honom hur han känner och om han känner som jag följer vi det råd vi fick. Alltså att lyfta frågan och vänligt och respektfullt diskutera igenom detta med vår vigselpräst under vigselsamtalet och tydligt tala om hur vi känner i frågan och att det är viktigt för oss att känna att vi är välkomna till kyrkan oavsett vilken kön den partner har som vi väljer att leva med.
Jag känner i mitt hjärta att för min del är det här rätt väg att gå och prästen som rådde mig till detta menade att det är på det här viset man kan skapa en positiv förändring. Jag hoppas han har rätt!
Tusen tack för många fina råd och kommentarer i tråden. Jag blir alldeles lycklig varenda gång jag ser att det är så många som vill så väl, att det är en väldigt liten minoritet som vill motsatsen.
