Trodde inte detta skulle drabba mig...

Styrke kramar, vet du vad du går igenom. Man tror att allt ska vara ett bubbligt lyckorus och så börjar folk uppföra sig dåligt å så sitte rman med en massa jobbiga känslor istället. Jävligt fräkt faktiskt, att se till att man som par inte bara kan få förtroendet att veta hur man själv vill ha det. Kram kram

Vet du, jag tror du måste försöka släppa det här. Var arg och sur och skriv av dig och få ur dig din frustration. Men älta inte! Det är bara slöseri med energi. Att klaga på att ni har betalbar och förvänta sig att ni måste ordna precis som dom för att det ska bli "rättvist" är så dumt och barnsligt och ohyfsat så det enda ni kan göra är att tycka synd om människan. Om jag har bjudit någon på oxfilé och sedan blir bjuden på linssoppa är det ju inte ens någon man reflekterar över. Man blir glad för att dom bemödar sig om att bjuda tillbaka! Så j***a dumt! 
Sen att folk inte har vett att osa på ett vettigt sätt, ta inte åt dig, dom vet bara inte bättre. Dom tror att när det är inom familjen så är det inte så noga. Ta det lugnt! Gläd er åt er dag som kommer att bli precis som ni vill.
Ang släkt som blivit förolämpade för att dom inte är bjudna; antingen struntar du i det (det är ju dom som har fel), eller så lyfter du telefonluren och berättar att ni kommer att gifta er och gärna bjudit hela släkten, men att ni valt att ha ett  mindre bröllop men dom är varmt välkomna i kyrkan. Om dom inte kan ta det så har dom ju problem. 

Jag lider med dig å fasar själv för att behöva utstå sådant. Däremot skulle jag vilja skicka med en fundering. Ens bröllop är känsligt ämne, man ordnar själv å det e den viktigaste planerade dagen i ens liv. Det gör man e extra känslig för krititk å kag tror du måste, som tidigare skribent sa, lägga det bakom dig. Jag hoppas å vill tro att folk inte menar det så som man tar det. Att de undrar lr kommenterar i välmening innan de hunnit tänka. I mia törnbloms första bok, kanske senare med, behandlas hur man ska se kommentarer å pikar. Att problemet ligger hos den som säger det. Låt dem ha sina problem å tankar å svara bara "för det passar oss". I elaine bergkvists bok härskartekniker skriver hon om metoden spegling där man kontrar med att säga hur det se sagt uppfattas. Tex "när du säger så låter det som om du kritiserar hur vi vill ha det när vi gifter oss". Ang anmälningarna. Vill du ha god relation i framtiden måste du nog bara svälja stoltheten å ringa dem du e osäker på å fråga. Säg anmälan gått (när den har det) å att du bara hört på ryktesvägen att systern ska komma men vet i te om det e sant lr vilka som kommer med å ev allergier. Lycka till!!

Tacjk behövde nog bara gnälla av mig lite...får skita i det som strular helt enkelt och tänka på allt som faktiskt går bra.

Kan säga att det här med OSA verkar inte alls finnas hos alla.
Vi hade också tydligt OSA med nr till både mig och min sambo, SAMT en mail där de kunde maila sitt OSA.
En del skrev via Facebook, öppet så alla (även de som inte var bjudna) kunde läsa att de gärna kom till vårt bröllop. En del hojtade till på fester och en del mailade till min systers sambo (som höll i svensexan) att de inte kunde komma, men de hörde inte av sig till oss.

En del svarade på kvällen sista dagen att de gärna kom och en del har svarat KANSKE (visste inte att det gick att svara det).
Så jag förstår hur du känner det och jag tror att det tyvärr är vanligt att det är så. De som inte kan göra enligt instruktionerna i bjudningen lär tyvärr inte förstå förrän de själva sitter där och väntar på att deras gäster ska svara.

Sen det här med "kärvänliga" åsikter kan jag också kräkas över!
Vi har gjort bordsplaceringen klar, då kommer min syster och tycker till om inte X ska byta plats med Y osv. Jag tackade så mycket och sa bara att bordsplaceringen är klar och förklarade att vi parade ihop folk först 4 och 4 (ex två par som har något gemensamt med varandra). Dessa grupper om 4 parade vi sen ihop med andra grupper om 4 för att på så sätt få ihop bord där alla satt med någon de kände och där de flesta har mycket gemensamt. Och är det någon som är missnöjd med sin plats så var ju det synd, men då får de nog överleva de timmarna.

Du får en kram av mig och en lite lyckospark i ändan!

Ja, vad är det med just bröllop som tar fram såna trista sidor hos folk! Plötsligt har alla en massa åsikter om hur det ska vara, och att göra på nåt annat sätt än just de har tänkt sig är fullständigt otänkbart.

Jag trodde också vi skulle slippa tjafs och att de historier man läser här på BT drabbar andra med knäppare familjer än vi. Tills jag pratade med min mamma. Då började det komma "Jaså, ska ni inte...?".

En formulering i inbjudan (som vi checkade av innan vi beställde eftersom hon är en av dem som ska ta emot anmälningar) fick henne att fullständigt flyga i taket. Vi har nämligen förstått att en del blir väldigt upprörda om inte deras barn får följa med, så vi hade skrivit en lite humoristisk formulering om att festen är för vuxna, men i kyrkan är alla välkomna som kan sitta någorlunda tysta och stilla. Vi har ju inget emot just barn, det är bara det att vi inte vill ha några gäster som springer omkring och skriker i kyrkan oavsett ålder. Men denna poäng gick tydligen helt förlorad för henne, hon och hennes man blev JÄTTEUPPRÖRDA över en sån tillsägelse, och mannen hotade med att inte komma. Seriöst, jag fattade inte att det var så viktigt för dem att få springa omkring och skrika i kyrkan, men ok, eftersom formuleringen tydligen KAN missuppfattas ändrade vi den.

Sen nämnde jag att vi funderade på att skippa presentöppningen eftersom det är det absolut segaste och tråkigaste jag vet på bröllop, men eftersom en del väldigt gärna vill vara med och se när man öppnar presenterna skulle vi ha presentöppning hemma hos oss nästa dag och bjuda på lite enkel lunch till alla som ville vara med. "Jaha... men jag skulle nog bli lite snopen om man kommer med en present och så öppnar ni inte det..." "Jo, men det gör vi ju, och alla som känner så kan ju komma till oss nästa dag!". "Jamen då kanske folk redan har åkt hem och inte kan vara med": "Det är väl i så fall deras val, vilket de prioriterar? Så länge de vet om det i förväg?". "Nja... jag vet inte jag. Det där får ni allt tänka efter lite om."

Och "Jag har varit och provat klänningar!" "Jaha, men tänk på att det inte är klänningen som ska synas utan bruden. Tänk på att ta nån som är lite enkel och neutral".
Ok, mamma vill att jag ska ha en enkel, blivande maken vill att jag ska ha en riktig prinsessmaräng, är det nån som är intresserad av vad jag själv vill ha???

Ett tag fick det här mig att tappa lusten till planeringen helt, jag började noja över att våra val kanske inte "duger" och att det kanske inte bara var min mamma som hade så bestämda uppfattningar utan att flera gäster skulle bli missnöjda och tycka att vi gjorde fel med än det ena, än det andra. Det började kännas som ett minfält där varje litet val skulle kunna leda till att någon gäst exploderade och ställde till en scen.

Sen blev jag arg och tänkte att "Men va fan, vi gör så gott vi kan, vi försöker välja saker som vi vill ha, som kommer att vara bra för gästerna, och som får plats i vår budget. Om någon hade föredragit prinsesstårta för att de tycker det ska vara det på bröllop hoppas jag innerligt att de är väluppfostrade nog att hålla den åsikten för sig själva, och lyckas de inte med det är det bara att beklaga deras brist på uppfostran och själv njuta av chokladtårta!" Det är inte så lätt att hålla andras åsikter ifrån sig, men jag tror man måste, annars blir man ju galen om man ska försöka göra alla nöjda.

Nu står vi precis i begrepp att skicka ut inbjudningarna, så det återstår att se hur det funkar med OSA och den större bekantskapkretsens åsikter och idéer om vårt upplägg, men det är bara att hålla tummarna för att de allra flesta fattar hur de ska bete sig!

Folk har alltid åsikter. Jag känner bara att de är våran dag och vi betalar allt kring den.
Så vi bestämmer hur allt ska vara och vill jag ha en åsikt så frågar jag=)

Kör på och skit i allt skit runt i kring=)

Lycka Till=)

Alla har åsikter... Det är en stor anledning att vi valde vårt medeltidstema. För annars hade risken varit att vi hade fallit under grupptrycket och inte haft det bröllop som vi faktiskt önskat oss... 
Nu är det ingen förutom vi som vet vad som egentligen kommer att hända eller kan tipsa om dekorationer eller ha åsikter om klänning, mat osv för dom vet inget om medeltiden...

Eller... det är egentligen lite fel. Brorsan är också lite medeltidsintresserad. Men han skulle aldrig lägga sig i sånt. Och så sambons ena kusin som vi brukar möta på medeltidsmarknader runt om härikring ibland *S*

Visst har det varit några "kan ni inte ha ett vanligt bröllop?" och "måste ni krångla till det?". Men i det stora hela så är de flesta förväntansfulla och har fått inspiration själva. Mina två kusiner med respektive har redan varit på två medeltidsmarknader och letat inspiration till sina kläder.
Mina jobbarkompisar har suttit på Ebay och Tradera och letat kläder och svärd.

Den enda som inte varit intresserad eller glad är ju den fd tärna som jag redan berättat om flera gånger. Men det är hennes förlust inte min  
Och nu när det börjar dra ihop sig så har hon börjat fråga lite och visat lite intresse och det har slutat med att hon och hennes familjer kommer som gäster i alla fall  

Min poäng är --->
Håll fast vid vad som NI vill. Vad som är viktigt för ER..
Visst kan andra klaga och tycka och komma med idéer. Men det är inte deras dag. Det är er dag.
Dom ska vara glada att dom är bjudna.
Och dom som inte är bjudna till middagen kan ju faktiskt komma till kyrkan (om man har kyrklig vigsel). Varför inte säga det om nån klagar... "Ni är varmt välkomna till kyrkan och dela den stunden med oss, men tyvärr har vi inte råd att bjuda alla på mat, så vi har valt dom som vi umgås med enbart för den biten" 

Jag har ett evenemang på Facebook som heter just BRÖLLOP. Där har jag skrivit att alla som har fb (har evenemanget endast för inbjudna, ej öppet) gärna får svara via fb genom "jag kommer delta"-knappen men att alla som ej har facebook skall svara på traditionellt vis. Detta  gör vi då det blir en bra lista på fb och de flesta har det, då blir det lättare med överblicken. De få som ej har fb vet ju hur det normalt går till och får också höra från de Med fb vad jag skrivit. Ändå bad min moster hälsa via min kusin i ett öppet meddelande på facebook att hon och gubben inte kommer. Kunde de inte ens RINGT själva???

Och gnäll, gnäll,gnäll... Jag förstår inte varför i H*LVETE folk måste gnälla på precis ALLT!!! På evenemangssidan på fb är det en som öppet gnäller på ALLT han kan komma på, och det VET jag och alla andra bara är för att få gnälla på mig personligen. Han gnäller för att han inte fått listan på alla inbjudna (varför ska han ha den? Han har ingen roll på bröllopet och tar inte hand om svensexan ens) och på att han inte fått tydlig information om vem man ska kontakta om man ska hålla tal. Jag beskrev att han ju varit toastmaster själv och vet då att de som vill hålla tal kontaktar värd- eller toastpar om man vill hålla tal och seden kräver inte ens att man skall meddela gästerna, de ska själva kontakta vederbörande. Och så ges chansen och information om det innan själva festen med, det VET han. Men han ville bara klaga, på det han fann fel i sin värld.

Svärmor gnäller att hon inte kan äta allt på menyn. -"Men ät det du KAN då!" svarade jag på det. Det är gnäll och gny hela tiden. Jag kommer mycket snart skriva ut ett meddelande som lyder:

"Detta är VÅR dag och vi har planerat den så som VI vill ha den. VI har tagit hänsyn till våra gäster, vilket dock ej är ömsesidigt i alla lägen. VI vill ha VÅR dag på DETTA vis och kan inte det accepteras kanske man gör bäst i att tacka nej till inbjudan om det ändå bara är till besvär att medvara vid VÅR dag. VI kan inte planera VÅR fest efter var och en av gästerna då det inte är något som någon utav gästerna skulle göra själva, Ett bröllop görs i enlighet med brudparets EGNA önskningar och ej alla andras!!!"

Känns faktiskt inte långt bort att skriva ut ngt sådant. Mitt tålamod har hittills kunnat jämföras med en ängels, men även änglar har begränsningar!