Trodde inte detta skulle drabba mig...

Åhh vad jag känner igen det där...här är det svärmor som är värst, och tätt därefter kommer mina föräldrar.

Först planerar vi ett LITET trädgårdsbröllop med de allra närmaste, runt 30 gäster.
Slutar med att våra föräldrar lägger sig i och nu har vi hyrt en herrgård med tillhörande och kommer ha ca.115 gäster!!

Svärmor bjöd in hela släkten utan att ens fråga oss, som tur är bor de alla på andra sidan jorden så det är bara ett fåtal som kommer. Men några av de som kommer är t.ex min svärmors kusiner och deras barn. Om jag skulle bjuda så avlägsna släktingar också så skulle vi ju komma upp i över 200 gäster...

Min m2b valde ut de vänner han ville bjuda, sen fick han en utskällning av sin far för att han inte bjudit den och den, så då ökades listan på.

Min mamma slänger kommentarer hela tiden om våra val, hon tycker inte om det men avslutar alltid med "ja men det är ju erat val" men med en sån ton i rösten så att man märker att hon tycker inte alls att det är vårt val!

Vi skulle först ha ett alkoholfritt bröllop, då vi själva aldrig dricker och folk i min släkt har för vana av att dricka lite för mycket vid såna här tillfällen, medans hans sida inte vet vad supa är (de är inte svenska) och vi skulle skämmas om mina släktingar blir sådär fulla.
När min pappa får höra detta så blir han rasande och tycker vi är helt galna.
Någon vecka senare säger han "nu har jag fixat all dricka till brölllopet, så ni behöver inte oroa er för det"
Då har han handlat in 300 starköl (8,6%), 5 liter sprit, 60 liter vin och några liter likör.
Och sen fyller svärfar på med att gå o köpa champagne, som vi AVSKYR!

Och detta vill de nu att vi ska vara såååå tacksamma för...det är ju "så otroligt snällt av dom att fixa det". Så jag får inte gnälla inför någon om det...

Nu i förrgår ringde svärmor och ville veta om bordsplaceringen...o se till att JAG (inte vi...för hon tror ju inte att min m2b gjort något där) placerar alla dom från hans sida vid samma bord. Jag ska alltså inte blanda med min släkt...de har åkt längst och de ska därför sitta vid samma bord hos oss....mina föräldrar då? Min mormor?? Ska hans mammas kusiner gå före min mormor bara för att de har åkt längst??

Är så jäkla trött på skiten, svärmor hatar mig redan så hon får väl fortsätta göra det då för närmst oss sitter mina föräldrar och sen dom på VARSIN sida, det får de stå ut med o umgås med min familj lite, under 7 år tillsammans har våra föräldrar traffat varandra TVÅ gånger, vid barnens dop, och då pratade de knappt!

Jag tror zvartaliljan just har vunnit juryns stora pris för "värsta familj"!

Just det, svärmor har även bjudit deras grannar, 3 par = 6 gäster. De bor 30 mil från oss Felipe bodde där ETT år innan han flyttade...
Jag har känt mina föräldrars grannar i 25 år (de bor 10 mil bort nu, bodde där hemma i 16 år) men ingen av dom är bjudna...
Svärmor tycker att det måste "jämnas ut" bland gästerna för det kommer för många från min sida, vilket ju inte är så konstigt då de inte har några släktingar i Sverige! Så eftersom det ska jämnas ut enligt henne så bjuder hon typ varenda sydamerikan hon känner...

Jag har full förståelse för er alla och känner så väl igen ALLT från min egen släkt. Där är min mamma och mormor dem värsta. Det är så att både jag och min mormor är utbildade sömmerskor och min mamma, moster och morbrors fru är syintresserade. Detta har lett till att vi alla oxå är väldigt intresserade av heminredning men där har vi alla olika stil och smak. Min är väl den som skiljer sig mest från dem andra. Jag har en Orientalisk inredning med mycket inspiration från Indien. Men får ofta höra av mamma och mormor att "så har dem inte i Indien, du saknar den och den färgen för att det ska kunna vara Indiskt" osv
Dem vet inte alls, dem har ju inte ens något intresse för Indien!! Jag vet för jag suger i mig all information jag kan. Jag älskar hela livsstilen dem är på den sidan av jorden. Jag jobbar tillsammans med en kille som härstammar från Pakistan (Pakistan sitter ihop med Indien) och vi brukar prata länge om allt från sätt att leva, mat, religioner, språk och inredning till deras sätt att ha bröllop. Och jag får ju bekräftat från honom om att det är jag som har rätt och inte mamma.

Men i alla fall, vi har gjort som så att det är TOPPHEMLIGT att vi ska gifta oss. Ingen får veta att vi ska gifta oss så vi kan planera i lugn och ro och göra allt precis som vi vill ha det. Just för att vi vet att mina släktingar kommer vilja hjälpa till, i all välmening men vi vet oxå att dem inte kommer lyssna på våra önskemål utan göra som dem anser är det rätta.

Och som Mirjami skrev att hon skulle vilja skriva till alla ska vi faktiskt göra. När vi skickar ut inbjudan kommer vi stoppa med ett infoblad med nån bra formulerd text om att det är vår stora dag och vi har planerat den efter våra önskningar och det kommer finnas vissa regler tex alla tal är förbjudna för det är det tråkigaste vi vet. Och det kommer att stå att andras åsikter får dem hålla för sig själv och vet man med sig att man inte kan följa våra önskningar om reglerna så ser vi helst att dem stannar hemma denna kvällen.

Låter hårt men tyvörr är det ett måste i vårt fall.

Ja det är inte roligt alla gånger med familjen.. Vi gifter oss nästa år och har redan nu ångest för hur vi ska göra med sambons bror och hans fru..Sambon o brodern har gemensamt ärvt en fastighet..För flera år sen..Men min sambo vill bli utköpt för han har inget intresse för hela skiten.. Med all mark o diverse till.
Men sen började broderns fru att lägga sig i allt och hon skrev en massa skit om min sambo på sin fjolliga blogg(som hon sen låste för allmänheten för att det var ju folk som "tjuvläste"). Hon har ringt och haft psykbryt och skrikit i telefon.. Och hon fick ett psykbryt då de träffades hos svärmor en gång med o tyckte att min sambo bara skulle ge hela sin del av farsarvet till dem! Hon är psykiskt sjuk på riktigt med ätstörningar, armskärningar o lyckopiller i bagaget, men det ger ju inte henne rätten att bete sig som en mupp.
De kom inte heller när sambon fyllde jämt för brorsan va tvungen att skotta snö!!
Och nu i jul så ringde han o sa att vi skiter i att ge barnen julklappar i år..
Jag känner bara att varför ska de vara med på vår stora dag nästa år? Vi umgås ju aldrig med dem i vanliga fall.. Vi vill inte umgås med dem heller, det finns inget att prata om typ..Varken jag eller sambon vill ha dem med, men...Det är ju hans bror ändå. Måste man bjuda dom?

Efter att ha läst de senaste inläggen måste jag ändå flika in och säga att jag är sjukt lyckligt lottad med både mamma och svärmor som ställer upp och kommer med idéer när vi frågar efter dem och  inte lägger sig i mer än så.

Och de som har "lagt sig i" har inte alls gjort det i den bemärkelsen som ni beskriver att era anhöriga har gjort.

Så en STOR kram till er alla och hoppas ni ändå får en FANTASTISK dag!

(Så tar jag och slänger mina små bekymmer åt sidan!)

1995 11 17..
Ja ni gör helt rätt som inte bjuder broderns fru.. Det är ändå lite trist att det ska behöva vara på det här viset, jag menar dom är ju ändå syskon. Och som du skrev att det var "the wify from hell" som styr, så är det i detta fallet med..Tänk att man kan manipulera folk såpass. Sambons bror är som ett nervvrak, han får skäll för allt han inte gör o för allt han gör.
Ja ja, det är bara deras förlust. Att gå runt o vara bitter jämt o ständigt och vräka ur sig skit o skälla o ställa till väsen för att man mår skit o inte orkar med sig själv är inte bra.
Jag hoppas ju att det ska bli bra för deras del, men jag tror inte det kommer inträffa den närmsta framtiden så vi bjuder nog inte dem på våran dag, tyvärr..Som sagt det är en dag av kärlek och glädje, med de man tycker om och vill umgås med.

Vet inte om jag ska skratta eller gråta!!! Blir så ledsen för alla andras skull som har de likadant eller värre. Trist att detta inte är ett unikt problem. Jag har haft en massa problem med mina svärföräldrar, men tror vi har löst det nu - eldprovet blir på bröllopet. Så jag förstår er som har det jobbigt! Är så hemskt, speciellt om det finns barn med i bilden. Jag står väldigt nära min släkt och speciellt min familj och mamma som jag pratar med i princip varje dag. Medan sambon inte alls står nära sina föräldrar och det kan gå veckor mellan gångerna de hörs av. För att göra en lång historia kort så har svärföräldrarna alltid varit avundsjuka på min släkt och fällt kommentarer kring det hela. Det hela urartade på vår sons dop och gick helt överstyr när på vår yngsta sons dop. Jag kände det att nä nu får det vara antingen försöker vi fixa detta till det bättre eller så säger vi upp kontakten. Jag har försökt prata med svärmor tidigare men då har det blivit jaja du gör fel, fel FEL men vi nej nej... Blivande tycker inte att det är någon ide att prata med dem. Men till slut orka jag inte mer. Ringde till svärmor och vi pratade ut, närmare två timmar i telefon och efter detta har det blivit mycket bättre. Vill ju att mina barn ska ha en relation till sin farmor och farfar. Jag har inte längre ångest när vi ska ses för vad som kommer hända och klumpen i magen är borta när vi ska ses. Nu hoppas jag bara att alla kan hålla sams på vår stora dag. Trodde liksom med detta stora hemska problem ur vägen att bröllopet bara skulle vara fyllt av glädje, men icke! Förstår inte hur andra kan lägga sig i brudparets dag! Håller alla tummar att alla slutar lägga sig i, gnälla och vara allmänt jobbiga så vi får vara glada och planera våra bröllop med glädje!