Trodde inte detta skulle drabba mig...
Trodde detta med bröllop bara skulle vara roligt och fyllt med glädje, men icke. Känner mig så ledsen, arg och besviken. Jag och min blivande har pratat mycket kring detta med bröllop och hur vi vill ha det; för mig är cermonin (bröllopet i själv) det viktiga och jag har alltid velat gifta mig i vit klänning i kyrkan, medan blivande tycker festen är det viktigaste. Detta har gjort att vi VILL ha båda och vi är helt överrens kring hur VI vill ha det. Jag tycker bröllop är tokroligt och är den som kollar, fixar och trixar, medan sambon mer är av den godkännande arten. Helt ok... Vi har varit tillsammans i många år, förlovade i fem och har två små pojkar, så det kom inte som en chock för omgivningen att vi (ÄNTLIGEN) ska gifta oss. Vi kommer att ha ett budgetbröllop, men försöker göra dagen så som vi vill ha den. Det hela började med små oskyldiga kommentarer kring om vi verkligen skulle ha sånt stort bröllop då det kostar så mycket. Ja,vi vill. Dessa kommentarer var tänkta i all omtanke och välmening, MEN... Det fortsatte med att en släkting (X) blev sur för att inte han var bjuden och nästa släkting haka på och fundera varför inte X var bjuden. Jo, vi har bara bjudit de släktingar som vi umgås med varför jo vilka vill vi ha med och fira denna dag med oss och ekonomi. Vi har valt att ha betalbar på kvällen, vi bjuder på mat och dryck till denna men sedan är det betalbar som gäller. Återigen handlar det om ekonomi, men även att det inte är någon suparfest utan en familjefest. Detta har vi bara fått positiv respons på, tills... en släkting fundera på varför vi skulle ha betalbar för, de hade ju minnsann bjudit på allt på deras bröllop... Sedan fick vi höra att någon hade kommenterar kring lokalen, varför skulle vi ha den då den är så stor och det kommer att eka. Jo, vi önska den lokalen dels för att den ligger nära kyrkan och ligger bra till för övrigt, dels för att den är stor och har porslin och allt på plats. Tycker det är jätteskönt att lokalen är stor och barnen har lite plats att vara på och även vi andra. Lokalen tar 100 pers och vi är 55, tror inte det kommer att eka tomt. Nästa slag kom med hur man svarar på inbjudan, tycker vårt osa är tydligt svara till bruden i fråga med namn och telefonnummer och sedan datum till då detta ska vara gjort. Blivande har noll koll och ordning så det ska vara till mig. Tror ni inte en av hans kompisar ringer till honom, som tur var jag hemma och kunde ta över mobilen... Sedan träffar han en kompis på affären och denna tackar JA. Blir sur när blivande kommer hem och jag undrar kring om hela familjen kommer både vuxna och barn. Detta tänkte de inte på, men blivande ringer upp och frågar. Suck... Sedan jag sitter och fyller i att de har tackat ja och säger det att släkten har varit lite dålig på att svara. Kläcker han ur sig att min svärfar hade sagt att hans syster kommer. Jag vägrar ta emot detta svar, hur ska jag veta om hela familjen kommer. Må hända att jag är ett kontrollfreak när det gäller inbjudningar, men så gör man väl inte. Tror säkert att blivandes faster tror de har osa... Står det ett telefonnummer i inbjudan dit man ska ringa så gör man väl det??? Man kan väl inte svara genom någon annan? Känns som om alla dessa små incidenter gör att man tappar lusten lite... Varför ska det vara så krångligt? Varför kan inte alla bara vara glada för vår skull? Om man inte gillar upplägget med tex betalbar är det väl bara att tacka nej och stanna hemma... Todde som sagt var inte detta skulle drabba med, trodde alla bara skulle vara lyckliga och glada för vår skull!!!