Överlämnad i kyrkan eller gå tillsammans?

Bra fråga. Kunde kanske vara en ny tradition att starta =)

Ja faktiskt - men jag föredrar ändå att brudparet går in tillsammans - men som alternativ. Först går bruden in med sin pappa och sedan brudgummen med sin mamma (eller tvärtom), eller om det är en kyrka som har tre ingångar, att man kommer in från var sin ingång och möts på mitten.

Vad skönt att någon tog upp detta ämne, då jag funderat mycket på detta den senaste veckan.

För det första är jag inte alls insatt i hur bröllop fungerar, och jag har aldrig varit på ett bröllop heller. Dock är det troligtvis så att jag och sambon kommer bli dom första som gifter oss i vår "generation" och umgängeskrets så att säga.

Det jag funderat på är att jag inte vill bli överlämnad av min pappa, då vi inte riktigt drar jämt. Och har iom det inte vetat hur man gör.

Men nu är det ju självklart (i alla fall för mig) att sambon och jag går in tillsammans! Tycker det är det mest romantiska faktiskt!

båda gör det, enligt Svenska kyrkan: http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=648100

Oj, inte visste jag att detta var ett så känsligt ämne =)

Som vissa säger så förstår inte jag heller hur man kan börja jämnför med hur det var förr i tiden.. Vi lever i ett modernt samhälle, där man har valmöjliheter, det kallar jag att vara jämnställd.

Vill man bli "överlämnad" av sin pappa, broder, mamma, ja en som står en nära så är det ens val.(Sen måset kyrkan godkänna det, visst)
Jag tycker det är för mycket regler, symbolik, vad som är rätt och fel när jag läser igenom tråden. Allt handlar väl först och främst om att man är lyckligt lottad som har hittat mannen/kvinnan i sitt liv. Sen borde det inte spela någon roll om man har svart eller vit klänning, blir "överlämnad" eller gå in tillsammans. Kärleken är det som betyder något och det borde vara det viktigaste, även för svenska kyrkan. Det är ju som att säga att alla kvinnor som väljer att stanna hemma med sina barn är lägre stående än sina män som jobbar? Även där, valmöjlighet.

Sen kan man ju gå vidare och undra hur djupt kristna alla är? Tror ju att dom flesta av oss är medlem i svenska kyrkan men springer inte precis ner den på söndagsgudtjänsterna. Dom flesta gifter sig i kyrkan för man tycker det är fint/ tradition osv, inte för att man vill att gud ska vara delaktig. Eller? I så fall är väl detta ett större problem än vem man går längs kyrkgången med =) Om allt ska vara så perfekt vill säga...

Om man ska prata så så går jag emot allt =) Jag ska ha vit klänning, nej jag är inte oskuld. Jag ska kanske bli överlämnad av min far, oj jag blev plötsligt en ägodel och inte jämnställd med min man. Jag springer inte ner kyrkan och gifter mig där för jag tycker det är vackert.. Min första tanke med bröllop är inte att det vill jag dela med gud   

Sen förstår jag att sånna som inte har någon som helst kontakt med sin pappa inte vill gå in i kyrkan med honom.. Varför skulle man göra det?

 Så länge båda partnerna är med på hur det ska gå till så tycker jag att var och en får göra som dom vill =)

Oj vad mycket inlägg det blev, och fort gick det. Det är som det brukar i alla dessa trådar om överlämning. Jag tänker att vad brudöverlämningen symboliserar är subjektivt. För mig symboliserar det som sagt inget vackert eller romantiskt men det kan ju hända att det gör det för någon annan.

Men bara man är medveten om att alla gästerna kanske inte heller uppfattar det som man själv gör och sen väljer att skita i det och nu prästen går med på det så är det ju upp till var och en.

Det här med klänningliknelsen tänker jag så här kring. Klänningens färg är avdramatiserat sen en tid tillbaka medan det här med brudövelämningen känns som en nyare diskussion för mig vilket gör skillnad i hur starka känslor jag har för de olika frågorna. Sen blir det ju också skillnad om man väljer att utmana en tradition genom att ha vitt fast man ej är oskuld eller om man väljer att bara följa en annan tradition som med brudöverlämningen. Med den logiken tänker jag att det snarare borde vara dem som har överlämning som heller inte vill ha vit klänning om de inte är oskulder. Men, vill förtydliga att jag alltså personligen inte tycker det spelar någon roll utan att alla får göra som dom vill. Ville helt enkelt bara förtydliga att logiken kan bli ganska snurrig om man börjar göra massa liknelser o.s.v.

Men framför allt tänker jag att den här tråden bara speglar just att brudöverlämning kan uppfattas väldigt olika. Det är ju inte bara en sakfråga utan subjektivt vad man själv lägger för värden i det och så länge man är medveten om att gästerna kanske inte ser det på samma sätt som man själv gör det så är det väl fine att göra som man vill.

Sen tänker jag att man väl inte behöver tycka det är så jobbigt att andra inte gillar brudöverlämning eller tycker att det symboliserar ojämnlikhet  eller något annat än man själv tycker. Vill man ha det så kör på det. Det går ju inte riktigt diskutera fram vad det "egentligen" står för. Saker och ting har olika symbolvärden för olika personer. Inget att argumentera om vare sig åt det ena eller andra hållet.

Som sagt, tänker alltså att man gör som man vill medveten om att andra inte uppfattar det likadant och sen är man stolt över det och inte känner att man måste försvara det så fort någon annan inte vill göra likadant liksom.

Men men, det är ju hur jag tänker. Någon annan tänker säkert annorlunda. Som med allt...

Ni som ska ha brudöverlämning. Vad är det ni gillar med det? Vad är det ni tycker känns fint och romantiskt och varför är pappan så ofta förstahandsvalet?
(Jag är inte ute efter att argumentera eller tycka utan är helt enkelt bara nyfiken på hur andra tänker. Vill få mer förståelse.)

Hejsan alla!

Vi lever i ett modernt samhälle 2011 våra seder och traditioner har ändrats.

Vile bara berätta hur jag och min BM kommer att göra.

Då jag gifter mig med en man från ett katolskt land från Europa , och jag själv som svensk räknas som protestant. (Inte för det har någon betydelse då båda har tron i hjärtat) 

Då vi  kommer att gifta oss i Sverige så kommer vi att göra lite kompromisser, då det skiljer sig lite på cermonierna mellan våra länder. I hans land blir man gift i statshuset hos borgmästaren( den lagliga cermonin) efter det den  kyrkliga  cermonin som bara är en välsignelse från prästen (men alla gifter sig i kyrkan pga tradition).

Vi kommer att ha "brudöverlämning" som det heter och JAG tycker det är en fin tradition från det land min BM kommer ifrån, INGEN ser det som en ägodels överlämning utan en fin tradition, ungäfär som vi i Sverige går in tillsammans.
 

Tessin, OM du inte vill ha gud med i det hela   så kan man gifta sig borgligt, en borglig vigsel  kan utformas som bruden vill där finns nästan inga regler eller tradtioner.

Så om du vill bli överlämmnad av din far, moster, faster medans du är naken joddlades på Edelweis så får du det.

Och till er andra.
Varför är  svenska traditioner något man inte ska värna om?  Vad är det som är så fel med Sverige?
Det är min stora fråga, det känns inte som vårat eget lands traditioner har ett värde längre.
 

Hejsan 

för min del så är det inte rättvist att bara ta de Svenska trditionerna då det inte blir jämlikt med MB det är ju inte bara jag som gifter mig.

Alla gör som de vill och jag hoppas att prästerna i den kyrkan man gifter sig i kommer att gå med på alla era förslag. För min del kommer vi att byta kyrka om prästen säger nej till att min pappa ska gå i kyrkgången tillsammans med mig, eftersom vi har två olika trditioner att ta hänsyn till.

 

Min pappa ska gå in med mig