Aleta skrev 2011-05-07 22:13:38 följande:
Här kan jag tipsa om en gammal svensk tradition som är halvt bortglömd, men otroligt fin tycker jag.
Man ses inte förrän på kyrktrappan där brudgummen står och väntar med brudbuketten som han har skaffat och som bruden inte har sett. Då blir det både och, känslan av att se varandra "för första gången" och det blir dessutom en privat stund som inte en massa andra ser. Efter det går man in tillsammans och möter allas blickar.
Jag själv som redan är gift och dessutom har gjort det två gånger kan meddela att min erfarenhet är att man minns stunden precis innan man går in allra starkast. När dörrarna slås upp så slår nervositeten till och allas blickar gör att man hamnar lite i en annan sinnesstämning. Själva vigseln blev inte för mig lika stark känslomässigt, antagligen pga allt folk, och då är jag ändå väldigt van att stå på scen och uppträda.
Precis så ska vi göra, vi möts på kyrktrappan då han har ordnat en egen bukett! Tror att det kommer att bli en väldigt fin, privat stund.
Dock blir det inte alldeles privat – tre tärnor, tre marskalkar och en fotograf är med, plus näbbisarna (våra syskonbarn). Men det är ett privilegium för vilket de är utvalda, så det är nog bara fint.
VI ska ses i god tid före vigseln, och den första kvarten sedan vi mötts står vi tillsammans med brudföljet i samlingsrummet och lyssnar på organistens samlingsmusik.
Jag skulle bli tokig om jag skulla ha min pappa omkring mig i detta ögonblick – det blir utmärkt att han sitter med mamma på hedersplatsen vid altaret och får se oss gå in tillsammans!
