Varför ska nära, kära & utomstående krångla så förbaskat mycket?

Men stackare. Jag har råkat ut för några av de sakerna och det är inte roligt. Man tror ju att bröllop BARA ska vara roligt att planera men det är det ju oftast inte. Du får försöka att inte ta åt dig av folks kommentarer. De som krånglar är oftast dem som inte själva gift sig och därför inte vet hur mycket jobb och planering som ligger bakom och hur dyrt det är.

Min taktik är att svara dom seriöst men med glimten i ögat och lite anpassat efter person förstås. En vän som vi inte träffat på ett par år skrev på nätet och frågade "Hur gör man för att få vara med på ert bröllop då?" I mina ögon är det en oerhört fräck och oartig fråga, man bjuder inte in sig själv liksom. Men jag svarade bara kort "det gör man inte" med en glad smiley efter.

När det gäller de som gnäller över dresscoden hade jag skojat lite elakt med dom och sagt nåt i stil med: "kul för oss att du har så svårt för kostym på vår stora dag" (ironiskt) eller "det som inte dödar det härdar" eller nåt sånt.

Det verkar som om de som skall sjunga håller på att försöka straffa ut sig själva genom att inte vilja sjunga den ni vill. Dom verkar hoppas på att ni ska hitta nån annan sångare så dom slipper,,, och jag tycker verkligen ni ska hitta någon annan.

Till vännen som vill ha svart eller vit klänning tycker jag du ska svara ärligt att båda färgerna går bra om hon kombinerar dom med någon annan färg. Man får väl hoppas att hon frågar för att få ett ärligt svar.

 

 

 

 

Oj vilken otur du har haft! Jag har problem med inbjudna som inte osar och som inte svarar på textmeddelande med påminnelse om det heller. Blir så förbannad. Vet inte varför folk ska göra planeringen jobbigare än vad det redan är! Och så har jag släktingar som tycker en massa. Gör si ocn inte så osv... Det är vårt bröllop och vi får ha den som vi vill. Nu i efterhand ångrar jag nästan att vi inte bara rymde iväg och gifte oss... Bröllopet är om mindre än 4 veckor nu.

Jag tror det är en kombination av ens egna förväntningar och nära släktingars förväntingar på hur de alltid tänkt att ens dotters/sons bröllop ska vara. Av den anledningaen har vi valt att inte berätta för någon att vi ska gifta oss på vår sons dop. Ingen kan lägga sig i

Till exempel så kanske dina vänner som ska sjunga fått lite rampfeberoch är rädda att sjunga fel på de låtar som du föreslagit. Att folk tjurar över en dresscode (så länge det inte är frack/högtidsdräkt) är ju bara löjligt och inget att bry sig om. Skulle de komma i jeans och rutig skjorta på en begravning? Nej, skulle inte tro det..  

Det känns som om man simmar motströms ibland när det gäller bröllop...

Folk som jag trodde skulle vara jättenegativa till vårt tema och dresscode har varit jätteentusiastiska och tvärt om.
De som jag absolut trodde skulle komma, kan inte och andra som jag i stort sett räknat bort men bara bjudit "för att man ska göra det" har sagt att dom ska komma istället...
Känns som att världen är upp och ner.

Inget stämmer med hur dom är i vanliga fall...

Vi har inte haft några (än i alla fall) som bjudit in sig själva. Jo några har sagt att det skulle vara jättekul att få vara med, men då har jag erbjudit dom att vara med och servera, så får dom stanna för festen efteråt istället  Och ett par har nappat på det faktiskt *S*

Mycket fräckt. Jag hade nog svarar "man håller kontakten och är en god vän under åren före bröllopet".

I vårt fall hade jag iofs kunnat tillägga att alla är välkomna till kyrkan, det finns liksom mer plats där än på middagen.

Var vänlig men bestämd tillbaka. Det är man tvungen att vara. Det är ert bröllop och dem har ingen rätt att ändra på nånting! Ni bestämmer exakt vilka som ska komma och passar det inte så får det stå för dem. Stå på dig! Folk som inte osat har vi inte skickat nån påminnelse till, vi har helt enkelt strukit bort dem från listan (är i för sig bara 3 st). Bryr man sig inte om att svara behöver man inte komma.

Miss Bunny, jag häpnar över det du skriver, folk har fan ingen hyfs, fruktansvärt oförskämt alltihop! Tycker ni ska vara iskalla och bara svara att "passar det inte får ni stanna hemma". Vem fan tjurar över att han inte får ha jeans på bröllop? Helt sjukt i mina ögon!

Boka andra människor till att sköta sången, svara snällt på frågan om färg på klänning att tyvärr, det måste vara kombinerat med andra färger i så fall.

Folk som inte är bjudna ska ni vara stenhårda mot, vem fan tror de att de är?? Vi valde bort hela tjocka släkten (endast våra familjer samt min mormor är bjudna), samt några mindre nära vänner. En kompis verkade lite sur för att han går miste om en rolig fest, men han har inte sagt något otrevligt för det! Alla andra fattade galoppen direkt och är glada för vår skull. (inklusive min kusin vars bröllop jag var bjuden på för fem år sen)

Det enda jag varit förbannad över var när min blivande svägerska babblade med sin femåring om klänningen de skulle sy till den lilla, innan inbjudningarna ens gått ut! Sedan hette det att "oj vad jobbigt att behöva göra henne besviken, inte visste väl jag att det var barnfritt". Först var jag skitsur och tyckte att hon kunde väl stämt av med oss innan hon började planera med dottern. MEN sedan slog det mig att barnen var ju faktiskt bjudna på min 30-årsfest förra året, inte så lätt att begripa då att barnen inte är välkomna på sin egen morbrors bröllop...

Inga sura miner nu längre alltså, svägerskan har accepterat läget och ordnat barnvakt så nu är allt frid och fröjd. Faktiskt ingen som tjurar över att deras barn inte är bjudna, de flesta verkar tvärtom tycka att det ska bli roligt med en barnfri kväll.

Det jag vill säga med detta är att det ska INTE vara så som ni har det, stå på er och ta ingen skit från folk!! Flytta fokus till varandra och den häftiga upplevelse ni som par har framför er! Frossa i vackra kläder, goda tårtor, planering av bröllopsresa och allt annat som är så mysigt och underbart med att gifta sig!

Alltså, man blir SÅ sur!

Allra värst tycker jag faktiskt att det är din syster som gör!
Det är ju HON SJÄLV som har glömt bort det exakta datumet. FY vad taskigt att välja bort sin systers bröllop för att mannen promt MÅSTE springa detta lopp. Fast hon själv alltså gjort denna tabbe!

När jag och min sambo skulle flytta till Stockholmstrakten så hade mina två närboende systrar och män TJATAT om att de GÄRNA skulle ställa upp med flytthjälp. Det är ju inget de måste precis, men jag meddelade flera månader i förväg exakt vilket datum detta skulle ske.
När jag sen några dagar i förväg frågade vilken tid som skulle passa dem bäst blev ena syrran jättesur för att jag INTE skulle talat om detta i god tid innan. Hon hade ju" ingen aning" om att vi skulle flytta just då, så ingen i familjen skulle kunna hjälpa till.
Det är ju inget man kan begära, men det kändes ju jättetaskigt mot den andra familjen som skulle komma och slita en hel dag med hela sin stora familj. Och nu skulle de ju få bära dubbelt så mycket liksom!
Det slutade dock med att den glömska syrran (som visst sen hittade min tydliga information i ett mejl) kom ändå, med man och barn för hennes barn och man hade skämts något fruktansvärt när de fick veta om att bara deras kusiner skulle komma och hjälpa till, men inte de själva!

Så din syster borde faktiskt känna gruvliga skuldkänslor och komma tycker jag!
Uselt!

Kämpa på! Det blir bättre, och oavett vad så blir er dag säkert så fin som ni önskar, när ni står där är allt säkert glömt :)

Tråkigt att höra att vänner och familj reagerar så negativt och konstigt.. Det är verkligen inte acceptabelt. Dock måste jag säga att jag tillhör en av de människor som frågat om det var ok att bära svart på ett bröllop. Min svägerska gifte sig på Santorini och jag letade hela sommaren efter en klänning men hade väldigt ont om pengar och glapp i inkomsten, när jag väl fick in mina pengar var det i slutet på sommaren och klänningssortimentet existerade knappt och en vecka innan avfärd var den enda klänningen jag fick tag på svart och med vita spetsapplikationer på så jag fick helt enkelt fråga om det var ok med den och svägerska svarade att det var lugnt trots att dresscoden var "sommarfin"..

Annars måste jag ändå säga att vi har fått väldigt glada reaktioner på vårt bröllop. M2bs ena svåger har flera gånger utbrustit att det med barnfitt var ett jättebra beslut och att de är väldigt glada för det. De vill kunna slappna av hela kvällen. Ingen har sagt nåt negativt ö h t. Alla är glada och vill hjälpa till på olika sätt. Pappa o hans sambo ska hjälpa till med all mat, förra helgen sa han "Säg bara vad ni vill ha, så fixar vi!". "Du måste delegera vet du, du kan inte greja med allt själv..". Han har även fixat PA till festen så vi slipper tänka på ljud. Några vänners första reaktion var att direkt fråga om de inte kunde få spela nån låt för oss. Svägerskan studsade upp och kramade mig direkt när vi berättade för m2bs familj, hans pappa blev tårögd. M2bs svågern jublade typ "äntligen, fan vad kul.". Den enda som vart lite ljummen var en av mina närmsta kompisar som själv oxå planerade att gifta sig i samma tidsperiod så det första hon sa var "Ni får inte gifta er 27 augusti för då har vi bokat kyka!" (fast det hade de inte gjort visade det sig) men iaf så blev hon glad men vi båda blev nog chockade att vi båda visade sig planera bröllop i samma veva utan att veta om det. Nu har vi iaf koordinerat så de gifter sig den 20 aug o vi den 3 sept. Hon ska hjälpa mig med håret oxå :).

Så än så länge bara positiv respons för oss och vi känner oss lyckligt lottade, särskilt när man läser här om hur konstigt folk verkar bete sig. Min enda tragedi och skugga över bröllopet är att min mamma inte lever och kan vara med...Men det räcker känns det som.

Hoppas det ordnar sig för er! Försök att strunta i de som beteer sig konstigt o egoistiskt, låt dem inte stjäla er glädje! Försök att tackla dem genom att vara raka. När det gäller klädsel så är det ju mest dem själva de skämmer ut om de vägrar följa klädkoden. Folk kommer ju reagera på om de bär jeans o rynka lite på näsan.. Hoppas dessa vuxna människor kan inse att de beter sig barnsligt...

Haha, klockrent svar! Jag försöker absolut prioritera dem som varit goda vänner, d v s t ex ställt upp i jobbiga lägen.

Men vi har som tur är en stor kyrka, så det är många av dem som antyder intresse som ska få kyrkbjudningar (vi bjuder informellt vartefter, och med en formell, elektronisk inbjudan två veckor före vigseln).

Förra veckan hade vi en cocktailmottagning där jag bor i USA. Skickade ett tackkort till alla som kommit dit, och meddelade att alla är välkomna till kyrkan (tänkte på de svenska vännerna här, som ändå är hemma i Sverige i sommar men inte blir bjudna till bröllopet).

Men en av de andra cocktailgästerna (icke svensk utan från ett afrikanskt land) svarade idag att hon eventuellt tänker komma farande till kyrkceremonin också!

Hon bor i New York, men kommer att vara på uppdrag i Centralamerika veckorna före. Nu tror jag att hon knappast kommer, sedan hon kollat priserna på hotell och flygbiljetter -- men det är helt otroligt vad folk är beredda att göra för ett bröllops skull!

Denna tjej är inte ens en särskilt nära vän, utan mer en gammal klasskompis som jag bara haft sporadisk kontakt med. Men några av våra gemensamma USA-vänner kommer till bröllopet, så det kanske var det hon tyckte lät kul också – plus att hon aldrig varit i Sverige plus att hon är mycket kyrkligt aktiv (och vi ska ha ett stort kyrkbröllop).

Fast, när folk kommer sättandes från andra sidan jordklotet blir det ju väldigt svårt att _inte_ bjuda dem även till middagen, och där har vi just nu väldigt ont om plats...

Annars har vi också problem med jobbiga reaktioner och synpunkter från anhöriga -- men mestadels är folk faktiskt glada och förväntansfulla.

Oja, usch vad nitar man stöter på under den period man trodde skulle vara roligare än det är. Klarar man att planera ett bröllop så klarar man allt, kan det tyckas (tydligen inte om man kollar skilsmässostatistiken...).
Det senaste jag var med om var igår då MB pratat med sin mamma. Våra föräldrar betalar mat och dryck på bröllopet som bröllopspresent. Då hade svärmor frågat om inte hennes bästa kompis kunde få bli bjuden (klämmer hon ur sig nu först, dessutom?!). MB hade svarat "Ja varför inte, det kan hon väl få, men ska höra med *bruden*". Ja, då hade han ju i princip redan sagt ja. Men han skämdes så när jag svarade honom att isf behöver jag inte säga något, för du har ju redan sagt ja. Mina föräldrars bästa vänner (som dessutom är mer familjevänner än svärmor och hennes bästa väns familj är) är inte bjudna fast jag vet att de väldigt gärna vill. Pappa och den mannen har varit vänner sedan 60-talet, ungefär samtidigt som svärmor föddes. Så det blir lite skevt tycker jag. Men men. MB lär inte säga ett ord nästa gång någon frågar utan att prata med mig först

Det är tyvärr inte bara till bröllop utan en massa andra högtider som folk sätter sina egna behov först utan tanke på festföremålen - men man kan bara ta hänsyn om man 1) vet om behoven och 2) de inte går på tvärs med föremålets önskemål. Men trist och jobbigt kan det bli.

Hu, jag känner igen det där. Vi hade en enkel ceremoni i ett kyrkokor med middag hemma för våra familjer och närmaste vänner. (Stor baluns året därpå.) Till middagen dyker plötsligt en kompis kompis som jag inte ens kunde namnet på upp och förväntar sig traktering - i sällskap med min vän! Hade inte lust att ställa till en stor scen och sparka ut henne men tog senare ett allvarligt snack med min vän som låtit henne komma med.

Fy vad jobbigt när man stöter på oförutsedda problem sådär!

Det där med att bjuda in sig själv förstår jag verkligen inte! Skulle jag aldrig ha mage att göra. Men sen TROR jag också att det delvis är brudens förväntningar och kontrollbehov som ställer till det många gånger. Att folk inte ska bjuda in sig själv är självklart, också att fädren ska följa klädkoden. Men hur viktigt är det egentligen om väninnan kommer i klänning av annan färg än svart eller vit? Och ang svågern som ska springa midnattsloppet - låt honom. Han som missar en kul fest Och din syster kan väl l'ämna barn till deras farmor och farmor kanske?

Hoppas dagen blir allt du önskat dig trots alla motgångar!

Amen, sister. Jag är nu nästan bara less på alltihopa ? Självinbjudna/"måste bjudas bara för att"-listan börjar överväga de jag vill med hela mitt hjärta att de ska komma. Men vad fanken...?
 

ja, det är lite speciellt när folk bara utbrister sådär by the way, att jag kommer!! Öhh, jaha?? Tycker sånt är jättesvårt... hade nyss ett samtal med syrran som plötsligt ville ha med sig en snubbe som hon typ kanske är ihop med! Hon tog det iofs bra så det var lugnt!!
Vet iaf att jag kommer ha stor respect för folks fester och inbjudningar i fortsättningen, för nu vet man ju hur det känns och vilket jobb det ligger bakom!