Min sambo är liiiite för glad för att vänta på att jag "gör". Förvisso inte olikt honom, jag har mer fart och energi än han och får saker ur händerna snabbare men det är frustrerande när han inte tar för sig själv. Vi har båda karriärsjobb men konstigt nog ska min tid räcka till mer än hans....
Hur funkar det för er? Delar ni lika på "jobbet"?
Det sägs att män ser helheter och kvinnor detaljer. Att kvinnor "inte ser skogen för bara träd" och att män "inte ser träden för bara skog". 
För mig verkar det som att många män tänker sig bröllop, punkt! De ser inte alla de små sakerna som måste fixas, alla detaljer som ska till för att det där bröllopet ska bli av! 
Tvärtom verkar det vara många kvinnor som hänger upp sig så mycket på detaljerna att det missar själva helheten!
Här är det jag som fixar detaljerna,,, större beslut tar vi tillsammans, men snacka bordsdekorationer? Glöm det, haha!
vi pratar om allt och beslutar tillsammans, men alla samtal och allt "pyssel" faller på mitt bord.
jag har ingenting emot det, jag gillar att hålla på, organisera och planera (så är jag med allt här i livet) och dessutom så har jag mer tid under dagarna (pluggar och har därför också bättre möjligheter att få tag på folk).
Hos oss är det mest jag som kommer med alla förslag, hittar allt vi ska köpa o så...sambon han mest godkänner o håller med...men samtidigt säger han till om det är något han inte tycker om. jag har inget emot o sköta det mesta o det vet han så för min del tycker jag om det här. Att han vill vara delaktig i besluten o så men det är ändå mest jag som får "syssla" med förberedelserna.
När vi började planera förklarade min blivande att han hade hört från andra att bruden bestämde allt och att den blivande mannen inte behövde göra mer än att dyka upp. Jag kände redan då att det inte skulle stämma med vår planering men vi pratade om det och jag förklarade att jag ville ha honom mer delaktig. Då var det superfrustrerande men eftersom jag vet hur det brukar vara började jag med planerna kring mig själv (tills han var med på tåget). Jag beställde klänning, fixade frisör, tittade på blommor och började fundera på vilket pyssel jag ville göra.
Efter några månader (och en hel del prat och visande av bilder) hade min blivande kommit ikapp och har numera en hel del åsikter men inte alls om allt och det är sällan han som tar initiativet. Jag har jättemycket idéer (har tänkt på det här sedan jag var liten) och har därför lättare att ta initiativet och komma med förslag. Det är svårt att komma med förslag när man inte är helt insatt i vad det handlar om. Som ett litet tecken på att han ändå visar vad han tycker var att det är han som har bestämt mina skor (och det var ingen tvekan om vad han ville då ).
Så ett tips, ge dem lite mer tid (gör sånt som dem inte behöver vara inblandade i) och ge lite information om vad det handlar om åt gången. Ge inspiration så att de också har något att utgå från.
Min blivande tycker inte om att planera oavsett vad det gäller, och skulle gärna låta mig göra allt. Han tycker också det är alldeles för tidigt - vi gifter oss 3 september. Det var först vid jul/nyår som jag lyckades få honom att sätta sig ner och bestämma något mer exakt än "nån gång nästa år blir väl bra". Efter det engagerade han sig faktiskt i valet av kyrka och lokal, och det var hans idé att gifta oss i hemförsamlingen istället för någonstans i skärgården som jag var inne på.
När väl kyrkan och lokalen var bokade (han insåg till slut att jag hade rätt i att man kanske behövde göra det i förväg) tyckte han det räckte med planering för nu. Så jag har mest ägnat mig åt klänningsfunderingar som han ändå inte vill vara delaktig i, han känner nog lite att han helst skulle se mig först vid kyrkan, men eftersom vi har fotografering innan har han inget val, ha ha. Nu börjar jag bli klar med klänning, smink, hår, blommor och sånt (har inte bokat allt än men har en uppfattning om var och hur), och känner att det börjar bli dags för ett nytt ryck. Det är ett tag tills inbjudningarna ska gå ut, men det finns ett antal saker som ska stå med och som vi måste bli klara över först. Ska vi t.ex. skriva att ev. tal ska anmälas i förväg till toastmaster är det ju bra om vi tillfrågat en toastmaster. Det är en massa såna saker som han helt enkelt inte tänker på.
Det är inte det att han är ointresserad, han har bara mycket annat att tänka på och tycker att det här är något han hinner tänka på själv. Men på senare tid har han faktiskt självmant tagit upp funderingar på vad han själv ska ha på sig, och när han var på resa köpte han ett par fina skor som han tänkte att han kunde ha (han har svårt att hitta skor i Sverige.)
Mestadels gör jag nog som Piiiip, tar fram alternativ som han får ta ställning till, men det händer också att han vägrar titta på dem just då för att han håller på med nåt annat. Men jag tror han blir mer och mer intresserad ju närmare det kommer!
Idag fick han komma med åsikter om de skor jag hade hittat. Godkänt :) Så det vara att trycka på "lägg i varukorgen"
Han är med i planeringen, även färgtema och sånt. Men speciellt de stora besluten. Just nu letar han fotograf och ska fixa vilka som ska vara toastmasters. Sedan är det ett tag kvar så just nu kollar jag runt lite mer, vi gifter oss 2 juni 2012. =)
Ett nytt tips som fungerat för mig!
Jag använde excell och gjorde en kalender, varje dag har en rad i textstorlek 12, och förutom månad, vecka och veckodag, så räknar den också ner till själva bröllopet.
Denna gav jag till min sambo för några veckor sedan, så att han kunde sätta upp den på kylskåpsdörren och inse att tiden tickar -tänkte jag.
Inte kom den upp på kylskåpsdörren, men i förrgår satte vi oss ner med den och vi började prata om vad som behövde göras inför bröllopet och jag frågade honom om när han tyckte att vi skulle göra det och det. Givetvis kom han sen på något och jag kom på några till osv... snart nog var alla helger uppbokade och vi fick ta till veckodagar också...
Min sambo har nu en helt annan koll på allt som behöver göras, och att det tar tid. Han tycker att vi ska skynda oss att börja med festprogrammen, t.ex. Äntligen är han med i planeringen på allvar!
I början gjorde jag i princip allt. Jag bokade kyrka, fotograf, lokal, etc etc. Min sambo tyckte det var på tok för tidigt att börja planeringen ett år innan det var dags. Vi hinner, vi hinner, sa han :)
Men nu har han börjat mer och mer. Vi har beställt dekorationer till borden, planerar sånger tillsammans osv. Sen gör nog jag det mesta ändå. För han är inte så noga med färgval och annat. Det är inte lika viktigt för honom. Spelar ingen roll om dukarna är gröna eller rosa, bara vi har en bra fest.
Han har börjat se efter viner, ringar och kläder. Nu böjar han faktiskt förstå att det är en stor dag att planera inför :)
Det första han faktiskt gjorde i vår planering, var att boka bröllopsresan ;) haha
