Pinsam sångsentimentalitet!
Satt och letade efter fina sånger till vigseln, och ville hitta någon som uttrycker det jag känner för min blivande, hur mycket han har förändrat mitt liv - till det bättre förstås, ha ha. Nu är jag inte någon särskilt sentimental person utan ganska krass, och jag tycker verkligen illa om smöriga sånger och överdrivna romantiska Hollywood-filmer. Inte för att jag inte kan bli rörd och berörd, men då av mer realistiska saker...
Nå, av någon anledning satt jag ändå och lyssnade på "Because you loved me" med Céline Dion, som jag avskyr, och när jag lyssnade på texten och föreställde mig vårt bröllop började plötsligt tårarna strömma. Alltså inte ett litet blänk i ögonvrån utan riktigt tokböl!
Så nu är mitt dilemma att jag å andra sidan kanske borde acceptera att det här är en sång som verkligen berör mig och skulle passa på vårt bröllop, men å andra sidan att jag avskyr sånt där slisk och inte alls vill stå för att jag skulle gilla den på något sätt. Jag menar, vad skulle folk tro? Och min kompis som ska sjunga skulle förmodligen bli väldigt förvånad och besvärad om jag satte den där i händerna på henne.
Hur pinsam vågar man vara? :D
När man har varit ihop ett tag tenderar man att ta varann för givet och mest gå och tänka på de små irritationsmomenten i vardagen. Men när jag funderar över varför jag egentigen vill gifta mig med den här karln blir jag påmind om hur fantastiskt det i själva verket är att jag har hittat honom, och hur mycket han betyder för mig.