Är problem med övervikt/rökning verkligen något som bara angår en själv?

Ja alla är inte så lyckligt lottade som han. Han självförtroende är på topp och har alltid varit. Trots hans enorma övervikt så har han enormt med vänner:)

Men jag blir så ledsen över TS  sätt att se på detta... Men alla har vi ju rätt till våran åsikt....

Jag tror att det finns en tidig möjlighet att hjälpa unga barn i kampen mot fetma som dagens samhälle (särskilt skolan, åtminstone på min tid) bortser från. Det är att inte introducera socker i tidigt skede (vänja smaklökarna vid sötma), börja/introducera alla grönsakerna i tur och ordning till småbarn och att öka antal timmar med gymnastik i skolan.

Jag hatade gympa av hela mitt hjärta under HELA min skolgång. Jag var inte överviktig alls då (är jag knappt nu heller fast jag har gått upp i vikt, ligger i gränsen mellan normal och lätt övervikt på BMI:t) men jag minns att de överviktiga slapp gympan flesta moment just pga övervikten. Det klarade het enkelt inte av gympan. Kan inte förstå hur man som idrottslärare inte lägger om och anpassar undervisningen!!

Sen tror jag övervikt hos unga oftast är en kombination mellan bristande självkänsla/psykiskt betingat och dåliga kostvanor och brist på motion. Det ena går inte att åtgärda utan att tackla det andra. Självklart är det föräldrars absoluta skyldighet att styra sina barns matvanor - vem ska annars göra det?? Men samtidigt får man inte glömma skolans fruktansvärda mathållning! Min sambos föräldrar är båda lärare och sambon sommarjobbar på en skola - ingen av dem vill äta barnens mat trots att den är nästan gratis mot att de vuxna äter i skolmatsalen tillsammans med barnen! Barns koncentrationsvårigheter, adhd, sjukdomar och övervikt är en direkt konsekvens av att man ger barn processerad mat/hel eller halvfabrikat som är så full med skit att jag aldrig skulle äta den själv..

Ju tidigare man ingriper, desto bättre. Men vill ändå poängtera att jag inte tycker man ska ingripa ur en samhällelig ekonomisk synvinkel, jag pratar snarare på ett individuellt plan. För individens skull...

Jag är som sagt själv överviktig och känner igen det där med läkare. Till och med när jag går till läkaren för halsont så kommer det en kommentar om ja du är ju ganska stor.

Själv trivs jag med min övervikt, något man inte får göra idag. Jag har faktiskt inte en tanke på att gå ner i vikt. Det ända tråkiga är väl det här med kläder. Fast alla verkar tro att bara för att man är överviktig så mår man dåligt eller vill gå ner i vikt. Men det är så tråkigt att jämt lyssna på alla föreläsningar.

Ett exempel: Min syster som är överviktig var hos barnmorskan för att få ett nytt recept utskrivet på minipiller. När hon kom dit fick hon sitta i 40min och lyssan på en predikan om att hon är överviktig och borde gå ner i vikt, som om man intevet om det själv. Hon pratade om hon inte funderat på en operation, vilket min syster inte vill genomgå. Sedan frågade barnmorskan om inte vårdcentralen hade föreslagit det. Efter hon fåt receptet gick hon bara därifrån eftersom hon inte orkade lyssna längre. Orsaken till den långa predikan var att barnmorskan själv gjort en magsäcksoperation och ville frälsa min syster ifrån fetma.

Förlåt om jag säger frälsa men ibland känns det verkligen som om människor vill göra just det. De tror verkligen de gör en god gärning.

Jag rekommenderades att fortsätta röka av mina läkare. Precis som min syster, som har samma sjukdom som jag gjorts av sina och då är hon 15 år gammal.
Idag har jag bytt till snus som inte har samma effekt men det är för att jag har astma.

Rökning rädda faktiskt liv tro det eller ej. Den dödar desto fler men då har vi faktumet att man genom att förbjuda det skulle skapa kaos i samhället precis som förbud mot alkohol skulle göra (som btw kostar samhället långt långt mycket mer pengar än rökning).

I Sverige har vi idag ett hyffsat skyddsnät, det är försämrats och blir allt sämre men det finns i alla fall en grundtrygghet. Sen har vi också en otrolig frihet i Sverige, en frihet vi sällan hittar på andra ställen. 
Motarbeta inte den om ni inte vet vad det innebär. Jag själv sitter helt hundra procent ärligt och blir rädd när jag läser liknande argument.  Enskillda privata försäkringar... varför inte skriva klartext?? 
"Försäkring och vård för de som har råd"
 
 

Han var ju inte så glad för sina 150 kg så han ville ju få hjälp tidigt, men vägrades. Tycker det är sååå fel att när man ber om hjälp så får du det inte, men om man trivs som man är så ska dom pracka på en sin tro på saker och ting...
Operation är ju inte något man ska ta lättvindligt på.. det är ju sista utvägen för ett någorlunda liv.. Jag säger någorlunda för det kommer aldrig bli detsamma och det är piller varje dag och försiktigt med mat resten av ditt liv om man vill behålla det man kämpat för.. inget som blir/är lätt.

Lite OT kanske men jag läste precis en sjukt intressant bok om hjärnan och vikten. Den är skriven av en hjärnforskare och en medicinsk journalist och den hade många väldigt intressanta synpunkter. T.ex. förr i tiden överlevde de männsikorna som var konstant hungriga, och åt så mycket det bara kunde. Smalisar som inte var hungriga däremot svalt ihjäl. Vändningen kom på 1950-talet i samband med att vi för första gången fick ett överskott på mat. I takt med detta slutade vi mer och mer med fysiska yrken och började som växeltelefonister, kontorsarbetare osv.

Hjärna drivmedel är ju glukos, alltså väldigt spjälkat socker. Men hjärnan har inte hängt med i utvecklingen och skickar därför fortfarand ut signaler om att vi måste äta hela tiden - och helst socker. Sockret vi inte förbränner lagras sedan som fett i våra celler i väntan på svåra tider, precis som förr i tiden. Det är alltså inte smör i såsen som gör oss feta, det är alla snabba kolhydrater som ombildas till bukfett.

Vidare har alla muskler och även levern något som kallas för glukogendepåer. Det är den energireserv som kroppen tar av först vid arbete. Dessa är i regel alltid sprängdfyllda hos överviktiga personer. Det medför att om jag äter en muffin, så lagras kolhydraterna direkt i fettdepån eftersom det nödvändiga energilagret redan är fyllt.
Hos en person som tränar regelbundet och har god fysik är dessa glukogenlager bara delvis fyllda eller tom tömda. Äter den personen en muffins så fylls glykogenlagren bara på, och sedan förbränns det under dagen.

Det är därför överviktiga har så enormt mycket svårare att gå ner i vikt om de önskar. Det tar nämligen ungefär 3 dagar att helt tömma glykogenlagren, och då måste du köra någon form av extramdiet. Först dag 3 börjar alltså kroppen förbränna fett, förutsatt att man inte stoppar i sig kolhydrater under den tiden. Samtidigt pumpar hjärnan ut SOCKER!!!!!!!!!! till kroppen så man får verkligen ha stenhård diciplin för att lyckas.

Summan av kardemumman är således att en smal, vältränad person inte "lider" någon skada av fredagsfikat medan en stillasittande tjockis fika lägger sig direkt i fettlagren.

Jag själv gick upp mycket efter gymnasiet. Men jag tog mig i kragen och gick ner 16 kg nu under hösten, men hjälp av cambridgemetoden. Åt bara pulver i 6 veckor och gick då ner 12 kg. Sedan har jag fortsatt gå ner efter det - trots lördagsgodis och fredagsfika - eftersom jag tränar 3-4 ggr/vecka.

Jag tycker att så man ser ut och lever sitt liv är helt okej, så länge det inte skadar någon annan. Passiv rökning är faktiskt värre att utsättas för, eftersom vi som drar in röken inte har något filter som samlar upp alla rökpartiklar. Sedan är jag själv rökallergiker vilket gör att jag spyr av all form av rök, om jag andas in för länge. Så jag brukar bli rätt irreterad på folk som röker i hållplatskurerna och skiter i rökning förbjuden skylten. Jag skulle inte gå fram och fisa dig i ansiktet, så varför håller du inte ciggen så att jag slipper röken undrar jag? Alla har vi ett val och ett ansvar. Och så länge alla gör sitt yttersta för att inte det ska drabba andra så tycker jag övervikt och rökning är okej. Även om det kostar mig pengar. De flesta har ju ändå redan betalat för sin sjukvård genom arbete ändå.

Oj, detta blev verkligen långt. Men hoppas ni orkade läsa ändå!

Åh, kan inte riktigt låta bli att lägga mig i men ämnet ligger mig lite för varmt om hjärtat...

Jag förstår resonemanget att var och en ansvarar för sig själv och att föräldrar har en stor inverkan på sina barns livsstil, absolut. Men jag tycker det är lite enkelriktat resonemang.

Lite tråkiga fakta; De med låg socioekonomisk status (inkomst, boende, utbildning) röker mer och här finns en större andel feta (BMI över 30). De som skaffar en privat hälsoförsäkring ligger inte i denna gruppen. Dessutom har inte alla föräldrar som tar hand om dem och ger dem bra livsstil och föräldrarna kan inte alltid påverka barnen. Övervikt är inte heller alltid livsstilsrelaterat...

Att börja röka är inte ett aktivt val däremot är det ett aktivt val att sluta och det tycker jag att ska stödjas istället för att jaga de som röker - hur illa jag än tycker om det 

Tänkte bara lägga in att det inte finns något med cigaretter som är bra. De är inte ens goda att röka förrän man vant sig (enligt fd rökande bekant). Cigaretter tillför samhället NOLL.

Omm man  ska neka rökar vård måste man först förbjuda cigaretter och sedan införa gratis avvänjning.

Självklart ska vi erbjuda alla vård:)
Men jag tycker inte man ska vara så dum så man börjar röka från första början.

Förbjuda cigaretterna och bara ge dom VUXNA som MÅSTE röka ciggisar om dom bara inte vill sluta - om man ger dom bara de dom PRECIS behöver så är inte risken stor att dom ger eller säljer det till ungdomar heller ;)

Till slut får vi ett rökfritt samhälle när den sista rökaren dör ut ;)
haha