Är problem med övervikt/rökning verkligen något som bara angår en själv?

Nej, information är den enda vägen. Förbud skulle bara förvärra problemet. Det skulle uppstå en svart marknad där cigaretter skulle smugglas in till Sverige och förmedlas till framförallt ungdomar på väldigt tvivelaktiga sätt. Det enda man åstadkom när man förbjöd alkohol i USA på 1920-talet var att man på allvar etablerade maffian som en maktfaktor i samhället.

Den byråkratiapparat som skulle krävas för att ge licensierade rökare sin exakta cigarettmängd skulle bli ohanterligt stor, dyr och brutalt ineffektiv.

Jag tycker i och för sig att förbjudet att röka inomhus har gett rätt bra effekt. Skulle önska att det utökades till att gälla uteserveringar också. Hur kul är det att röka när den sociala biten försvinner mer och mer?

Jag tycker inte att det känns ett dugg jobbigt att veta att skattepengarna används till såna operationer. Eller för att ta hand om snowboardskador heller för den delen. Jag tycker att det är självklart att människor ska få den vård de behöver oavsett vilket riskbeteende de har. Jag tycker att det är rent ut sagt vidrigt att döma överviktiga människor som folk med dålig karaktär, eller att alkoholister/rökare/knarkare får skylla sig själva och inte bör belasta sjukvården med sina självförvållade problem. Det vittnar om en tråkig människosyn tycker jag.

Jag har noterat att det ofta är de som lyckats gå ner mycket i vikt eller slutat röka som är först med att peka ut dem som inte lyckats som sämre människor, och som vill förbjuda socker, fett, tobak o.s.v, varför är det så?

"Jag har noterat att det ofta är de som lyckats gå ner mycket i vikt eller slutat röka som är först med att peka ut dem som inte lyckats som sämre människor, och som vill förbjuda socker, fett, tobak o.s.v, varför är det så?"

rädda att falla tillbaka kanske.. är så himla trött på nervärderingar.. för det är vad jag tycker att det är... om man tar det här med rökning nu då.. vart hade ni tänkt att rökare ska vara om inte ute och röka då? inne är uteslutet, men om man inte får va ute heller så vart? Finns så mycket att lägga sin energi på än att gnälla på allt. krig och svält tex...

Det är viss skillnad på att vara överviktig och rökare. Passiv rökning skadar ens omgivning, men jag får inte lungcancer av att du äter en extra bulle. Jag skrev det innan men jag är alltså allergisk mot rök. Så jag kan helt enkelt inte sitta på uteserveringar på sommaren. Får även klättra så långt bort från andra på badplatser och hålla andan när jag passerar förbi. Annars blir jag yr och spyr. Så jag uppskattar inte att folk röker, i alla fall inte utan att visa hänsyn. Ställ dig så att röken blåser på dig själv, och inte alla andra i så fall.

Att folk röker ute, och röken sedan blåser bort för man är i rörelse är en helt annan grej än när folk bolmar på en uteservering. Röken lägger sig som ett lock över hela stället, och inte hjälper det speciellt mycket om de blåser när 3 -4 personer röker samtidigt. Jag tycker ni kan röka var ni vill i rörelse, eller gå en bit bort från folk när ni ska ta ett bloss. Sedan var du gör hemma i ditt egna hem rör inte mig.

Jag har faktiskt inte tänkt på det ni säger (shakynose och 21maj). Men har man själv gått ner i vikt så vet man ju att det är rätt jobbigt. Men jag tror att man tänker att om man själv klarar av det så klarar vem som helst. Fast det är såklart skillnad på att gärna peppa de som vill gå ner i vikt, och gå omkring och säga att du borde banta.

Om nu de som är väldigt överviktiga känner att de behöver hjälp så tycker jag absolut att man ska få det. Både medicinskt och mentalt. Precis som att en rökare kan få mina lungor om jag skulle dö i förtid. Även om jag hellre hade gett lungorna till någon som inte fått cancer av eget cigarettbrukande.

Gott nytt år till er alla!

Jag blir lite nyfiken på om ts och ni andra med liknande tankegångar blir lika "provocerade" av folk som har ätstörningar och på det som många inte ens reflekterar över, ett sjukligt tränande som är vanligt bland unga killar bland annat som inte är speciellt bra alls men som istället hyllas för att de är så duktiga..

Nu generaliserar jag lite här men är det inte så att det finns någon form av avsmak just mot feta människor, en syn på att de inte har någon som helst karaktär, är äckliga osv.. medan om det är en ätstörning åt andra hållet, så är de duktiga eller bara synd om.
 

Först vill jag ju påpeka att rubriken säger "Är problem med övervikt/rökning verkligen något som enbart angår en själv?". Om du/din dotter/grannens hund bara har några trivselkilon som du/dottern/hunden inte mår dåligt av, eller är fet men mår bättre än alla du känner så har du/dottern/hunden inga problem som jag ser det...

I min beklantskapskrets finns två typer av feta människor:
- De som säkerligen har något psykiskt bakomliggande som gör att man tröstäter/hetsäter etc. Dåliga familjeförhållanden, mobbade i barndomen eller vantrivs på sina jobb eller i sitt förhållande. Annars en "vanlig" depression eller dylikt. Jag tror inte att en operation skulle hjälpa dem att må bättre, de skulle gå ner i vikt men ha kvar sina problem, och sedan må lika dåligt och antagligen gå upp i vikt igen, eller få utlopp för sitt dåliga mående på annat sätt om detta inte behandlas först.

- De som under sin barndom blivit övermatade från sina föräldrar (som ofta själva är feta) och som har dåliga matvanor i grunden, och som sedan är för lata för att lära sig laga riktig mat och röra sig. De har oftast stillasittande arbetsuppgifter också, alternativt arbetslösa. De gör aktivt dåliga val när man är ute och äter. Tar pommes istället för stekt potatis, fetaste salladsdressingen istället för en vinaigrette, dricker största Colan till istället för vatten eller ett litet glas.

Jag tror inte att någon behandling av symptomen hjälper dessa människor alls. Man måste bota problemet, inte hur det ter sig. Jag blir förbannad över att mina skattepengar går till operationer av den andra kategorin, de med dålig karaktär helt enkelt... det är inte en sjukdom. I det första fallet så är det inte fetman i själv som är problemet, utan något ligger bakom.

Angående ätstörningar så kan man ju ha ätstörningar som gör att man antingen blir fet eller mager. Det är inte ett fysiskt problem som kommer av dålig karaktär, det är ett psykiskt problem och en sjukdom.

Det är den "självförvållade" fetman jag vänder mig emot. Jag tror ju knappast att en så stor del av USA:s befolkning lider av fysiska sjukdomar som gör att de blir feta. De flesta är nog helt enkelt beroende av söt och fet mat, för det är vi programmerade till. Det betyder inte att man inte har en egen vilja.

Och, det är inte omöjligt att gå ner i vikt även om man är extremt fet. Det finns människor som vägt flera hundra kilo som lyckats. Och jag tror inte en sekund på att det finns de som verkligen inte kan, om man inte lider av något verkligt fysiskt problem som kromosomförändringar eller problem med hypofysen, och dessa tror jag ändå hör till en minoritet. Däremot är säkert sockersug och hur man omsätter energi ärftligt. Då får man anpassa sig till det...

Då skulle jag hellre se att mer pengar gick till bra skolmat som gör barnen mätta, utbildning av föräldrar där man ser att barnen är på väg utför etc. Att övergöda sina barn är för mig ren barnmisshandel, och jag vet att det finns fall utomlands där barnen tvångsomhändertagits när föräldrarna efter uppmaning ändå vägrat ge dem hälsosammare mat. Att det inte ska vara en klassfråga är för mig självklart, men då hjälper det ju inte heller att lägga dessa pengar på sjukvård för att behandla i efterhand, det måste ju vara ett förebyggande arbete.

Och angående rökare... rökare är sjuka från jobbet oftare och kostar därmed samhället pengar på flera plan, och rökning är i allra högsta grad egenvalt. Om man som 15-åring inte kunde stå emot må vara hänt, men är man så gammal att man jobbar så är man ju normalt sett någorlunda vuxen, och som vuxen har man ett val. Om du som är rökare personligen inte är sjuk mer så är det ju skönt för dig, men statistiken säger ändå att rökare är sjuka mer och jobbar då mindre och bidrar då mindre till samhället samtidigt som de kostar pengar i rökningsrelaterade sjukdomar. Förutom detta så går många timmar till rökpauser om man inte har ett system där man drar av det från arbetstiden. Någon räknade ut att en rökare är "ledig" 6 dgr om året i förlorad arbetstid för rökpauser, och gav således sina icke-rökande anställda dessa dagar i extra semester...

Är jag verkligen ensam om att tycka att man har ett ansvar inför sina medmänniskor när det gäller sina livsval som påverkar andra på ett eller annat sätt? Om man är sjuk, handikappad eller får ett barn med Downs syndrom, det är saker som är "naturliga", det hör till livet. Att äta sjukliga mängder mat eller röka... det är inte normalt i min värld.

Det enda en "medmänniska" har rätten att påverka ska i såna fall vara saker som skolmat, sjukhusmat och lagar och regler kring rökning. Som nån skrev har tex förbudet mot rökn ing innomhus på resturanger och krogar nog gjort mycket. Även vi rökare tycker det är riktigt skönt att vara på krogen utan att behöva stinka ask-kopp när man kommer hem. Samma med resturanger, jag avskyr att äta mat nä någon röker.

Sen är det inte så att det visat sig vara en så att rökare är hemma mycket mer än ickerökare från jobbet utan att barn till rökande föräldrar har visat sig vara sjuk oftare och pga det är rökare hemma mer med sjuka barn. Den forskningen har blivit hårt kritiserad vad jag vet för att vara liten och det är stor risk att det rent av är en slump.

Alkohol och droger samt tex bilolyckor och arbetsolyckor kostar samhället långt mer än fetma och rökning. skulle säkert intressera många att det är på psykiatrin och behandling/rehab kommunerna kapar kostnader för att klara lågkonjukturen vilket skapar stora omkostnader längre fram. Kan vara lönt att lägga mer energi där än på att klaga på individers rätt att äta och röka som de vill.

När det gäller saker som kostar samhället pengar kan man debatera i evigheter.- Jag själv säger absolut inte att fettma eller rökning inte påverkar, och borde göras något åt MEN man måste se saker i proportion med allt annat. Och man får aldrig göra avkall på individers rätt till egna val.

Till viss del håller jag med TS (har inte orkat läsa hela tråden), det som är absurt oavsett om det gäller fetma, rökning, alkohol eller droger är att det klassas som sjukdom. Det är ingen sjukdom, det är ett beroende och i slutänden ett missbruk. Alltså blir det daltande när man inom vården klassificerar det hela på exakt samma sätt som patienter med "riktiga" sjukdomar.

MEN: Även om det hela bottnar i folks dåliga karaktär så är det viktigt att samhållet erbjuder hjälp, stöd och vård till de som inte klarar att ta sig ur ett missbruk på egen hand. Jämför med psykologisk hjälp, ska en utbränd människa bli nekad psykolog med ett enkelt "skyll dig själv som stressade så mycket och inte tog hand om dig själv ordentligt!" Eller ska snubben som bröt benet i alperna skickas hem med ett "skyll dig själv som är korkad nog att ställa dig på skidor!"

Så visst, man kan tycka att det daltas men samtidigt är det vår skyldighet att värna om andra människor, även de med svag karaktär. Till syvende och sist har vi ju alla våra svagheter som gör att vi mår dåligt, vissa kan inte säga nej, andra dricker för mycket, och så vidare.

Dessutom är det lätt att gnälla på andra och lite diffust kräva att folk ska skärpa sig och inte kosta samhället en massa pengar - tills den dag då det drabbar en själv. När min brors kropp slog tillbaka och han var ruskigt nära en permanent hasch-psykos, då var man inte så kaxig... Jag tackar fortfarande vår lyckliga stjärna för alla eldsjälar i form av läkare, socialarbetare och andra som kom i hans väg. Inte minst hans chef som sjukskrev honom istället för att sparka honom och sedan erbjöd en väg tillbaka. (!!) Nu är han samma roliga, glada kille som han var innan cannabisen slog klorna i honom, det vågade ingen tro när det var som värst.

Några av mina mer bohemiska, halvflummiga kompisar från gymnasiet fattade ingenting, "vad fan, blev det så illa bara av att röka gräs??" Ja precis så kan det vara, kalla det otur, dumdristighet, dålig karaktär eller en förbannad jävla tur, det beror på hur man ser det...

En tanke till de som hänvisar till överviktsproblem i USA: så länge det är billigare att äta samtliga mål på McDonalds än vad det är att köpa apelsiner och tomater kommer övervikt bara bli vanligare där. I USA är faktiskt övervikt starkt styrt av fattigdom, på ett helt annat sätt än vad det är i Sverige där den ekonomiska aspekten inte är lika tydlig. (Sedan finns det ofta ett samband mellan fattigdom och utbildning, vilket är en försvårande faktor.)