Är problem med övervikt/rökning verkligen något som bara angår en själv?

Jag tror att det finns en tidig möjlighet att hjälpa unga barn i kampen mot fetma som dagens samhälle (särskilt skolan, åtminstone på min tid) bortser från. Det är att inte introducera socker i tidigt skede (vänja smaklökarna vid sötma), börja/introducera alla grönsakerna i tur och ordning till småbarn och att öka antal timmar med gymnastik i skolan.

Jag hatade gympa av hela mitt hjärta under HELA min skolgång. Jag var inte överviktig alls då (är jag knappt nu heller fast jag har gått upp i vikt, ligger i gränsen mellan normal och lätt övervikt på BMI:t) men jag minns att de överviktiga slapp gympan flesta moment just pga övervikten. Det klarade het enkelt inte av gympan. Kan inte förstå hur man som idrottslärare inte lägger om och anpassar undervisningen!!

Sen tror jag övervikt hos unga oftast är en kombination mellan bristande självkänsla/psykiskt betingat och dåliga kostvanor och brist på motion. Det ena går inte att åtgärda utan att tackla det andra. Självklart är det föräldrars absoluta skyldighet att styra sina barns matvanor - vem ska annars göra det?? Men samtidigt får man inte glömma skolans fruktansvärda mathållning! Min sambos föräldrar är båda lärare och sambon sommarjobbar på en skola - ingen av dem vill äta barnens mat trots att den är nästan gratis mot att de vuxna äter i skolmatsalen tillsammans med barnen! Barns koncentrationsvårigheter, adhd, sjukdomar och övervikt är en direkt konsekvens av att man ger barn processerad mat/hel eller halvfabrikat som är så full med skit att jag aldrig skulle äta den själv..

Ju tidigare man ingriper, desto bättre. Men vill ändå poängtera att jag inte tycker man ska ingripa ur en samhällelig ekonomisk synvinkel, jag pratar snarare på ett individuellt plan. För individens skull...