Inlägg från: Norrskensflamman |Visa alla inlägg
  • Norrskensflamman

    I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

    Fru E skrev 2010-12-07 21:31:00 följande:
    *vinkar till alla som är oroliga*

     


    Fru E skrev 2010-12-07 21:31:00 följande:
    *vinkar till alla som är oroliga*

     


    Fru E skrev 2010-12-07 21:31:00 följande:
    *vinkar till alla som är oroliga*
    Åh! Vinkelivink
  • Norrskensflamman

    Men Blomman, du HAR ju ett starkt psyke!!! DEt är ju det jag menar. Sen sviktar vi ju alla nån gång och känner oss mer orkeslösa mentalt. Där är jag t ex nu. Och visst delar vi in det i fack, svag o stark, men man kan faktiskt vara både och beroende på vilken situation man är i. MIn pappa är "stark" mycket  för att han har sin Gudstro, tror jag. Men han är psykiskt svag på andra sätt kanske, där mamma varit stark. T ex när det gäller att kunna säga nej åt folk och lite annat.


     

  • Norrskensflamman
    passionsblomman skrev 2010-12-07 21:40:28 följande:
    "jag har framör mig en kvinna med ett särdeles starkt psyke och en ovanlig självinsikt och själsstyrka. Det borde vilke arbetsgivare som helst se som en tillgång"
    Det var helt klart DIG han pratade om Blomman Jag skriver under på vartenda ord!
  • Norrskensflamman
    passionsblomman skrev 2010-12-07 22:04:03 följande:
    Flamman förresten, jäklar i havet! Ni är verkligen bara i början av det här hördu. och vilken skitjobbig skitjobbig skitjobbig väg ni har kvar att gå!Jag förstår faktiskt på sätt och vis att din psykolog (eller var det kurator) undrar lite vad du skulle ha för plan om detta helt enkelt inte bär. Inte för att jag inte tror på er, utan för att det fanimig vore lättare för dig att skita i hela alltet känns det som ibland. Men det vore ju verkligen sorgligt. Men om jag inte ska tycka att du borde det, så HOPPAS jag att din make snarast kommer till en annan slutsats en den där du nyss beskrev angående hasns givna plats i familjen. SATAN vilket medeltidssnack! Jag hoppas han säger andra, vettigare saker emellanåt, för det där gör en ju arg så det räcker ett bra tag...
    När han mår bra är han inte så där självupptagen och mansgrisig av sig. Men när han mår dåligt så är han ett jävla arsle

    Ja, jag förstår att de flesta tycker jag ska lämna honom.  Men jag vill inte. För jag älskar honom. Han är far till mina barn och jag har lovat att älska honom i nöd och lust. Och just nu är det mest nöd och lite lust. Men än dock. Kärleken finns där, så även attraktionen. När kärleken är slut. Då går jag. Det har jag gjort förr. Då finns det inget annat för mig att göra.


    Och om han nu är sjuk och det kan hjälpa med medicinering och terapi, så är då JAG villig att försöka. Jag är INTE beredd att splittra min familj utan att ha provat och kämpat. Även för våra barns skull.


     

  • Norrskensflamman
    dfk skrev 2010-12-08 09:11:59 följande:
    Visst är det så att när dom är inne i en dålig period lockar det fram de mest egoistiska beteendet som finns! Det är bara JAG JAG JAG och familjen är ett sorts störande bihang då. Det är så hemskt att vara inne i den fasen!!

     Med makens humör. Det har ju varit en lugnare fas. Men nu märker jag hur bräckligt det blir när jag känner mig stressad. När maken är den som ska göra läxa med barnen, lagar middag, lämnar i skolan, packar gympapåsen Det brukar i dom lägena resultera i glömda läxor, glömma packade gympapåsen hemma, tvättstuga som svämmar över, glömma viktiga åtaganden mm. Jag märker hur rörigt det blir och hela familjen blir uppstressad av det. Det blir något som sakta bubblar och puttrar och jag väntar lite på att det kommer att ta fart. Men å andra sidan behöver jag träna mig på att inte ta ut saker i förskott och att våga släppa kontrollen. I normala fall tänker jag att det är jättebra i en relation att backa ur och låta den andra ta över och avlasta, men i mitt fall blir det oftast mindre bra. För då spårar allt ur. Kram på er alla♥    

     


    Dfk: det du skriver ovan hade lika gärna jag kunnat skriva! EXAKT så där är det!!


    STyrkekramar till dig från mig. Hoppas du snart kan få varva ner lite, så att julen blir lugn och fridfull.

  • Norrskensflamman

    *hjärtar Parvlarna*


    Vila du idag!


    Jag är hemma med K som har feber, men maken kommer hem och löser av mig vid lunch. Nu ska jag försöka få i sjuklingen lite mat och dryck och sen hoppa i duschen själv.


    Har nu på morgonen bokat tid åt maken hos läkare för blodtrycket. På måndag får han komma dit. Har pratat med skötaren och bokat träff andra veckan i januari. Hoppas tiden passar maken nu, så han inte är "over there" då.


    Själv ska jag till kinesiologen imorgon och kuratorn på fredag. Jag förstår att hon vill veta vad jag har för plan B om inte A funkar. Men jag vill inte tänka på plan B utan koncentrera mig på plan A till att börja med. Det är där kraften och energin ska ligga, tycker jag.

  • Norrskensflamman

     


    Ninnnis skrev 2010-12-08 11:18:50 följande:
      Blommis, om man googlar "särdeles starkt psyke och en ovanlig självinsikt och själsstyrka" så kommer det upp en bild på dig

    Ja men exakt!!

  • Norrskensflamman

     


    passionsblomman skrev 2010-12-08 11:55:56 följande:
    Flamman, jag hoppas verkligen du inte tog mitt inlägg igår som att jag tycker du ska lämna din make. För dt tycker jag inte. Bara just när han säger sådant där som du berättade. Då vill jag dessutom gärna höra att han fått en smäll-våldsbenägen som jag är...Jag tror heller inte att det är någon utstakad och välplanerad plan B som kuratorn menar, utan kanske bara kolla av om du öht har självbevarelsedrift nog att förstå att det här inte är något du MÅSTE finna dig i och välja i livet. Alltså som alla dessa kvinnor som stannar alldeles för länge i riktigt destruktiva relationer till det inte bara är slut på kärleken, utan helt slut på identitet och självutplåningen är total.Jag menar, hon-kuratorn-känner ju inte dig än och vet inte om och att du visst har självbevarelsedriften och allt det där som VI vet här. Så hon måste ju fråga lite grejor som  får fram vem du är och hur du tänker gissar jag.Jag hoppas verkligen att det kommer något litet i er process som känns som ett steg framåt och kan ge lite energi för framtida vandring, och det snart. För du behöver något att ta en tesked hopp ur skålen med.

    Nej då, haha, ingen fara. Jag förstår hur du menar. Tror du inte att jag själv har lust att ge honom en rak höger så tänderna flyger ut på karljäveln, bunta ihop honom till ett paket och slänga ut honom genom dörrn i en snödriva så han får kyla ner sig ordentligt, när han kläcker ur sig såna där "klokheter"?
    Men jag inser att det hjälper knappast.

    Exakt det som du säger ang kuratorn, sa min bästa väninna per Skype i helgen (jag har sagt det förut att du påminner jättemycket om henne, Blommis). Att "vi som känner dig och din man vet att du inte är en misshandlad stackars kvinna som sitter fast i en stor otäck mans käftar,  i ett destruktivt förhållande som du egentligen vill ur, men inte har kraft och mod att våga ta sig ur. Men kuratorn vet ju inte. Hon måste ju checka av den biten för sånt får hon ju liksom inte missa i sin proffession.
    Hon vet ju inte att du har haft kraften att resa dig och gå två gånger förut, och att du själv vet när gränsen är nådd och då går du utan att se dig om. Det vet ju vi som känner dig. Vi vet också att din man inte är en tyrann eller misshandlare eller missbrukande psykopat, utan att han beter sig som en tölp när han mår dåligt och att han har en viss problematik av neuropsykiatrisk karaktär." Typ så.

Svar på tråden I vått&torrt när midvinternattens köld är hård