Här är det mesta klart, men jisses vad nervöst det börjar bli...jag är inte heller hippad än. Just nu har vi (eller JAG) breakdown i bordsplaceringsarbetet. Därmed blir inte heller festhäftet färdigt. Men det blir nog bra så småningom. Ska till Panduro i mrogon och köpa de sista dekorationerna.
Jag blev också hippad igår! Underbart :)
Precis som jag ville ha det. Lunch hemma, en packlista med diverse saker (en del konstigare än andra), vidare till ett SPA där jag fick en underbar behandling och en massa bubbelbad, drinkar, bastu tillsammans. Sedan vidare hem till en av tjejerna där det blev massa god mat, grillat, spel och lite uppdrag för mig (som jag misstänker kommer få en fortsättning under bröllopsfesten). Lagom mycket alkohol, ingen förnedring, bara roligt, mycket skratt....jag känner mig så glad och stolt över att ha så fantastiska vänner och syskon som gjorde detta för mig! Jag var rör i natt när jag kom hem - tänk att de orndar och fixar så mycket för min skull!!! Nästan att jag får dåligt samvete inför bröllopsfesten eftersom vi håller kostnaderna nere genom att ta mycket hjälp från familj och vänner, nu känns det som de är värda att bli uppassade på istället :)
Nästa vecka är det mannens tur.
Vi har bordsplacering och festhäfte kvar (forfarande!!!). Sista handlingen blir samma vecka som bröllopet, då ska vi köpa snacks, alkoholfri dricka och lite extra på bolaget. Annars känns det ganska lugnt. Jag ska öva mer på hår och smink och vi behöver göra ett körschema för dagen, så vi ser att vi inte missat något :)
Vi har också börjat bli lite oroliga för syrenerna...jäkla tidiga vår! Måste komma på en plan B, tipsa gärna om ni kommer på något.
Vi har gjort ett schema för dagen (och dagen innan) nu. Känns bra, det var inget speciellt som vi hade missat. Lite småsaker som vi inte tänkt på, men som nu står på att-göra-listan. Har också provdukat idag, det blir bra!
De stora sakerna som är kvar att göra är bordsplacering och det sista i festhäftena.
Nu är det pirrigt!!!!
Gaahh! Nu blev jag nervös. Och sur. M2B:s bror bor söder ut och har sedan länge lovat att åka över till Tyskland för att köpa dricka till festen. Vi har skickat över pengar till honhom, med marginal, så att han inte ska behöva lägga ut. Resan har skjutits upp flera gånger. I går meddelar han att nej, han kan inte åka men han har skickat bud men en kompis...shit! Det är ju bara en helg kvar nu!!! Hur tänker han? Vem är kompisen? Hur kan vi vet att 1) kompisen gör det 2) att kompisen köper sånt vi vill ha 3) att det levereras i tid?
Som sagt, nu blev jag verkligen nervös! Dessutom har brodern problem med att hålla i pengar och har diverse "tveksamma" kompisar. Hur kan bara göra så????
Tack, skönt att skriva av sig. Det kanske går jättebra med allt.
Har nu kommit på ett fel i innehållet, men jag vet inte om jag ids ändra det och riskera att få pilla runt som 17 med själva formgivningen i Word...
Här kommer några blider från vår underbara dag.
Vi får väääta, vi tillhör Eskilstuna och det är lång kö där. 11 veckor för hindersprövningen! Sedan har vi lite krångel med namnen, så min make fick fixa med sitt namn först, sedan kunde vi skicka in vigselbeviset (eller vad det som prästen fyller i kallas för) och nu har jag skickat in min namnändring. Men jag hoppas, hoppas att det inte tar lika lång tid som hindersprövningen!
Jag blir gaaaaaalen!!!!!!!!
Idag fick jag avslag från saktteverket om min namnändring. Motiveringen är att min "make förvärvat sitt namn under vårt äktenskap". Inför bröllopet skulle vi byta namn till hans efternamn. Han hade ett dubbelefternamn (som man inte får ha längre) och därför kunde jag inte byta till det. Den information vi fick då var att han måste först byta sitt efternamn så det bara var ett (inte dubbel). Vi kan säga att han hette Andersson-Persson och vi ville heta Andersson. Det gick inte, utan han skulle först byta sitt namn så det blev bara Andersson. Sedan kunde jag byta namn med motiveringen att det namnet är min makes efternamn. Det var den information vi fick. Alltså bytte han til Andersson, inga problem. Sedan registrerade vi giftermålet så jag kunde motivera mitt namnbyte med att det är min makes efternamn. Nu får jag nej?! För att han förvärvat sitt namn från en förälder under vårt äktenskap. Det var ju så de sa att vi skulle göra?! Och ja, det är klart att han förvärvat sitt namn från en förälder, det var ju så han fick namnet från början? Det är inget nytt/påhittat namn, han har hetat det hela livet. Det kommer inte från något tidigare äktenskap. Åååååhhh varför kan man inte bara få heta det man vill? OK någon form av regelverk måste kanske finnas, men det här är ju löjligt! Blääää, nu ska jag nog grina en stund och äta glass. Kan man inte bara få vara glad?!
