Äntligen fredag del 23

Hej tjejer!

Ja, Facebook är kanske inte stället man lämnar ut sig när saker är jobbiga (eller berättar allt glatt heller, har inte outat vår kommande bebis på fejjan, t ex - även om massor av vännerna vet numer och jag vet att ryktet går i bekantskapskretsen så känns det som fel ställe på nåt vis - vi berättar när vi träffar folk och sen vet jag som sagt att folk berättar vidare men så får det vara). Så det kan se väldigt fluffigt ut om man bara har ytlig kontakt. 

 Det finns människor man inte behöver i sitt liv och som man inte ids engagera sig i. En del av dem kan man inte undvika, men kan man det så är det bra.

Kram på er alla. 

janos, du sålde lite barnsaker i nån grupp på FB såg jag - bl a en bärsele? Kan man stoppa en liten bebis i? - kusinen hade sin 6veckors i sele nyligen o det såg himla praktiskt ut. Om du inte hittat nån köpare lokalt så kan jag tänka mig att köpa den av dig, plus frakt såklart, men jag vill gärna veta mått o så på den först (om du vet modellen kanske jag kan kolla på nätet helt enkelt?) - maken är bred över axlar o rygg o en för liten är inte lönt att skaffa.

Jotack, jag mår nog helt ok, faktiskt, efter omständigheterna. Jag är fortfarande rätt skeptisk till konceptet barn och tanken på att vara barnfamilj - men just denna bebisen vill jag ju förstås ha. Även om den var hyggligt oväntad och oplanerad så betyder det ju inte att den är ovälkommen. Jag fyller ju 38 snart dessutom, så så mycket sen kvar att vänta på fanns det ju inte heller. Egentligen.

Jag har nog gått precis 24 fulla veckor nu och beräknad ankomst är i slutet av oktober. Utom att jag är galet trött så har jag i huvudsak mått bra under tiden - med 2 undantag - en redig släng av kräksjuka ungefär i vecka 12 och ett anfall av myom på livmodern i vecka 20 (det visade sig ofarligt men otroligt smärtsamt - jag var mest rädd för urinvägsinfektion...) som ledde till ett gäng timmar på gynakuten innan vi rett ut vad det var och jag skickades hem med smärtstillande. Jag har rest en hel del i jobbet hela våren fortfarande, även om jag berättade för mina chefer väldigt tidigt för det var också resor som jag inte kunde eller ville göra. Vi får se vad barnmorskan säger nästa vecka, i juni hade jag gått upp 3 kilo sen i mars, fast jag tycker magen är gigantisk (och ivägen för det mesta...).

Vi vet inte vad det blir för sort, men vi vet en massa andra saker om hen, som t ex att hen verkar riktigt sprallig av sig, iaf av volterna i min mage just nu att döma. Ooch så tror vi att hen (likt både maken och mig) är pratsam - kanske tom på flera språk, vem vet? Och berest, magen o jag har ju flängt en del under våren.

Just nu är jag gräsänka dessutom, maken reser i hela 10 dar o kommer hem till helgen. 

janos: återkommer om bärselen på fejjan!

Hmm, klurig fråga - hur viktigt är det för dig att få aktuell arbetslivserfarenhet och inkomsten? För isåfall kan det ju vara värt att ta det, även om maken ska ha semester (men så får han rådda hemmafronten dessutom ) Annars kan det ju få vänta... jobba kan man göra hela livet...!!!

Ja visst har jag en enkel och dräglig graviditet - men jag erkänner att jag tycker det är rätt bökigt ändå, jag känner inte riktigt igen mig själv och jag får inte eller vill inte äta en massa saker jag eg gillar, magen är ivägen o dominerar tillvaron liksom. Men vid min ålder tar man emot de välsignelser som råkar ramla i ens väg, faktiskt.

Och inte inbillar jag mig att jag känner bebisen än,  tvärtom tycker jag det är rätt läskigt att det ska flytta in en krabat hos oss som vi inte känner och som vi ska ha dygnetruntansvar för, helt utan utbildning, typ. Men när folk frågar om vi vet könet (vilket vi alltså inte vet) så brukar jag säga så och därmed påpeka att vi tror oss veta andra saker som kanske blir mer avgörande för hens personlighet.

Hej hej! Även jag har varit en kort sväng åt västkusthållet till över helgen *skäms lite över att inte ha gett mig till känna* Här är det annars fullt av att mammsen är sjuk, men semester är skönt. Vi gör rätt lite men förbereder oss på det som komma skall. Ska man vara ängslig över hur bebisen mår därinne mest hela tiden?

Ja, jag inser att ängslig är mitt nya liv, typ. Nåja, det får gå det med.

 

Hur går det med studieplanerna Hilde?

Här är vi åter i stan efter en vecka i skärgården, där vi bokstavligen gjort så lite som möjligt - dagens projekt typ att laga lunch och bada. Underbart! Nu sista semesterveckan och spurt på att sälja vår lägenhet - med sorg i hjärtat. Men vi flyttar inte långt. 

Sådärja, har vi sålt lägenheten! Sorgligt, för vi trivs så himla bra, men vi får inte plats längre heller. Och vi vet ju redan vart vi flyttar, hela 300 meter bort.

Men, vad surt! Du behöver en kram idag, det hör jag det!

Jag försöker själv nysta i försäkringskassan inför föräldraledigheten och så proffsbyråkrat jag är så tycker jag det är svårt o läskigt. 

Kram till alla er som kämpar med vardagen. Själv har jag en månad kvar av graviditet och jobbar på - jag mår faktiskt helt ok såhär långt, utom att jag oroar ihjäl mig för om bebisen har det bra i magen och får regelbundna sammanbrott över om den inte rör sig på en stund. Men jag tror jag ska försöka jobba 2-3 veckor till, det känns just nu inte alls orealistiskt att jobba nån vecka längre än jag tänkt från början (även om jag klivit av höstens stora projekt som går av stapeln 2 veckor före planerad ankomst). Jag skulle nog dessutom bli galen av att gå hemma. Visst, det finns bebisgrejer som behöver tvättas och så, men det tar inte hur lång tid som helst tror jag.

Jo, nu är det ganska exakt en månad kvar till beräknad ankomst o jag tror jag fixar att jobba 2 veckor till efter denna - men visst är det rätt tungt o bökigt o jag blir trött på dagarna. Men jag skulle nog bli tokig av att gå hemma o vänta o tänka för mycket, så jag kämpar på, får avlösning om nån vecka och får stor förståelse på jobbet för mena beslut, så det blir nog bra.

Vad hade vindkraftsmotståndet med vargar att göra? *förstår inte*

Jag blir tröttare och tyngre, men det är väl i sin ordning. Antar jag. 3 veckor till beräknad ankomst, imorgon, men sen tror jag nog det dröjer lite till. Jobbar inte heltid längre fr o m imorrn, men ska självreglera tiden jag behöver för att avsluta vissa grejer med en del flextid jag har att ta ut. Så kan sätta väckarklockan sent imorrn, ska bli skönt, eftersom jag sover rätt krattigt. Också börjat säga nej till inbjudningar o grejer på kvällarna framför allt, jag orkar inte riktigt hårdköra som vanligt.

Jo men jag försöker ju börja vila! Jag har sagt nej till 3 olika kvällsgrejer bara sen i torsdags. 4 förresten. Och tog sovmorgon imorse och tänker göra det imorrn igen. Ju.

Stora killen, det är väl skönt för honom att få känna sig stor o duktig ibland? För självkänslan tänker jag.

Här väntar vi fortfarande, i sådär en kvart, fjorton dar till, antar jag...! 

Hej CM! Vad roligt att se dig. Tänker på dig ibland, då jag har en liten tjej hemma som heter Cyber, liksom du. Hon blir 3 månader på fredag!