Gifta, men ändå inte?

 

Man måste väl stå skriven på adressen för att det ska räknas som sambos? Och sambos ärver väl ändå ingenting av varandra, om inte det står i testamentet eller att dom inte köpt sakerna/lägenheten/vad-det-nu-är tillsammans?
Eller har jag fel?

Som sambo ärver man inte varandra om man inte har skrivit ett testamente. Så mycket är jag säker på.

Som fru är det väl bara särkullbarn som har möjlighet att få ut sin del av arvet efter sin förälder 'i förväg' om ni förstår vad jag menar? Men jag är inte helt säker på hur det fungerar när det finns testamente och sådant.

Har varit sambo i 23 år men fru bara drygt en månad så jag har inte hunnit läsa på mig ännu

 

Det där med att vara skriven på samma adress var just det som jag funderade över oxå, för det var aktuellt med den frågan i min tidigare historia där en god vän blev betalningskyldig för sin pojkvän. Han kunde få en möblerad lägenhet med fickpengar, men soc kunde inte skjuta till 1000 kr i några månader tills han fick CSN.

Då kunde de ju ha gått med på det kan man tycka, och låta lägenheten stå tom och han bodde hos henne iaf, men då diskuterades det nån regel att om han spenderade ett visst antal nätter hos henne så räknades de ändå som sambos (rent lagligt vet jag inte, men på något sätt räknades det tydligen så??? )

Sedan när det kommer til arvsrätt så just det: Man har rätt att ärva hälften av det som man köpte in tillsammans. Och i den här sjuka historien kan det ju faktiskt ha varit så! Mannen kanske går och köper en bil tillsammans med sin älskarinna, utan fruns vetskap. Då ska ju älskarinnan faktiskt ha rätt till hälften av den bilen.

men var det inte så Alex Schulman och Katrin Zytomierska gjorde? Fejkade ett bröllop. Jag menar hon bytte ju namn till Schulman. När det väl kom till skilsmässan så var de helt plötsligt inte gifta och hade inte anmält det till skatteverket.

Fast om mannen står som ägare på bilen, hur ska älskarinnan kunna bevisa att de köpt den tillsammans? Och om hon står som ägare, hur ska frun kunna bevisa att halva var mannens (även om de betalar hälften var, det har ju inget med ägandet att göra egentligen)? En lgh kan kanske bli klurigare om de står som ägare båda två.

Tänk också på att den största skillnaden mellan att vara sambos och gifta, det enda som inte kan avtalas till eller bort, är rätten till gemensamma barn om förhållandet tar slut. Vi skilsmässa har man alltid delad vårdnad. Vid bodelning (sambor som delar på sig) tillfaller alltid vårdnaden till mamman. Ett problematiskt juridiskt område som är under förändring eftersom så många skaffar barn som sambor i dagens samhälle. Att ändra lagar är en lång process.

Inte heller kan man som gifta testamentera bort de personer som har laglig rätt till sin arvslott, dvs make/maka och barn

Som sambo kan man inte heller testamentera bort dina barns arvslott, däremot kan man lägga till sin sambo.

Som gifta kan man antingen skriva ett äktenskapsförord eller göra inbördes bodelning när som helst under äktenskapet och fortf vara gifta, den biten är inget problem. Gå till en familjejurist som hjälper till.

Vad gäller namnbyte måste man inte nödvändigtvis vara gift för att ta den andres efternamn. Däremot finns lagar över vad som gäller vid allmänt namnbyte, vad man får byta till, ev byte med tillåtelse från andra parter m.m. men äkterskap är det enda sättet som man har rätt att ta den andres namn, oavsett vad den heter.

Tex i Sverige har vi lagar som säger att man inte får ta ett namn som låter uppenbart utländsk, anspelar på en uppenbart känd person, företag eller om bara ett fåtal personer heter namnet i fråga. Ansöker du om namnet McKenzie t ex, dår får man nej. Ansöker man om Kamprad (ikeas grundare) får du definitivt nej. McDonalds får man nej för - det är både ett känt företag och utländsk. Är det ett ovanligt namn som få heter kan man få byte om de som heter så godkänner det. Sökta efternamn får heller inte innehålla af eller von. Du har rätt till att ta någon av dina föräldrars förnamn och sätta son eller dotter efter men inte utländsk version på samma sak, t ex dottír. MEN alla dessa begränsningar slopas om den du gifter dig med råkar heta nåt av det.

 

Det låter som en skröna, eller så är det en historia från ett annat land för så kan det inte gå till enligt svensk lagstiftning.

Är du gift med en person kan du aldrig vara sambo (lagligt sett) med någon annan, oavsett hur mycket tid du spenderar där.

Sambor ärver inte varandra, men som efterlevande sambo har man rätt att överta samboegendom motsvarande två prisbasbelopp (i år är prisbasbeloppet 42 400 kr). Men samboegendom avses gemensam bostad och bohag, tex möbler och hushållsapparater. Däremot räknas exempelvis inte en bil in i samboegendomen, fritidshus, eller tillgångar på banken.

Sambor kan dock testamentera all sin egendom till varandra och därigenom skydda den efterlevande ekonomiskt men det fungerar endast fullt ut sålänge ingen av dem har barn.

Sambor har inte försörjningsplikt på det sättet som gifta har (att båda makarna ska ha samma levnadsstandard) dock beräknas behov av försörjningsstöd (socialbidrag) på hela hushållets inkomst och som sambo kan man därför indirekt få försörjningsplikt för den andre.

Man är ganska oskyddad rent juridiskt att vara endast sambo, i förhållande till att vara gifta, men i vissa fall kanske det ändå är att föredra att vara sambor.

Gifter man sig utomlands måste man anmäla detta till skatteverket inom en viss tid för att vigseln ska vara giltig. Eftersom Katrin Z och Alex S inte gjorde detta räknades de fortfarande som sambor enligt svensk lagstiftning. Det är alltså en lösning för TS, om hon vill ha en vigselcermoni men inte bli gift på riktigt. Man kan ha en "låtsascermoni" i Sverige också så klart, men gifter man sig inte på riktigt kan man inte heller ta varandras namn.

TS, hade jag varit som dig hade jag nog väntat med giftermål tills du känner att du har fått ordning på din ekonomi. Å andra sidan behöver det inte få jättestora konsekvenser för den andre att du har skulder. Inte under äktenskapet i alla fall, däremot om ert äktenskap skulle upplösas. Men gå till en jurist och försök reda ut vad som gäller i er situation.

Alla som bor ihop blir ansvarig för den de delar boende med.

Två killkompisar till mig delade en lägenhet. Den eneblev av med jobbet och sökte soc bidrag. Det visade sig att hans kompis var tvungen att försörja honom.

Så så fort du är skriven på samma adress som någon har du, enligt soc, försörjningsansvar. I alla fall för ett par år sedan.

Om man är inneboende hos den andra, man måste ha ett kontrakt att bevisa så har man inte försörjningstöd.

Skojigt nog, bor en man och kvinna ihop även om kvinnan räknas som inneboende och har kontrakt, kan socialen i vissa fall se dem som par även om de inte är det.