Negativ reaktion på inbjudan

En kommentar som är återkommande är " bara för att ni ska gifta er, så betyder inte det att alla måste tycka det är lika kul"

Detta är ingen ursäkt till att inte glädjas lite åt andras lycka eller att rent ut sagt inte bry sig! Är man så egoistisk att man inte kan visa uppskattning och glädje åt andras giftemål, barn, förlovning osv så undrar man vad de har för problem med andras lycka.

Ts: Ta ett snack med dem och fråga varför deras reaktion är som den är och förklara hur ni känner. Är ni fortfarande besvikna så överväg hur ni vill ha erat bröllop. Antingen ett litet bröllop med närmaste vänner eller någonstanns på en strand. På ett bröllop vill man bara ha glada miner Lycka till!

Tack för alla svar! Verkar inte som alla håller med men jag tycker faktiskt att man kan få ett "Grattis" eller ett "Vad kul för er" av ens egna föräldrar! Har inga förväntningar på släkten, de betyder inte lika mycket som föräldrarna.

Jag har iaf under dagen kommit över reaktionerna och har postat inbjudningarna till övriga släkten. Kommer någon att säga något negativt om vårt bröllop tänker jag säga till dem att det är inget tvång att tacka ja. Vi vill faktiskt helst bara ha glada och positiva människor på vårt bröllop! :)

Oj så väl jag känner igen detta, det är ju hemskt hur en del bär sig åt tyvärr.

Min familj blev verkligen superglada och det var grattis, min mamma var nära till gråten tom, medans hans sida inte ens har sagt grattis...
Visst hjälper hans mor till med maten och även lite annat, men ingen av dem har sagt grattis ! Min sambo är oxå lite fundersam då varken jag eller han vet om de är glada eller inte.... Tycker inte om magkänslan som säger att de inte gillar det vi gör.

Min mamma var inte så glad att jag skulle gifte, min far visste om det innan, det var ju han som gav oss ringarna så vi kunde....  Min pappa lyckades se in i framtiden på något höger.

Dottern, blev jätteglad eftersom hon ansåg att  hennes pappa behövde lycka och jag kunde ge det.

Hans föräldrar, när det kom över chocken var det glada.

Svåger, han gillade mig från första gången vi träffades, vilket var bröllopsdagen.

Ett grattis är lätt att glömma (faktiskt) och glädje kanske inte alltid syns. Ibland råkar man komma med nyheter i lite fel tid så att folk inte riktigt reagerar som man hoppats på.

Kan det vara så att vi (speciellt i det smått euforiska bröllopstillstånd som många av oss befinner oss i) kan vara lite överanalyserande?

Vissa kan t.o.m. anse att det är så självklart att de är 'glada' över att det är bröllop på gång att de helt enkelt missar att säga det, gratta eller så.

Slappna av och låt familjen smälta det lite först. Ni har haft ett tag på er att bearbeta det faktum att det är en hejdundrans grej på gång - det har inte dom :)

Min mor sa inte så mycket heller när vi berättade så jag förstår hur du känner. Vill min släkt inte vara glad för vår skull så får det vara som det är. Jag är ju skild och jag har alltid tyckt och känt att de tycker bättre om min ex man än mig.

Det som är viktigast är du och din blivande man, allt övrigt är egentligen oviktigt. Bjud dom till bröllopet. Vill dom komma så gör dom det.  

Klart ni ska gifta er! Det är ju som sagt ni som ska gifta er och sen är det upp till resten av släkten att ta det som de vill.

Kan säga att det kanske är lite mycket att förvänta sig att alla ska brista ut i något jättegrattis och bli jätteglada, tycker jag iallafall. Vi fick lite av ett jaha till att vi skulle gifta oss, mest för att folk hade lite förväntat sig det tror jag. Och sen också kanske för att dom har egna liv att vara uppe i, våran vigsel är ju det största för oss, men inte för alla andra. Även när vi skickat ut inbjudningarna fick vi få responser, fast för våran del gjorde det inget, tycker det är lite mycket begärt att man vill att folk ska ringa upp och gratulera en. Folk ringde när dom bokade att dom kom på bröllopet, men det var då inga som ringde bara för att gratta Men jag tolkar det inte som om dom inte bryr sig eller inte är glada, för det tror jag absolut att dom är. Mer att dom är uppe i sina egna vardagar med barn och studier och allt, och då tror jag inte att våran inbjudan är det största som hänt dom att dom kommer ihåg att ringa. Men om du känner att det inte är värt att lägga ner så mycket pengar på en bröllopsfest för att dom inte är tacksamma nog, så gör inte det. Men jag tror att det kommer bli värt det i slutändan iallafall, för man gör ju det mycket för sin egen skull iallafall, och även om du känner dig ledsen och så nu så tror jag även detta kommer blåsa över. Man blir lite bridezilla och överkänslig när det gäller bröllopet och vill gärna lägga ner allt pga smågrejer.

Som jag skrivit tidigare så är det inte"folk" som vi trodde skulle ringa och gratulera utan våra föräldrar. Tänkte på hur jag själv reagerat när jag fått inbjudan från mina vänner då de skulle gifta sig och hur jag skulle reagera om mina framtida barn kom och berättade att de skulle gifta sig. Jag har gratulerat mina vänner (vilket de också gjorde när jag berättade) och jag är helt säker på att jag inte kommer att  sitta och inte säga någonting när mina barn berättar att de ska gifta sig! Och nej, jag tycker inte att det är för mycket begärt att gratulera sina barn till en av deras livs kanske största dagar.

Förväntningar kan spela in på ett farligt sätt ibland också.

Den första vi berättade för va sambons mamma. Hon blev jätteglad. Vi var där på besök och resterande delen av besöket gick åt till att diskutera bröllopet, kläder, mat, dekorationer m.m. Hon fick till och med gå iväg för att torka tårarna lite. :) Hon är så söt min blivande svärmor.

Därefter planerade vi in ett besök hos mina föräldrar. Mormor och morfar var också där. Mina förväntningar på deras reaktioner är så klart rätt högt ställda. Jag berättar och får denna "jaha-reaktion" som några av er nämnt. Under resten av kvällen nämnde inte någon vårat kommande bröllop överhuvudtaget. Jag var jättebesviken. Och kände mig dessutom lite dum inför min blivande man som var med för att min släkt inte verkade mer glada.

I efterhand har jag förstått att dom var glada men dom blev nog mest lite ställda. Min mormor uttryckte att hon mest blivit förvånad eftersom hon visst hade trott att vi tänkt vänta några år. Det hade jag själv sagt enligt henne. (Mormor kanske börjar bli lite snurrig )

Hoppas att du inte mår dåligt över den reaktion ni fick. Folk reagerar olika och som sagt föväntningar på hur någon skall reagera kan inverka dåligt på hur man tar emot en viss reaktion.

Lycka till och grattis till att ni skall gifta er.

hej..

går igenom typ samma sak. min familj e glada och engagerade men min sambos familj e konstig, de är inte engagerade för 5 ören, vi bad dem vara toastmasters men ingen reaktion så nu har vi beslutat att ha ett par andra toastmasters.

vi beslöt att vi engagerar de som är intresserade och då missar hans familj hela den biten med planering och alla tankar och ideer och möjligheten att ge oss råd och ideér för då kan de ångra sig, vi känner att vi ska inte prata med dem, man ska inte dra ut engagemanget ur någon det ska komma självmant...

så mitt råd är även om det svider så engagera dem så är engagerade och strunta i resten, bjud in dem till festen för då kan de se att de missat hela biten.

Kram

Skogsmullen

Vad tråkigt att höra att det verkar vara ganska vanligt med den reaktionen. Men som du säger Skogsmullen, bättre att strunta i de som inte är så engagerade och lägga fokus på de som faktiskt vill vara med och hjälpa till och komma med förslag. Blir så mycket roligare då! :)

Och som du säger fialotta82 kände jag mig också lite dum inför min sambo och skämdes lite för min mammas och mormors uppträdande. Visserligen betedde sig ju hans föräldrar likadant, men det har de bett om ursäkt för nu vilket jag vet att inte mina kommer att göra...orden "förlåt" och "engagemang" finns nämligen inte i min mammas värld... :(

Kram

Jag håller absolut INTE med om att det är okej att "glömma" sej grattis till någon som ska gifta sej, vare sej det är föräldrar, släkt eller vänner.
De som får en inbjudan tar jag för givet är någon som står en relativt nära, eller åtminstonde har gjort (tex gamka barndoms kompisar).
Så att inte överhuvudtaget få en rektion tycker jag är urkasst!
Visst behöver inte folk hoppa och skrika av glädje, men ett "grattis!" ??
Hur svårt kan det va?
Dessutom tycker jag det skulle vara väldigt smickrande att få en inbjudan?!

Absolut! Men nu vet vi ju iaf vilka som gläds för våran skull och vilka som inte bryr sig så mycket, så den dagen när vi får reda på att jag är gravid så vet vi vilka som vi ska berätta det för och inte. De vi inte berättar det för märker väl det med tiden! ;)

Gratulerar man inte när paret i fråga gift sig? Eller ska man gratulera både före och efter? Och ska man säga grattis? Säger man inte lycka till eller nått sånt? Jag vet inte vad den korrekta termen för att visa positiv uppskattning i det här ämnet är. Men om det är grattis kanske dom säger det när ni är gifta.

Jag tycker nog att man borde säga grattis, fast jag tror inte att man hoppas på att alla som får inbjudan ska höra av sig 'enbart' för att gratulera...

Snarare att föräldrar, eventuella mor- och farföräldrar, och kanske syskon och ens närmsta vänner, där kanske man kan hoppas/förvänta sig nåt sånt, helt beroende på hur mycket annat som pågår i deras liv. Tex om en vän precis fått barn - då förväntar jag mig inte att hon ska slänga sig på luren och gratulera oss - då hoppas jag snarare att dom kan komma på bröllopet och kommer ihåg att svara på inbjudan mellan ammningar och blöjbyten...Men inte gamla barndomsvänner som man knappt har kontakt med, där skulle jag inte hoppas på nåt sånt. Våra föräldrar och syskon - jo där förväntar jag nog mig ett grattis, det gör jag faktiskt...Om dom inte säger "grattis" eller "vad kul"...då skulle jag nog undra lite.

Visst finns det anledning att glädjas åt två personer som just bestämt sig för att gifta sig... Alla har inte inlevelseförmåga och alla gläds inte för andras skull, så är det ju... men det är mer deras förlust än eran i detta fall.

Fundera på hur Ni vill ha er dag är mitt råd och utgå ifrån det. Kon ihåg att det inte går att ändra på andra människor... Förvänta er inget så minskar ni besvikelsen.

Jag kanske är knäpp, eftersom många verkar tycka att man inte alls behöver säga grattis och att det inte är nått man ska förvänta sej, elelr så är det väl så att alla tycker olika. Men jag själv skulle som sagt bli otroligt smickrad över att få en inbjudan till bröllop, kanske speciellt om man "bara" är en gammal barndomsvän. Att paret faktiskt tänkte på mej.
Så jag skulle nog faktikt slänga mej på telefon (hör min överdrift) för att grattulera och tacka för inbjudan. Därimot förväntar jag mej inget tack för inbjudan av dom som visste om bröllopet utan jag pratar då om dom som inte vetat nått.