skilsmässa eller bröllop

Hur jag vet att det är rätt? Vi trivs ihop, och för första gången i mitt liv känner jag att jag vill upptäcka framtiden med den här mannen. Jag vill bli gammal med honom. Visst, vi måste jobba på vårt förhållande vi också, men som min sambo säger " vi har ju ändå tänkt vara tillsammans hela livet så det hinner vi säkert med!".

 

Okej vad tråkigt att det är så. jag skulle nog rekommendera då som dom andra skriver att ta en paus och känna efter, ibland saknar man ju inte kossan försen båset är tomt, och skulle du inse då att du saknar honom så kan ni ju jobba från det kram!

Sebatiana - där sa du nått! ett stort problem som min sambo har, är att han tillåter inte mig att ägna mig åt det jag vill. I.o.m svartsjukan så får jag inte gå ut o dansa m tjejerna ( eller ja, får o får, men han utrycker sitt misstycke klart o tydligt) Han tycker jag ska säga upp bekantskapen med de av mina vänner som är singlar. "För dem kan du ju inte ha nått gemensamt med" brukar han säga....

(det är inte bara jag som behöver gå o få lite kloka råd)

Efter att ha haft några förhållanden så kan jag konstatera när det gäller mig själv att har jag tvivlat så har det inte varit rätt. Det är väldigt skönt att inte tvivla att helt enkelt inte tänka så. Det är så det känns "rätt" för mig. Nu finns har där, han som känns rätt. Det känns tryggt och jag går inte och tänker på att jag kanske ska göra slut.

Ni har ju varit ihop länge, så det kanske är så att du redan har försökt allt. På mig låter det nog som att du skulle ha det roligare med någon annan, men jag vet att det kan vara svårt att se det så just nu.

Trist! Min sambo gillar att vara ute och bugga. Jag kan inte bugga och gillar inte dansbandsmusik. Jag vet att han inte flörtar med andra och dessutom går att på ställen där det bara är folk som går dit för att dansa. Det är inget raggningsställe. Jag träffar mina singelkompisar, både tjejer och killar fortfarande. Vi tycker att vi vet var vi har varandra. Om vi inte bler i hop med dansparters/killkompisar medan vi var singlar (under typ 5 år) varför skulle vi det nu?

Hur jag vet att  Mr KattPoet och jag är rätt, mycke enkelt, vi låter båda vara, vi vill inte ändra den andra personen  och väldigt nöjda med  varandra personlighet...

 

Vi trivs i varandras sällskap även om vi inte gillar varandras intressen så kan vi se glädjen den ger den andre personen och det gör oss glada.

Och om han vill att du ska säga upp vänskap helt baserat på  dina vänner sociala status bör du dra öronen åt dig... det är inte hälsosam svartsjuka.

Nu läste jag att du skrev att han inte gillar att du är med dina vänner, dvs. uttrycket missnöje med det. VARNING! Jag säger bara lämna genast, det är inte ett sunt beteende. Jag har varit med om det och det tog ett tag innan jag repade mig. Låt ingen hindra dig att vara med dina vänner!

ClaraH - nä jag har börjat inse det.... det gör inte att jag mår bättre.

hotlena - tack för ditt kloka inlägg. detta måste tänkas igenom. Just det du sa om "väckarklockan". Jag har länge fantiserat om bröllop och barn, men kom på för ett tag sen att den personen jag skulle ha det med - inte var min sambo.... han fanns inte med i den fantasin...