Är så orolig att förlora min själsfrände

Han har sagt att den enda anledningen till att han skulle lämna mig är om jag är otrogen. Men jag är som han, monogam. Jag har alldrig varit otrogen och skulle alldrig vara det. Han sa när jag berättade sanningen att inte tänker lämna mig. Men jag kan inte låta bli att känna oro för jag är van vid att bli lämnad, att folk tröttna på mig. Fast jag vet att han är speciell, han är inte som andra.

Jag är 27 år och min pojkvän är 32 år. 8 är ju egentligen inte så mycket men det känns inte bra att varit med dubbelt så många som min älskling som är 6 år äldre än mig. Men 4 är ju lite för en man i hans ålder. Han har haft långa seriösa förhållande men för mig har det varit mer struligt. Jag klarade inte av förhållande så bra. På grund av att jag varit mobbad, fått ta mycket skit så klarade jag inte av att släppa nån in på livet, litade inte på nån så självklart tröttade killarna på mig. Men det ändrades när jag träffade min älskling som har en liknande bakgrund.

Jag tycker inte det spelar så stor roll hur många man varit med, det att jag känner mig billig är att jag hoppat i säng med killar för tidigt. Det känns inte bra att ha haft sex med killar jag inte älskat men gjort är gjort. Min pojkvän är väldigt ärlig, han är inte bra på att ljuga. Så jag litar på att han har varit med 4. Han har inte varit med nån han inte älskat, egentligen ville jag samma sak men jag gjorde misstag. Det han blev mest ledsen över är att jag inte sa rätt antal från början och det ångrar jag så mycket. Det att jag inte kännt mig hel och levande är nåt jag kände mer i början av vårt förhållande. Han har hjälpt mig att bli starkare som person, tro på mig själv. Jag har jobbat mycket med mig själv, att få bättre självkänsla och självförtroende. Jag har gått i terapi och hos samtalsrådgivare. Men jag har inte längre kontakt med nån inom psykiatrin. Jag har börjat må bättre och bättre, min pojkvän har varit ett stort stöd. 
Med det att jag skrev att han är min räddare i nöden menar jag att han dök upp i mitt liv när jag som mest behövde nån som han. Nån som fanns vid min sida, som stannade hos mig i min kamp för att må bättre i mig själv , bli lycklig. Jag har både mig själv och min älskling att tacka för att jag ser så ljust på framtiden som jag gör idag. Ikväll pratade jag med min älskling. Jag har lovat han att vara ärlig i fortsättningen. För vi har bestämt oss för att fortsätta tillsammans, fortsätta med våra planer gäller förlovning och husköp.

Anledningen till att jag berättade för honom att det egentligen är 8 är att vi vill vara helt ärliga mot varandra. Annars har jag varit ärlig, har inte ljugit gällande nåt annat. Men är orolig att han ska tro att det är mer jag ljugit om, att han inte ska lita på mig i fortsättningen. Jag gillar inte att ljuga, vill vara ärlig så det kändes inte bra att jag inte berättat sanningen. Jag har insett att jag är en älskvärd, bra och vacker tjej. Jag har haft svårt att ta åt mig av komplimanger. Det var först när jag träffade min pojkvän som jag insåg att jag förtjänar att vara älskad och lycklig. Vi har haft en kris innan som vi tagit oss igenom så jag tror det kommer gå bra även med denna kris. Igen av oss brukar ge upp i första taget. Just nu mår ingen av oss bra för att jag inte var ärlig. Men vi älskar varandra så det kommer nog ordna sig.

Det är inte ok att han sa att han kände sig billig, som en i mängden. Jag tror att han sa så för att blev ledsen, besviken över att jag inte varit ärlig. Men det sårade mig djupt för jag älskar honom, han är speciell för mig. Med tanke på att jag vill bli hans fästmö och sambo i vårt drömhus och att vi har pratat en hel del om hur vårt bröllop ska se ut, så fattar jag inte hur fan han kan säga att han skulle vara en i mängden. Jag är inte intresserad av några andra killar. Det är bara han jag vill vara tillsammans med för resten av livet. Helt plötsligt har jag börjat längta efter förlovning, bröllop och barn. Innan jag träffade han så skulle jag alldrig kunna tänka mig att vara gift och bli mamma.  

Igår pratade vi om det han sa när han ringde till mig. Han sa att inte ville göra mig ledsen och att han inte visste att jag skulle reagera så som jag gjorde. Jag hade en panikångest attack innan han åkte från mig och flera efter han åkt. Han visste att jag inte mådde bra, att jag kände mig övergiven när han stack hem. Han frågade om det är okey om han åker hem. Jag sa att det är okey fast jag egentligen ville att han skulle stanna hos mig. Vi fungerar olika i kriser, han behöver vara för sig själv medan jag behöver han hos mig. Men jag respektera det att han behöver lite tid för sig själv. Om han få lite tid för sig själv så brukar det vara lättare att prata ut sen. Jag tror vi ska träffas i helgen, det är lättare för mig att uttrycka hur jag känner när vi träffas än genom telefon.

Idag är jag glad för jag känner att krisen är över. Vi har bestämt oss för att lämna det förflutna bakom oss, det har vi lovat varandra. Men jag känner att jag vill förklara varför mitt liv var så struligt innan vi fann varandra. Han vet att jag inte mådde bra när jag var yngre, han är väldigt förstående för han har oxå mått dåligt. När han mådde dåligt så skar han sig och jag strulade runt, brydde mig inte om mig själv och kände hat mot mig själv. Jag har inte förklarat mitt beetende och har inte berättat hur dåligt jag egentligen mådde, han vet inte att jag hatade mig själv. I helgen ska vi träffas då vill jag förklara mer och be om ursäkt för att jag ljög. Jag känner att jag inte vill ta upp detta på telefon för jag har mycket lättare att uttrycka mig när vi träffas. Vi är överens om att det är dumt att rota i det förflutna, det viktigaste är nuet och vår framtid tillsammmans. Vi har bestämt datum för förlovning, det blir vid midsommar. Ringarna är fixade för flera månader sen men vi ville vänta tills min älsklings semester.  

Han har bett om ursäkt för att han var så hård mot mig, han säger att det var omoget av han att reagera som han gjorde på nåt som hör till det förflutna. Det är ju som min älskling säger att det vi har är speciellt , ingen av oss har kännt så här starka känslor innan. Han förstår sig på mig bättre än någon annan, jag behöver inte förklara massa för han förstår ändå. Nu ska vi fokusera på nuet. Hoppas det blir fint väder på fredag, vi vill ha fint väder på vår förlovning dag.