Nej, inget blod än, men det vet vi ju vid det här laget, att Proggen skan skjuta upp indianernas ankomst tilloch med förbi BIM.
EGO, men något HELT nannat:
Idag har jag genomlidit en stund då mitt arma modershjärta vreds ihop i ren skräck.
Det i sin tur ledde till att min son och hans bästis fick genomlida ett mycket allvarligt samtal på vår punschveranda.
Kompisen sov över här igår. De skildes åt idag när hans pappa hämtade och jag försäkrade att"joodå, allt har gått bara bra"
När de åkt hem råkar det av en slump komma fram att vår son tappat sin cykelhjälm.
I ån.
I ÅN!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Hur har den kunnat hamna i ån? Har ni tappat den här ifrån tomten?
Nä, då har ungarna cyklat med ett par tjejer ut i ett strövområde som finns här, anlagt på holmarna där det var en gammal industri förr. Det går en massa små broar över den FORSANDE ån med sina kvillar, bifloder och vattenfall.
Gissa om de har lov att vara där och vare sig cykla eller leka utan någon vuxen???
Och tänk er för ett ögonblick tanken när de berättar att de "inte fick tag i hjälmen fast de försökte med en pinne så den flöt faktiskt iväg"
Herregud herregud herregud!!!!!
Jag är just nu bara så tacksam att vi föräldrar haft möjligheten att idag prata allvar med våra pojkar och fått se att de förstod hur viktig just den här regeln är.
För vi hade lika gärna kunnat haft ett läge då vi skulle ringa och berätta för de andra föräldrarna att deras son var försvunnen i strömmen, eller att båda våra pojkar var det.
Jag står inte ens ut att snudda vid den tanken. Tack gode Gud att våra ungar lever!
