Tack för kramar hörni. Nu behövs de verkligen.
Särskilt TACK söta Ninnis för ditt gulligaa meddelande på morgonen! 
Jag mår inte så bra idag. Eller igår heler för den delen. Nu vaknade jag med precis den där "vissheten" att "nu har blodet kommit" och så ska man gå upp och kolla... Det känns precis exakt och på pricken som alla andra gånger då man vet att mensen är på väg. I magen, i ryggen och på humöret.
Jag är trött så jag igår kunde ha somnat stående och irriterad, ja ni fattar.
Besök på AF och samtal om min yrkesmässiga framtid var det igår. Det får erkännas att det engagerar mig måttligt mitt i allt. Fast hon är bra, min handläggare och vi pratade ju bort en stund av dagen iallafall.
Pratade gjorde jag med sambon med, fast inget kul, för han var helt bäng på morgonen så ja blev skitledsen och sedan hoppades han att det inte behövdes pratas om när jag kom hem utan att det skulle gå över av sig själv...Har jag sagt att jag lever med en struts?
Nå, småningom redde det väl ut sig.
Det är dag 30 idag.
Jag är så säker på att det ska blöda att jag inte kunnat med att logga in och skriva att det inte kommit blod än, "jo för det kommer säkert precis nu när jag skriver, -bäst att gå och kolla..." *torka torka* jaså nähä, jamen då kommer det om en liten stund då...
Usch, man blir ju helt dum i huvudet!
Och så har jag fått en svampinfektion mitt i allt progg-kladdet. DET kändes ju rätt onödigt ovanpå allt annat.
Så, nu har jag vräkt ur mig hela min tirad av ET-ångest och toalettskräck.
