Bröllop 2010 del 10

Vad är det för tärnor ni valt??! Låter inte alls skoj.. Varför har ni valt dem överhuvudtaget? Eller var det på ett annat sätt då när ni valde dem??

Det är väl egentligen en bra fråga... Men Jag valde helt enkelt de 4 vänner som stod mig närmast. barndomskompisar. Tycker väldigt mycket om dem alla 4. Egentligen har väl hon jag skrev om i förra inlägget alltid varit sådan här men det känns som det ökat en del sista tiden. Sambon la fram en teori om att hon kanske är lite "avundsjuk" över bröllopet och därför inte vill engagera sig så mycket. Jag vet inte... De andra tre känns helt självklara att ha som tärnor trots att de inte planerar möhippa, i den bemärkelsen att det definitivt är dem jag vill ha bredvid mig på min stora dag men jag hade inte en tanke på möhippan när jag valde dem. och jag menar... man vill ju inte välja andra som tärnor bara för att de bor närmare och kanske har lättare att planera en möhippa. Men visst måste jag erkänna att jag trodde de skulle vara lite mer angelägna att ge mig en möhippa, trots att de bor långt bort och att vara delaktiga i planeringen.

Min hippa gick åt hvete och tärnan fick sparken som både tärna och vän. Så hellre ingen hippa än skithippa.

Den tjejen som skulle fixa hippan här är inte min tärna och var aldrig i närheten av att bli det heller. Men hon sa uttryckligen att hon ville ge mig världens fest innan jag gifter mig och jag trodde på henne.

Tärnan är min bästa barndomsvän och en tjej som verkligen alltid finns där för mig. Tyvärr växer inte såna vänner på träd direkt...

Nu menar jag inte detta på något ironiskt sätt alls men jag måste fråga... Hade du väldigt höga förväntningar på dagen? Jag menar vad gällde detaljer som blommor och klänning och sådana saker. Det som hände med din familj och tärna (även om jag inte vet vad det var)  är ju förmodligen sådant man aldrig kan tänka sig ska hända men det jag menar är; tror du att du hade kunnat skratta åt det som hände med klänningen och blommorna (t ex) om du haft en annan inställning till hela alltet innan liksom? Jag menar, om man förväntar sig att allt ska vara perfekt och man får fel blommor så får man nog lite panik men om man försöker tänka att saker kan gå fel så kanske det ändå är något man kan le åt i efterhand och visst vore det en mardröm om klänningen gick sönder på dagen B eller så men som Lotta Engberg sjöng:

"Kan man gifta sig i jeans? Ja, det kan väl passa bra. Kanske klädseln inte är så viktig. Det ordnar sig, vi blir ett par. Och vad spelar det för roll att på bussen ligger skorna kvar?!"

Hoppas du förstår min fråga. Gick klänningen sönder förresten? På bröllopsdagen?

Väljer inte svara på ditt inlägg. För jag har lagt det helvetet bakom mig.

Okej. Absolut. Som sagt så menade jag absolut inget illa med det.