Hur ska jag hantera att han inte friar?

Det är inte ovanligt att ha svårt att kommunicera, särskilt om saker som är väldigt viktiga och känns väldigt självklara. Men det är då ännu svårare att ta för givet att nån annan ska förstå om man inte haft den raka seriösa diskussionen. Jag tyckte passionsblommans förslag var bra!

Alltså, nu känner jag inte dig eller din man men om jag hade skrivit ett brev till min blivande och han sen inte hade svarat eller sagt något om det så hade jag också reagerat. Jag hade dock frågat honom precis som passionsblomman skrev, om varför han inte har sagt nåt? Eller helt enkelt sagt "du, det betyder mycket för mig det som stod i brevet och jag skulle verkligen uppskatta om du tog dig an det och faktiskt gav mig respons på det" eller nåt sånt.

Sen kan jag tycka du tänker på det för mycket ts, du kanske ska nu som du gör, lägga ner det och sluta älta? För antigen så går du på känsla och friar själv isf om du vill gifta dig nu nu, eller så låter du det vara om du vill bli friad till och låter honom komma i sin takt. Jag kan tycka ni har "det" livet, barn, familjelivet, hus, bil osv osv, det enda som "fattas" är bevis på papper och festen kanske men det är något som kanske kommer om du bara väntar och ser?

Jag hade inte velat att någon pikade eller hintade hela tiden om giftermål om jag antigen inte ville just nu ELLER hade något planerat kanske? Förstår du? Att skriva "bollen ligger på din planhalva" är ju som att ge honom ett ultimatum tyvärr o det kan ju göra saken värre tyvärr.

Förstå mig rätt, jag tycker du ska sluta älta saken och antigen; ta saken i egna händer om du känner det är rätt, han vill det o ni kommer att va lyckliga för det du gjorde eller, diskutera detta med honom väldigt noggrant och verkligen förklara hur du känner, varför det är så viktigt för dig och vad HAN tycker om det hela och hur ni sen ska gå vidare. Om ni gör det när ni åker iväg eller innan/efter, är upp till er.

Hej Pyrro

Vill bara säga att jag förstår dig och gått igenom nästan samma sak med min m2b.
Har också lämnat brev för att han skall förstå vad jag känner.
Jag vet att det kan vara frustrerande att inte få nån respons när man har skrivit ett brev.

Hacka inte upp dig på detta eftersom den enda som lider av det är du.

Du skrev i brevet att du ville gifta dig
och säkert vill han inte att du skall tro att han friar utan att mena det .( jag tror att detta är den främsta orsaken att han inte tar upp ämnet)

Vi kvinnor fantisierar om den perfekta frieri och väntar på det magiska ögonblick, jag väntade 10 år och det var absolut inte värt det.
Tröttnade på att vänta och friade, det var ingen romatisk frieri men det spelar ingen roll eftersom jag kommer gifta mig med mannen som jag älskar.

Orkar du inte vänta Fria till honom , det är mitt bästa råd

Ta tag i det

Tack Cape79

Visst skulle jag tycka att det vore underbart med ett romantiskt frieri (för jag vet att han kan om han vill). Men idag skulle jag hoppa av glädja om han sa typ "ska vi göra det då"

Men precis som du säger så är det ju jag som lider av att vänta.

Jag vill ändå ge honom en liten chans till, sen får jag se hur modig jag blir om det blir en diskussion eller ett frieri. Jag skulle nog hellre göra ett frieri för då kan jag ju själv göra det till nått fint och romantiskt, men tänk om han säger nej...

Nu har jag inte läst igenom hela tråden...så detta kanske ni har tagit upp redan.. jag kan förstå att du gärna VILL att han ska fria, men om du så gärna vill gifta dig så får du kanske fria själv.. :) Dock så tror jag om jag ska vara ärlig att ni ska ligga lågt på den fronten ett tag nu. Om jag var honom så skulle jag inte tycka att det vore så roligt att fria till någon på beställning. Du har nu gjort honom uppmärksam på att du VILL gifta dig. Om du vill ha ett frieri så kan jag tänka mig att du får vänta ett år innan han har lust att göra det och då är det nog läge att försöka släppa din besatthet vid tanken.. Orkar du inte vänta så länge så är det bara at ta tjuren vid hornen och göra ett storslaget frieri! :) Att argumentera och diskutera fram ett giftermål är ju ändå inte vad du vill...

Nä jag har också tänkt att han vill ju inte göra det direkt när jag tänker possitivt. Hade det inte varit för att vi har barn så skulle jag haft lättare att vänta och skulle nog aldrig ha tagit upp det. Men nu är det så många situationer där man blir påmind om det. För det 1a så när jag gav barnen hans efternamn så trodde jag ju att det var en tidsfråga innan vi alla hette samma sak. Jag ser inte fram emot den dan vår dotter frågar varför jag heter nått annat. Sen vid dopet så frågar prästen om man är gift, flera anhöriga trodde att vi skulle gifta oss samtidigt då vi bjöd på mat istället för fika och jag får svårare och svårare att hålla god min när folk frågar.

Nä jag har nog bestämt mig för att fortsätta ligga lågt (som jag gjort sen jag skrev brevet) händer det inget så funderar jag på att fråga om han vill åka på bröllopsresa nästa vinter, vi har pratat om en resa och vill han inte ha ett "riktigt" bröllop så kan vi göra det bara jag och han innan vi åker

Det blir nog bra ska du se. Lycka till!!

Update:

Jag hade bokat in en weekend i grannstan som en gemensam alla hjärtansdags-present som ägde rum i helgen....
Blixtar och dunder, magiska under han friade igår!!

Jag tänkte sen att nu ska jag inte gå i flera år och undra när vi verkligen ska gifta oss. Jag frågade hur han tänkte och han svara först bara det blir väl så småningom. Men när jag sa att det absolut inte behövde vara något stort så började vi prata om saken och det visade sig att vi båda funderat på samma sak nämligen att gifta oss is smyg utomlands. Så planen är att försöka boka in en resa till vintern.....behöver jag säga att jag är överlycklig nu

Grattis! Vad skönt! Och du ser, han hade redan planerat sitt frieri :)

Grattis vad kul vad skönt det måste kännas för dig.