Hur ska jag hantera att han inte friar?

Jag förstår hur du känner, själv trodde jag mig veta att min sambo inte ville gifta sig, han hade aldrig haft någon dröm om bröllop direkt. vilket visserligen kändes lite surt, men jag vill ju leva med honom o skulle det inte bli bröllop hade jag ju fått komma över det helt enkelt.. det är ju inte det viktigaste i livet även fast jag själv har haft de här prinsessdrömmarna och haft tanken att någon gång med rätt person vill jag gifta mig, är en stor romantiker och tycker bröllop är så vackert.
Hursomhelst så började folk i vår omgivning att gifta sig till höger o vänster och jag var såklart glad för deras skull men kunde känna lite sorg över att vi förmodligen inte skulle det. Men han i sin tur hade massor av åsikter om vad han skulle vilja ha eller inte om han gifte sig, och vi pratade om saker som vilket bröllop som varit roligast, vilket inte alls var "vi" osv..så rätt vad det så verkade han ju öppen för det här med bröllop. Efter att ha kollat av läget lite innan så friade jag själv. Han visste att jag skulle fria, det kanske inte var "han" att gå ner påknä och fria, utan kanske var hans grej att bli friad till. Och det blev jättebra, superromantiskt och jag fick ju chansen att göra ett frieri jag själv hade blivit överlycklig för, och han sa förstås ja.

Så ge det tid, kanske behöver han få smälta allt lite, o om det är mycket tjat om bröllop så kanske det inte är så kul att försöka planera ett frieri när du hela tiden väntar på det.. du förstår säkert hur jag menar. Men det är svårt att släppa tanken på det när man väl börjat fundera i de banorna. Det lättaste sättet är nog att sluta ta upp det hela tiden, man måste ju inte ventilera och hinta hela tiden fastän det kan vara svårt att låta bli

Så där var det PRECIS för mig också! Jag trodde jag skulle ge upp efter 7 år, vilket jag ockå gjorde. Då friade han. Jag skulle nog ge det lite tid, försöka glömma bort allt ett tag och bara njuta av livet tillsammans.
Du är säker på att han läst brevet?

Jag tänker så här - avvakta så länge det går hur frustrerande det än är! Han har ju fattat din syn på saken, antar jag, och kanske just nu försöker ta ställning till hur han ska reagera på det. Jag hade inte friat själv, av anledningen att jag inte tror på att pressa fram svar, har egna erfarenheter av att det inte är bra alls.....Kanske en lite övernattning på tu man hand utan barn någonstans med en mysig middag skulle ge lite klartecken på hur han känner? Var lyhörd. Och lycka till! Det viktigaste är ju attt han vill leva med dig och era barn

Om du sagt allt det där du nämner i ditt brev, då har du ju sagt "Jag vill gifta mig med dig"

Har man inte friat då?

Jag tycker du har gjort det och får man en sådan livsavgörande fråga av någon så borde man ju svara.

Ta upp saken. "Hördu jag gav dig en kärleksförklaring häromsisens där jag lämnade ut mig ganska mycket. Jag känner att jag behöver få någon slags respons på det, för just nu känner jag mig helt ignorerad..."

Min blivande fick inte tummarna loss, så jag friande till honom!! Visste på ett ungefär att han troligan kom till att säga ja, men jag tänkte att jag har inget att förlora!!

Han är ganska så sluten vad det gäller känslor o så, men efter jag hade friat till honom så började han gladeligen att planera bröllop!! Trodde inte alls att han var mannen som ville ha ett stort pampigt bröllop...Men det lossnade,så nu planerar vi bröllop tillsammans i Augusti :)
Och jag är såååå glad att jag friade, annars hade vi sått o stampat på samma ställe än!! Vi har varit ett par i 7 år , har hus, barm osv...Kändes som det var bara det gifemål som fattades för att vi skulle bli en komplett familj!!

Tveka inte, prata med homom eller varför inte fria själv...

Hur som helst önskar jag dig lycka till och hoppas att allt löser sig för er!!

Jag är säker på att han läst brevet. Jag skickade det till hans hotmailadress som han använde då vi träffades. Eftersom jag inte var säker på om han läste den fortfarande så skickade jag efter ett tag ett SMS där jag gjorde honom uppmärksam på brevet och han svarade då att han inte varit in och läst det vilket han då måste ha gjort.

Jag har legat helt lågt sedan dess, jag tycker att jag har gjort allt jag kan. Jag har sagt att inget skulle göra mig lyckligare än att bli hans fru och att bollen är på hans planhalva. Jag vill ju absolut inte att det ska vara påtvingat att han frågar.

En bra dag tänker jag att det måste vara ett gott tecken att han inte sagt något, att han kanske planerar något eftersom han annars skulle ha sagt typ "det vill jag inte alls". Men andra dar känns det för dj*vligt, vi har ju som sagt redan förbundit oss med barn och hus och det var han som var pådrivande i att flytta ihop etc....så varför vill han inte ta det sista steget, vill han igentligen inte längre ha mig tänker jag då.

Så jag fortsätter väl att vänta och hoppas ett tag till...har nyss bokat in vår första weekend utan barn sen 2an föddes, det blir om ett par veckor. Ska försöka släppa tankarna på giftemål och bara njuta av det:)

"vilket han då måste ha gjort" - i min värld låter inte det vidare säkert. Om han inte förstått hur viktigt brevet är för dig så är det inte säkert att han gått in på sitt gamla mailkonto o läst - han har säkert tänkt göra det, men sen glömt det? Av din beskrivning kan jag kanske gissa att han kanske kan tycka att han drivit på i er relation förut och nu vill veta att han säkert har dig med på båten - kan det vara så? Jag tycker det låter som att ni ska prata mer om er relation och framtid och gissa mindre om vad den andre vill!

Jag håller med om vad "anne på grönkulla" skriver.

Förstår att det känns jobbigt. Men du måste prata med honom, fråga honom vad han menade med det han sa i början av ert förhållande om frieri och om det är något han tänker på och vill nu. I så fall vad har ändrats, tror han inte på äktenskapet längre?

Ett frieri behöver ju inte alltid vara ett regelrätt frieri. Nu blev jag friad till men jag hade lika gärna kunnat diskutera mig fram till det - tycker att det är lika romantiskt. Vi diskuterar ju oss fram till allt annat så varför inte även detta stora beslut?

Med tanke på brevet och den kommande romantiska helgen så skulle jag nog ligga lite lågt. Njut av helgen tänk inte på frieri även om jag vet att det kan vara svårt!

Vilken kommunikation... Ni måste ju prata om det här!

Skriv ut brevet snyggt och ge det till honom istället om det känns viktigt att han läser det. Inte så kul att få ett sånt brev på mail - och det är inte säkert han läst det. Min käre man slänger glatt mina mail
(Och att bollen är på hans planhalva ÄR ett ulimatum och en förklaring att du förväntar dig ett ordentligt frieri...)

Ja jag har aldrig påstått att vi har den bästa kommunikationen

Men jag har skrivit brev tidigare när det varit nått väldigt viktigt jag velat framföra vilket även han gjorde i början. Det kan väl synas fegt kanske men för mig är det ett bra sett att verkligen få fram vad jag vill utan att bli arg eller ledsen. Tidigare har dom dock varit handskrivna. Orsaken till att jag skickade det till hans mail den här gången var delvis för att jag tyckte det var lite romantiskt då det var så vi träffades och jag skrev från min hotmail-adress och skrev under med den psydonym jag använde då....

Det var inte ett ultimatum att nu friar du eller så går jag....jag skrev att nu vet du precis hur jag känner kring det här, frågan är hur du känner?

Jag ska försöka att inte gräva ner mig i det, nu tänker jag att jag ska ge honom några månader och har det inte hänt något då så får jag ta upp en rak seriös diskussion. Är det så att han verkligen inte vill gifta sig så får jag ju deala med det även om jag inte tror att det kommer att bli lätt. För hur ska jag inte kunna känna mig avvisad om det är så....