Hur ska jag hantera att han inte friar?

Du måste prata med honom. Fråga honom om brevet du skrev och varför han inte har kommenterat det.

Han kanske vill gifta sig, eller så vill han inte. Vill han inte får ni hantera det. Kan inte ge dig några råd mer än att du kanske själv får fria?

Hoppas att det löser sig till det bästa.

Fria själv! Han kanske känner sig pressad. Han förstår säkert hur viktigt det är för dig men han kanske inte vill fria för att han känner sig tvungen för att du inte ska var ledsen. Jag känner ju inte honom, men förlovning innebär ju att man kommer att gifta sig och har ni barn och hus tillsammans så borde han ju vilja att det ska vara ni två livet ut.
Så fråga honom vid något mysigt tillfälle "vill du gifta dig med mig nästa sommar?" eller något sånt, inte "varför friar du aldrig?".
Kram och lycka till!

Kanske är det så att han går runt och funderar på att fria till dig och hur detta ska ske efter brevet som du skrev till honom.

Men det bästa är nog ändå att försöka prata med honom. Sätt er ned och så kan du börja med att prata om brevet, fråga honom vad han tyckte om det, hur han kände. Sedan kan du utveckla det som stod i brevet och förklara hur du känner och sen får ni ta det därifrån.

Jag och min M2B diskuterade oss fram till att vi ville gifta oss och fixade ringar tillsammans. Jag förklarade mina anledningar till varför jag ville vara hans fru. Men att man vill ha ett stort bröllop är naturligtvis ingen anledning, vi hade nog hellre gift oss bara vi och vittnen. Vi gifter oss bl.a. för att bekräfta det löfte vi gjort till varandra om att älska varandra med hela hjärtat, hela livet ut och för att stödja familjekänslan (när vi skaffar barn).

Lycka till!

Just ja, jag glömde ju att du kan ju faktiskt fria själv. Men jag tror ändå att diskussionen lämpar sig bättre, han kanske inte vill gifta sig alls.

Nä precis det är ju just "varför friar du aldrig" jag har försökt undvika. Jag hade stark övervägt att fria till honom men det skulle litegrann kännas som att jag tvingade honom också. Brevet jag skrev var väldigt fint skrivet, mer som en kärleksförklaring och jag skrev också att jag tänkt fria men att jag ville att det skulle komma från honom.

Jag önskar verkligen att jag inte brydde mig så mkt om det här, men jag tror att vad som sätter mest griller i huvudet på mig är just det att han tänkte på förlovning i början men inte nu....då känns det ju som att han ändrat sig och inte vill ha mig längre. Det är absolut inte bröllopet som är viktigt utan att vi lovar varandra att det ska vara VI. Ska jag vara helt ärlig så skrev jag nog ett brev istället för att prata med honom för att jag var rädd för vad hans svar skulle vara....

Det kan ju vara bra att veta om han vill gifta sig, han kanske inte känner att det är så viktigt eller att det måste hända just nu, som det känns för dig. Sen om han bara inte kommit till skott så kanske du kan fria själv istället, det släpper ju lite på pressen på honom att han måste göra på ett visst sätt.

Jag friade själv

Fria själv och ta en liten diskusion ang just giftemål. Han kanske är "rädd" att du har målat upp västa frieriscenariot som han inte kan uppfylla, att du har drömmen om det stösta pampigaste, lyxigaste prinsessbröllopet han kan tänka sig...
Om ni inte pratar om hur ni båda vill ha det så kommer ni aldrig någonvart. Han kanske blir lättad över att du tar upp frågan så ni får lufta era tankar gemensamt. Och bara för att det kommer upp på tal så är det ju ingen anklagan. (Bara det här med frieri är ju liiite smått gameldags och för honom tyder på att du vill ha ett "riktigt" frieri och ett "riktigt"(superdyrt)bröllop och det kanske ju är detta som skrämmer lite. Det är ju inte kul att ha en frieripress om man känner att man inte kan leva upp till den, då blir det inget..
Han kan ju också vara rädd att du har allt planerat in i minsta detalj innan så hans önskemål faller bort

Tack alla ni som svarar, nu önskar jag att jag friat istället för att skriva brevet.

Det är väl min egen osäkerhet som gör att jag behöver en bekräftelse från honom på att han verkligen VILL att det ska vara vi två.

Gör något lite mysigt och annorlunda och fria till honom.
Ni har ju trots allt barn ihop och det är ett betydligt större åtagande än att gifta sig.
Kram och lycka till!

Jag håller med, en dialog om er relation och vad ni vill med den är ju nödvändig för att komma vidare, särskilt om ni inte eg haft den. Ni har ju gjort mycket större åtaganden än äktenskapet eg rean - varför inte prata om saken?