Inlägg från: passionsblomman |Visa alla inlägg
  • passionsblomman

    Vi fortsätter blanda och ge

    Nattskräck är skitläskigt AM! Fy vad hjälplös man känner sig när det inte går att få kontakt!
    Sonen hade det ett tag men det försvann ganska snabbt tror jag, annars hade jag väl haft det kvar ännu starkare i minnet.

    Sömnbrist är heller inte kul.
    Min pojk hamnade mellan oss i sängen direkt hemkommen från BB. Det var inte tanken, men det var bara 11 grader i stugan när vi kom hem, så det var kåldolmelindning och arton täcken typ plus elda som galningar. Sedan åt han ju dygnet runt varenda eller varannan timme i ett par tre månader. Jag hade honom klistrad på mig och sov ryckvis av och till.
    Jag minns ärligt talat inte så mycket annat från den tiden. Vi bodde i soffan och sängen kändes det som.
    Jag tyceker man på ett sätt vänjer sig, men på ett annat blir ett totalt vrak.

    Inatt ska jag förresten ställa klockan hela tiden så jag har koll på sonen. Antagligen kommer jag inte att våga somna alls om jag känner mig själv rätt.

  • passionsblomman

    *pratar vidare för mig själv*

    Man får scrolla...

    Imorgon ska jag och min sambo börja en slags detoxkur.

    Det är en jättegammal diet som funnits långt innan det började kallas detox.
    har ni hört talas om "sjukhusdieten"?

    Jag fick upplägget av min mamma förra våren. Texten på pappret är MASKINskriven. Fatta hur länge sedan det är!
    Dieten är en metod sjukhusen har använt sedan länge inför operationer och andra tillfällen då det varit nödvändigt att få ner feta människor eller diabetiker i vikt snabbt för att kunna behandla dem vidare.

    Basen är en soppa med minimalt kaloriinnehåll OCH ingredienser som ökar förbränningen. Den kombineras dag för dag med olika saker. Exempelvis är det imorgon frukt plus soppa.
    Hela dieten går ut på att man SKA äta, och soppan får man äta precis hur mycket man vill av.
    Alla organ som lever och njurar rensas ur och man ska dessutom kunna minska kraftigt i vikt.
    vi gjorde detta i våras och jag tappade 3 kg på en vecka. Min sambo gick ner 5!

    Menäven om jag ju vill gå ner i vikt så är min grundtanke att OM jgag skulle bli gravid framöver, så är det kanske bra att ha städat upp på insidan lite.
    Sedan är ju varje kilo man slipper släpa väldigt skönt förstås.

    Planen är att sedan koppla greppet om de regelbundna måltiderna med hälften grönsaker på varje tallrik.
    när jag gjorde det för ett par år sedan i kombination med promenader gick jag ner 9 kg på 8 veckor.
    Fast sedan har jag fått tillbaka dem.

    Ni som tycker jag ältar om vikten kan ju veta att jag idag väger 5 kg MER än vad jag gjorde i v 40 när jag bar min son.
    Jag behöver verkligen göra något åt saken.

    Lite tufft bara att ta tag i precis ALLT i hela tillvaron samtidigt. Framtidsdrömmar om utbildning, jobbansökningar, viktnedgång, husfixning, ens mediokra sexliv...
    ..åh javisst ja, lite inseminationer och ivf:er och en flytt också...
    Men mer grönsaker, regelbunden mat och så en liten promenad här och där, det kanske kan komma igång nu.

  • passionsblomman

    Nähä, om man skulle ge upp för ikväll.
    Ingen annan är ju vaken.
    Utom alla ni som pumpar mjölk, ammar, byter blöjor, tröstar nattskräckslagna och trängs med sprattlande barn och vaknar av en fot i ryggen eller an armbåge i ögat.

    Jag önskar alla en harmonisk natt med goda drömmar och viiiiila!

    Puss puss!

  • passionsblomman

    Blompojkens status verkar bra so far. Jag har sovit nu på fm och han har suttit med sin pappa i röda soffan. Nu läste de inte sagor utan kollade på Ice age3 vilket han ju egentligen inte fick så här i början. Nåväl, det verkar rätt bra med honom åtminstone.

    Nu ska jag göra soppa, för idag börjar soppkuren igen.

    Jag vägde in mig nu nyss och till mina blygsamma 163 cm kånkar jag runt på 74,2 kg. Fattar ni då att det går att avvara en del?

    När jag vägde in mig hos BM för snart 10 år sedan grät jag nästan, för då var 62,6 kg det högsta tal jag sett någonsin på vågen. Fast då sa hon förstås att eftersom jag redan var i v10 så hade jag sannolikt redan lagt på mig en del av ren hormonpåverkan, för det gör man ofta precis i början.

    Nu har jag levt ända fram till 37 innan jag köpte någon våg, så jag har aldrig varit besatt av vikt, jag lovar, men det GÅR inte att fortsätta mulla på sig ett eller ett par myskilon varenda år. Då kommer man ju att väga 150 pannor till slut.

    Igårkväll såg jag ju det där programmet om han som bara käkade MC Donalds i en månad. Usch! Snacka om att man blev motiverad att rensa organen! Hans lever och alltihop kollapsade nästan!

  • passionsblomman

    Koko, jomen precis! När jag träffade min sambo kunde jag fortfarande ha det mesta av mina kläder i strl 36. Däremot hade de som var 34 blivit för trånga redan då. Sedan har det bara bytts storlekar hela tiden, vilket ju dessutom innebär att man inte har någon vettig garderob.
    Numera är det inte ens säkert att 42 går att knäppa. Och går det så sitter ju skiten hur illa som helt ändå, eftersom de kläderna inte är sydda för så korta personer som jag. Ärmar och allt blir ju bara keff!

    Jag behöver inte bli en trådsmal 25-åring eller ha toppar med magen bar igen.
    Men det vore nice att klä upp sig ibland och faktiskt känna sig lite fin, istället för att leta plagg som döljer någorlunda typ.

    Och mest av allt så kände jag nu att eftersom ivf:et sköts upp en månad så kunde jag ta chansen att detoxa och kanske lätta något kilo IFALL det sedan skulle lyckas, för DÅ skulle jag gräma mig som bara den över att jag inte gav kroppen en lite vettigare utgångspunkt inför jobbet att bära och föda och sedan bära och mata....

    MSW och Vickan, hur gjorde ni när ni gick ner sådär mycket?

  • passionsblomman

    Nä inte 30 kg, däremot kan jag om jag kollar BMI-listor väga ända ner till 49 kg innan det är undervikt. Normal är mellan 49 och 67 för min del. Jag vägde 49 en gång-men då mådde jag inget vidare och det var för lite. Men jag KAN tappa nästan 25 kg (jag vägde ett kg mindre nu än vid jul iallafall) uan att bli underviktig.

    Så har det aldrig varit förut. Då har man mer haft sikte på 10 kg ner. Nu vore 15 bra.

  • passionsblomman

    hihi, vilket snurr det var här nu!

    Jag tycker för det mesta jag är alldeles lagom lång utom när jag inte når mjölpaketet på översta hyllan och det bara åker längre och längre in för varje nerpetningsförsök.

    Det är också då jag argt skriker NEJ, jag KAN SJÄLV när någon frågar om jag behöver hjälp. Liknande reaktion går att applicera på situationer där burklock ska vridas av. Fast då är det ju inte längden som är problemet

  • passionsblomman

    Det tveklöst värsta med den här kuren är att jag inte får dricka något kaffeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee!!!!
    Åh vilken brak-skallebank jag har nu!

    Så här dags på dagen har jag vanligtvis LÄTT druckit 5-6 muggar kaffe. Bara jag får kaffe kan jag faktiskt glömma bort att äta på hela dan. Som nu när Lappis led inför operationen. Då satt jag och kom på att jag inte hade ätit något alls själv heller. Bara kaffe. Och jag tänkte inte ens på det.

    Det är därför jag ska skaffa mig ordentliga vanor igen.
    När jag jobbade på senaste stället började vi ju kl 5 på morgonen. Då kokade jag alltid gröt eller hade med mig Smoothie och macka till frukostrasten vi försökte ta oss.

Svar på tråden Vi fortsätter blanda och ge