Irriterad på svärmor!

Jamen shit, verkar ju som nästan alla svärmödrar är lite speciella..min mamma har själv problem med pappas mamma.
Jo, jag snackat lite med sambon, men vill samtidigt inte dra i det för mycket, känns som att jag kanske överreagerar lite, och det är ju inte direkt så han tvingar oss att umgås, mest jag som vill bevara husfriden och vara den "perfekta svärdottern" som är ständigt glad och trevligt. *hmpf*
Det som stör mig mest är att hon är en sn j*kla hönsmamma rent ut sagt. Och det talar jag om för sambon ju, som såklart inte märker det eftersom hon alltid varit sån. Men det retar livet ur mig ibland!

Jag måste säga att jag hade bytt din svärmor mot min 1000 ggr om...Visst hade man helst velat a en svärmor som sin egen mamma, men jag hade nöjt mig med en som gnäller lite ibland. Har du sett mammas pojkar på tv4 nångång? Den syriska mamman, sådär är min svärmor. Jag får nog börja med att berätta att hon är en polsk, hyperkatolsk kvinna som åker ner till Polen och jobbar ideellt i ett kloster 4 mån/år. Jag o sambon har varit ihop i 3 år, jag har hållt mig på min kant, livrädd för kvinnan och gjort allt för henne. Suttit med tanten på akuten kl 3.00 på natten o knappt få ett tack. I september var vi i stockholm på dop och hon påpekade hur jag skulle stryka en skjorta (jag stryker skjortor ett par gånger per vecka, jag kan det där) o hon vägrar ge sig, upprepar det 5 ggr. Tillslut brister det för mig och jag ber min sambo prata med henne. End of story trodde jag..
När vi kommer hem hör hon inte av sig på drygt 1 månad, så vi misstänkte att hon surade. När min sambo till slut var på besök hos henne berättade hon för honom att jag inte dög åt honom, att hon aldrig ville veta av mig mer, att han inte borde vara tillsammans med mig, att det fanns saker med mig om hon inte tyckte om som han borde ändra på mig så att jag passade henne bättre. Hon vägrar dessutom komma på hans dotters (min styvdotter) födelsedag i december för att hon inte vill träffa mig. och det är såklart mitt fel?! i hennes hjärna.
Så duger inte jag, kommer inte mina framtida barn heller duga. Hon kan kamma sig på att få vara en del i våra liv. Som tur är så var detta bristningsgränsen även för min sambo, inte ens säkert att hon kommer vara välkommen på vårt bröllop. Om han väljer att bjuda henne så är det sista gången hon ser mig. Hon har gjort flera riktigt illa grejer innan, riktigt stora övertramp, men dett tar priset och det får lixom räcka.
Hon kallar min sambo fortfarande för hans smeknamn som han hade vid 10 års ålder, och behandlar båda sönerna som att de fortfarande är ungefär 10 år, detta trots att båda två har egna familjer nu. Och precis som den syriska mamman så duger ingen tjej..o hon har jagat bort sin beskärda del av flickvänner.. jag hade bytt med dig 1000 ggr om...

Vad är det med en del mammor?!

Jag lider med dig, och jag hoppas att det någon gång ska bli bättre för dig!

KRAM

Du, jag har ingen aning om vad det är i hennes person som gör att hon måste avsky alla kvinnor hennes söner någonsin träffat, men hon gör verkligen inte livet lätt för varken mig eller min svägerska. Varje gång hon gör nåt hemskt påminner jag mig att jag aldrig får behandla varken mina söner eller deras flickvänner så (om jag får söner).

ÅÅÅÅHHH! JAG ÄR INTE ENSAM!!!!

Guuud vad skönt och läsa (eller inte skönt, skoj så men ni fattar) och jag börjar inse att min svärmor är inte jag ensam om, HON ÄR KATASTROFAL!!

Hon har ett gott hjärta men hon är så gulligull med sina söner och min blivande säger till henne på skarpen, så skarpt sist att hon grät och sen dess, har hon varit iskall mot mig. Hon tittar inte ens på mig typ när hon pratar med "oss" längre, hahaha.. Numera skrattar jag bara åt saken, sådär 1år senare tyvärr..

Hennes andra son o hans sambo dem träffas OM dem träffas 1gång/år då dem två har storbråkat så mycket att S nu absolut inte vill träffa henne mer, yes, barn inblandade också..
Jag har sagt till J att om hon lägger sig i sådär med våra barn, då får hon inte träffa dem mer helt enkelt..

Hon fäller alltid ur sig "kommentarer" som hon säger att hon INTE menar, det bara kommer ut o hon är sån, eller hur..
Hon ska alltid lägga sig i ALLTING, hon ska alltid fälla kommentarer ALLTID, hon ska ALLTID gå emot oss om vi säger något, sen veckan efter kan hon helt plötsligt hålla med oss liksom?! Hon är skadad..

Och nu med bröllopet, oooh ni, jag vill inte ens veta hur mycket invändningar mot ALLT kvinnan kommer att ha alltså.
Redan nu har HON sagt att hon tänker inte klä sig i vilken färg som helst (jag sa att jag kanske hade champange färg /tema) och då ska det min själ o dar passa HENNE innan liksom.. men eller hur. Men där sa min blivande till henne framför alla "Du gör som VI bestämmer och passar det inte så skiter jag mest i det mamma, inte ditt bröllop helt enkelt".

Då sa hon min själ inget. hahaha.. kändes skönt när J stod upp för mig där. Han har blivit betydligt bättre på det nu, i början sa han bara "skit i henne älskling, skit i henne" men nu inser han hur jobbig hon faktiskt är.

Jag o S (brors sambon) vi kommer ju skit bra överens och vi fikar ibland när dem kommer hit från Norge, gissa vad snacket alltid slutar på?

Min före detta hade tidigare stora problem med sin mamma. När han var tillsammans med tjejen han var ihop med innan han var ihop med mig förföljde hans mamma dem i bil flera gånger. Spionerade alltså! När det tog slut blev han helt förkrossad och ringde till sin mamma och grät. Det var ett misstag, tanten ringde psyket!!! I hennes värld var man liksom inte normal om man inte kunde behärska sig. Hon var visst allmänt "jävlig" annars också. Som tur var sa han till på skarpen sen så jag hade aldrig några problem. Hon höll sig undan helt faktiskt. Tack och lov!

Min nuvarande svärmor (eller vad man ska säga, vi är ju inte gifta) är jättetrevlig.