Efternamn

Jag har ett efternamn, min blivande två. Vi kommer att ta hans ena namn, som är ett familjenamn. Känns lite rättvist att båda blir av med ett namn.

Jag tog min mans efternamn.
Jag har alltid vetat att man gör så så det var inget svårt val. och eftersom han inte har något dumt efternamn typ Dick så bryr jag mig inte

Jag kommer ta min mans efternamn. Då vi båda har "-son" namn så spelar det egentligen inte så stor roll men jag tycker faktiskt att hans efternamn är lite snyggare än mitt ;)

jag är lite osäker också. Vi har båda egna släktnamn, som bara vår släkt heter. Jag var lite inne på att lägga till hans namn, men då får jag fem namn totalt. För honom är det självklart att jag ska byta till hans namn. Innan jag träffade honom funderade jag på att byta till mormors flicknamn, för att slippa höra, "jaha du heter abc jag kände en Kalle abc, är ni släkt eller?"
Men nu när jag står här och det är verklighet så känns det konstigt att byta namnet, dessutom är inte hans lika bekvämt att skriva

Jag kommer behålla mitt namn som mellannamn och ta hans efternamn och använda båda.

Jag får se hur det blir tillslut, och hur det känns då när jag väl måste göra valet.
Men nu försöker jag tänka mig hur det skulle vara att ta hans namn, och försöker vänja mig vid tanken.

Vi har båda två ovanliga familjenamn som ingen vill ge upp, och ingen tycker att den andre ska ge upp heller. Jag kommer ta min blivande mans namn och lägga till mitt efternamn, och helt enkelt skapa ett dubbelnamn. Han kommer inte att lägga till mitt namn, och våra eventuella barn kommer heta hans namn för jag tycker dubbelnamn är jobbigt egentligen. Förr eller senare dör namnen ändå ut så jag är inte så nitisk med att mitt namn ska synas överallt, ärvas leva vidare för alltid, men det känns ändå viktigt för mig att behålla det. I alla fall så länge jag lever

Jag kommer ta min m2b:s efternamn, tycker det känns bäst och dessutom har han ett mer annorlunda efternamn än jag.

Vi valde mitt namn, eftersom det är vanligast. Jag har ett ganska vanligt namn (dock inte ett -sonnamn) som är internationellt gångbart, så vi bestämde oss för det. Min man har ett namn som till och med är mycket ovanligt i Tyskland där han kommer ifrån och att heta det här skulle vara för komplicerat helt enkelt. För oss ligger vår "unikhet" inte i namnet, så det var inte ett svårt val.

jag vet inte heller hur jag ska göra. jag vill inte tvinga på honom mitt namn för då låter det som att efternamnet börjar på "snor". Jag blir mer och mer anti mot att ta hans efternamn för jag tycker det låter som en gammal tant. Jag vill att vi ska heta samma sak (för annars kan jag ju lägga till hans efternamn och behålla mitt som mellannamn). Han vill inte ta ett gammalt släktnamn för han känner inte att det känns som han.