I vått o torrt, stiltje, orkan o snart snöstormar...
passionsblomman skrev 2009-11-24 12:05:34 följande:
Konstigt det där, jag som alltid lipar när jag blir berörd, grät inte en enda gång under graviditeten eller vid mötet med min son. Jag var nog ganska avtrubbad i min depression tror jag. Jag grät knappt av den heller. Jag var mest irriterad och arg och hade ångest.Fast UL var ändå helt magiskt-otroligt att man kan få se lilla bebis i förväg!
Kanske du inte reagarade så som är "typiskt" för dig, just pga depressionen, som du själv skriver.
Jag skvalade och grät och skrattade av lycka omvartannat större delen av graviditeten och när de föddes och efteråt under värsta amningsperioden. Dels pga hormoner men sen så är man ju så himla trött också, så man gråter bara därför.