*proppmätt*
Hej Leksi! Kul att du kikar in trots att du har hektiskt på jobbet. Var rädd om dig!
Hej Sonja! Hur går det med huvudvärken, har den släppt? Hoppas du orkar med körrepet ikväll. Jag håller med om att hundar är bäst! Och då ser jag det så klart helt objektivt 
Lanovia, du anar inte hur skönt det är att höra hur du har stärkts inför detta med förlossningen. Jag är imponerad av dig! 
Jag är sjukt trött idag, men jag ska nog vara redo imorgon!
Lanovia, hur var föräldragruppen?
Hinner inte läsa, vill bara vinka och önska trevlig helg innan jag stupar i säng och åker till London imorgon bitti.
Fick veta ikväll att min bror och hans sambo ska ha barn i juli. Blev uppriktigt och innerligt glad. Sen grät jag.
God morgon!
London var underbart, som alltid. Sightseeing, mat, öl, mys, prat, shopping och till och med lite sol bjöds vi på. Det var kul att få visa lillasyster "mitt" London, hon blev helsåld, så klart
Tack för gratulationer till kommande brorsbarnet. Jag ÄR uppriktigt glad, det ska bli underbart att bli faster och mina föräldrar ska äntligen få sitt första barnbarn. Men det känns naturligtvis ett sting i hjärtat när de lyckas på första försöket och vår situation samtidigt är som den är.
Orkar inte kommentera så mycket, men skickar en stor kram till alla som vill ha.
Ja, typ... Får nog dessutom hoppa över min sedvanliga måndags-morfar innan ridningen eftersom killarna är hemma. Men det ¨r ju trevligt, iofs.
Jag är här... Har mycket att göra på jobbet, och i ärlighetens namn känner jag mig inte speciellt rolig heller. Sorry... 
Ja, konstigt nog i låren
*lockas fram av smörgåstårtan*
Det är väl sådär, faktiskt. Tycker inte riktigt jag gläds åt saker på samma sätt som jag brukar göra. Känner mig ganska likgiltig till det mesta. Lättirriterad, allmänt känslig och ett inte speciellt bra humör gör att jag inte känner mig som någon rolig person att umgås med, framförallt inte för maken. Men men, det ordnar sig nog.
Jag läser allt ni skriver och tänker på er, men jag har inte alltid energi att kommentera. Hoppas ni ursäktar, jag hoppas jag kan bättra mig någongång i framtiden. Kram!
Tack, söta, gulliga du! 
Det är nog mest hela vår situation som spökar, tror jag. Sen blir det väl inte direkt bättre av att maken är borta så mycket pga pendlingen. Vi missar liksom den viktiga vardagen ihop. Summa summarum känns väl livet inte så lajbans. Jag orkar dock inte skriva så mycket om det här, men jag vet var du (ni) finns om jag behöver få ur mig något. Kram och tack för att du finns, Lanovia!
