Hur "visar" man vigselringen vid frieri?

Vigselringen? Den ska hon väl få vid vigseln? eller har jag missuppfattat dig?

Du visar henne inte ringen när du friar, den går ni och väljer ut tillsammans när ni har varit förlovade ett tag. Däremot kan du, om du vill (även omd et inte är så vanligt att man gör så i Sverige) ge henne hennes förlovningsring redan vid frieriet. Nackdelen är ju förstås då att du inte får din förlovningsring vid samma tillfälle. Bättre vore väl att fria (d.v.s. ställa frågan) först, och sedan skaffar ni ringar och förlovar er några dagar senare.

Nej du, anonym! Kör du bara med ner på knä och fram med hennes förlovningsring tycker jag! Romantiskare än så kan det inte bli, amerikanskt eller inte!
Kramar, o lycka till!

Det man brukar göra i Sverige är nog att a) komma överens om förlovning tillsammans
b) fria själv, antingen med eller utan ringar. Friar man utan brukar man köpa ringarna senare.
Om du vill fria med ring så köper du lämpligen en ring till er var, det är bara i utlandet som endast kvinnan får en förlovningsring tror jag. Vigselringen får kvinnan som påpekades ovan vid själva vigseln.

...jag fick min ring (förlovningsringen alltså) i en chokladask med tillhörande frieri - hans ring låg där i också och sedan beställde vi vigselringen i våras när bröllopet var inbokat.

Ops. Jag kanske var lite otydlig och gör därför ett nytt försök.

Vi är förlovade sedan länge och nu ska jag be min älskade att gifta sig med mig enligt gammal sed (dvs efter minst 3 års förlovning innan giftemål).

Funderingen jag har är om jag ska ge/visa henne VIGSELRINGEN jag köpt till henne när jag ber henne att gifta sig med mig eller om det sker "när som helst senare"???

Jag är av den åsikten att det är Mannen som ska köpa en vigselring att "erbjuda" vid ett eventuellt giftemål. Det är dessutom mannens förbaskade skyldighet att på olika sätt försäkra sig om att ens älskade gillar ringen. Antingen genom att man vet vad hon har för smak (som jag), eller genom att fråga lite bra frågor lååångt innan en eventuell fråga... Likafullt är det självklart att vid en eventuell separation så lämnar man tillbaka vigselringen till den man fick den av, eftersom man inte längre har för avsikt att fortsätta med den personen. Även fast en del gnidna damer (no offence till er andra) behåller den av nån dum anledning. Något sånt lär ju iaf inte vara något föredömligt beteende för andra iaf tycker jag. Men det är jag det!

//Frågande

S6Robster,
Om ni ar forlovade redan sa har hon alltsa redan en forlovningsring?
For en vigselring kan man ju inte bara (som vigselring) forran man ar gift. Om det ar sa att du vill lata henne se den innan brollopet sa kan du ju tex ha den i sin ask och visa den for henne i samband med "frieriet". Men om det ar som du sager en vigselring sa ska den inte tradas pa nagra fingrar forran vid vigselceremonin!
Efter att ha last ditt senaste inlagg som anger att du ar en smula konservativ och vill folja seder, sa vill jag papeka att traditionellt sett sa sker frieriet som inledningen till forlovning. Det ar en tamligen modernt pafund (och ganska svenskt tror jag ) att man ar "forlovad" och forst senare friar. Darmed inget fel med det, sa klart- men bara ett fortydligande.

Vad galler "gnidna damer" som behaller sina forlovnings eller vigselringar efter skilsmassa/uppbrott sa kan det ju tankas vara sa att manga fall handlar om mindre konservativa par (an du sjalv) som faktiskt bada sjalva bekostat ringarna tillsammans och da finns det ju ingen anledning for kvinnan att ge mannen ringen 'tillbaka'. Att a andra sidan bara en san ring efter ett uppbrott skulle kannas fel- men det ar ju jag det...

Nyfiken bara, vad är det för "gammal sed"?

Vigselringen får man vid vigseln. Det här med att "erbjuda" ringen vid frieriet låter för mig mycket mer amerikanskt än svenskt, och handlar då om förlovningsringen.

???Enligt gammal sed, så ska man väl ändå gifta sig inom ett år från förlovningstillfället. Och då är det själva frieriet som är förlovningstillfället, inte att man förlovar sig först och sedan friar.

Till din fråga, jag anser att du ska fria till henne utan ring. Ta t ex en överraskningshelg när du och hon åker på romantisk weekend el liknande, det tror jag hon skulle tycka om. Självklart ska du gå ned på knäet. När hon tackat ja, så kan du gå ut och köpa ringen och överraska henne med den på vigseldagen, för det är först vid vigselceremonin som man sätter den på fingret.

Själv skulle jag vara måttligt road av att min M2B väljer ring åt mig. Det är så väldigt viktigt att ringen dels passar ihop med förlovningsringen (man måste prova att ha de på samtidigt och jag antar att inte du bär omkring på hennes förlovningsring) dels att den passar på hennes fingrar + att man faktiskt ska ha den resten av livet och tycka om den hela tiden, men det är jag det...

Tvärtom mot vad många tror så är det inte gammal sed att gifta sig inom ett år efter förlovningstillfället, det är snarare ett modernt påfund och till stor del inspirerat av brittiska/amerikanska moderna seder.

Snarare var det så förr att det ansågs som för kort förlovning att gifta sig inom ett år, i "fina" kretsar var det snarare sed med långa förlovningar som varade i flera år. Förlovningstiden är ju tänkt som en period att lära känna varandra och det gör man inte på 1 år ansågs det förr.

Men vigselringen, njä, jag är vän av att låta bruden välja själv vilken vigselring hon ska bära. Eller så får det bli en överraskning vid själva vigseltillfället.

Men det kan väl inte vara en gammal sed att fria när man redan är förlovade? *förvirrad*

Nej det är ingen gammal sed, men numera är det ju inte helt ovanligt att förlovningar ingås utan att giftermål bestämts.

"Vi är förlovade sedan länge och nu ska jag be min älskade att gifta sig med mig enligt gammal sed (dvs efter minst 3 års förlovning innan giftemål)."

Det var det jag undrade över, jag har förstått att många nuförtiden förlovar sig utan bröllopsplaner.

Jag förstår ärligt talat inte det här med att det har blivit så att mannen ska välja ringar och "erbjuda". Jag hade blivit så otroligt besviken om jag förvägrats att vara med och välja den ring jag förhoppningsvis ska bära hela livet. Det kan vara så små, små detaljer som skiljer "rätt" ring från "fel" ring. Jag hade känt mig överkörd om jag inte fått säga min mening, dessutom hade jag missat det minne för livet som stunden i guldsmedsaffären när vi tillsammans valde förlovningsringar innebar :)

Tack för alla svar!

Nu har jag bestämt mig för hur det blir så alla som försökt hjälpa med tips och liknande ska ha ett stort tack!

Att jag kallade det "frieri" till min älskling i mitt ursprungliga inlägg var kanske lite tokigt. Som jag försökte förtydliga i mitt andra inlägg så avser jag att fråga min kära om hon vill gifta sig med mig nästa sommar, dvs friat har jag redan gjort när vi förlovade oss. Nu vill jag däremot att vi gifter oss om hon också så önskar!

Att jag är konservativ med att jag ska välja ring beror på den enkla logiken att jag betalar för ringen (en självklarhet för mig då jag har de ekonomiska förutsättningarna för det och att jag VILL betala den själv!) och att det är jag som ursprungligen friade till henne. Dessutom gillade hon förlovningsringen så mycket så hon själv har sagt att hon inte skulle kunnat valt den bättre själv. Givetvis kommer jag inte att gravera något i den förän hon har fått se den och sagt ok. Gillar hon den inte så kommer det att gå att byta mot något annat, men jag känner mig säker på att jag har en ring som hon verkligen vill ha. Om inte annat så för att den passar så ruggigt bra till förlovningsringen och hennes finger! Verifierat t o m utan att hon ens har sett eller haft ringen i närheten av sig.

Vad gäller hur gammal sed är så föreslår jag till Catty, Gun och Pernilla G att ni läser in er lite på ämnet (absolut inget illa ment alltså!) så kommer ni att förstå hur gammal sed är kring bröllop mm. Jag tröttnade på alla gissningar och letade själv fram information och även pratade med mormor, farmor mfl som bekräftade det jag läst och även ovan försökt förklara.

Enligt gammal sed så friar man först och ska därefter vara förlovade minst 3 år innan man gifter sig. Efter att de tre åren gått och någon tar upp ämnet så kommer man gemensamt överens om när man ska gifta sig eller att endera parten frågar den andre om den också känner sig redo att gifta sig nu (som jag kommer att göra). Iofs vet jag redan att min kära är redo att gifta sig med mig, men det är så härligt att se henne glad och jag kan redan se hur lycklig hon kommer att bli när tillfället inträder. Kanske även pga stämningen som kommer att finnas vid tillfället då det är valt med omsorg. Givetvis kommer jag att gå ned på knä igen, men det är mest för att jag verkligen vill att hon ska känna att jag högst ödmjukt anhåller om att få gifta mig med henne. Jag älskar henne så jag kan brista av lycka, trots att vi kännt varandra i över 12 år!

Tack än en gång för alla råd och tips!

Min karl har fått i uppdrag att köpa ring till mig och jag ska inte få se den förrän i kyrkan. Vissa av er kanske tycker att det verkar dumt, men min karl har en så otroligt bra smak och jag älskar överraskningar. Jag har bara hintat om vad jag gillar och att han bör se till att den går bra ihop med förlovningsringen.
Det är ju också han som betalar trots allt och jag ville heller inte kasta mig in i pratet om hur mycket han ska lägga ut utan låta honom bestämma vilken prisklass han vill lägga sig på.
På lördag få jag min överraskning framför altaret och det ska bli jättekul!!

S6Robster
Jag tycker att det hela låter väldigt romantiskt o hoppas att det blir en fin tilldragelse för er båda.
Önskar att jag hade en man som tordes välja min ring själv, men han är så orolig att det ska bli fel så jag får följa med ändå.
När det gäller hela proceduren tycker jag att alla ska göra som dom vill. Vill just ni gå efter de gamla sederna så gör det oavsett vad andra tycker.
Lycka till!