Tantvarning6

Pappa prata själv

o jag har jobbat som alltiallo på herrgård (i bageriet, caféet, bröllopsmiddagar, bröllopssvit, antikbod etc) samt kvalitetssäkrat datorprogram. Har iofs gjort en väldans massa annat också, men just de två har jag ju gjort mest utöver att sjunga o producera.

Men Cantaton! Det är ju underbart!

Nu får jag tårar i ögonen och nackhåren reser sig!

Det måste väl VERKLIGEN vara ett gott tecken???

Jag SÄGER ju att du drar igång något eget! :-d

Och så kan du ju rodda baren på gästgiveriet åt Kjells fru!

De tog ju bort respiratorn igår kväll, vilket gjorde att de kunde sluta ge honom sömnmedel. Han hade haft lite andningsuppehåll i början, men nu andades han bra (genom en genomskinlig syrgasmask). Alltså, det här är hans egna ord... Idag var han inte rädd vilket han hade varit "första gången" han blev uppväckt. Jag frågade när första gången var och då sa han att det hade gått en vecka. Det innebär att han faktiskt inte kommer ihåg alla de gånger han blev väckt under förra veckan... Men det är ju inte så konstigt.

Hans sambo och min syrra var inne hos honom på förmiddagen och då hade han frågat efter mig, brorsan, farmor och sina syskon. Flera av oss skulle komma på eftermiddagen. Han hade ätit yoghurt, som han tyckte var den äckligaste han ätit Han ville inte ha gin&tonic..

Han skämtade. Typ när syrran o jag kommenterade hans fina knästrumpor sa han: "Ja, de är väl sexiga?!" o.s.v. Vi skrattade iaf en del, och det gjorde pappa också.

Han var givetvis galet trött. Han hade 39 graders feber, hade varit vaken hela natten och hela dagen. Och varje ord han sa var en stor ansträngning, och han hade väldigt ont. Ibland var det svårt att höra vad han sa. Men det var definitivt min pappa som pratade. Och ja, detta är inget annat än väldigt positivt.

Pappa berättade om tidigare när han blivit uppväckt, att han var så rädd att försvinna igen... att han inte skulle komma tillbaka. I själva verket blev han ju nedsövd, men ändå - förstå den rädslan. Och han frågade sig hur detta hade hänt, vad som var anledningen, och han frågade hur vi hade tagit det och om det var sambon som hade hittat honom...

Han verkar väldigt klar och kopplar bra. Ibland sa han väl något flummigt, men det berodde nog mest på morfin och feber. Typ när syrran och jag påpekade att han hade legat vaken hela natten och mumlat med personalen. Då sa han "Varför berättar de inte sånt för mig?" Och då skrattade vi lite, för han om nån borde väl veta att han varit vaken och babblat hela natten

Det är en stor stor lättnad, så klart.

Läkaren vi skulle träffa och prata framtidsutsikter med fick dessvärre rycka in på en akutoperation, så vi träffade aldrig honom, men narkosläkaren sa i alla fall att allt ser väldigt bra ut just nu. Att de senaste dygnen gått fort i rätt riktning. Han har blivit pigg och klar väldigt fort. Han rör armar och ben (om än väldigt ansträngt), men det finns inget som tyder på att han skulle ha några kroppsliga problem.

Cantaton, vad underbart! Vad glaaad jag blir för din skull!

Och vet tanterna vad jag ska göra imorgon? Jag ska vaccinera mig! Pratade lite med mina kollegor idag (som är mikrobiologer och iaf lite insatta), och även fast de höll med mig om att det inte är lika angeläget längre ur samhällssynpunkt med vaccinering, så är det ju ändå så att ju fler som vaccinerar sig, desto långsammare smittspridning, och ju färre som smittas av viruset, desto mindre risk för mutationer! Och det måste man ju hålla med om...

Och när det gäller hur jag mår... Trött som sjutton, fortfarande. Idag dessutom känsligare. Kanske spänningar som släpper?

När jag var på sjukhuset höll jag på att svimma. Jag blev yr och sedan försvann synen. Jag sa till en sköterska att jag höll på att svimma o ville ha vatten. Två eller tre personer hjälpte mig till en stol, gav mig vatten, varm choklad och en bulle, så att jag skulle få i mig socker. Blev bättre en stund och ställde mig hos pappa en stund till, innan jag kände att det började bli snurrigt igen. Då sa jag hejdå till pappa, gick ut och lade mig i en fåtölj i anhörigrummet... Vågade inte åka hem själv, utan väntade till någon kunde skjutsa hem mig. Nu är det bättre.

Ojdå! Men när bodde du där? Dem senaste åren har jag hört (inget jag kan verifiera precis..) att "flickorna" numer befinner sig på en annan gata jag inte tänker nämna....
Och tyvärr får jag säga att jag blivit förföljd lite överallt i Malmö en gång hade jag gympa i gymnasiet vid Pildammsparken och en Fiat full med killar i 20års åldern följde efter mig i typ 20min när jag sprang rundan! Dem stack när jag hann fatt min klasskompis...äckel!

Vi blev ändå överbjudna på budgivningen....så det blidde inte vår boning detdära

NU har jag läst ikapp mig från dem senast 2dygnen.....

Passionis, jag vill ha medborgarskap i Tantbyn, NU! Mannen min kan ju designa byn, han har läst en halv utbildning 3D design innan han kopplade om till Programutveckling...och med den utbildningen kan han skapa fiffiga dataprogram till oss som är sådär...tantanpassade
Och jag kan vikariera i bageriet då jag är uppväxt med en elvisp i handen (oj, lät farligt men ni vet vad jag menar ) För övrigt är jag bra på o sy med o funderat på skräddare....inriktning rörelsehindrades behov, men man kan ju ha både det och "vanlig"

Solde, jag tyckte det var jättetrist att höra om 'diskussionen'...Tinker har nog rätt där, han projecerar hur han känner för sigsjälv på dig... Ställ honom frågan om inte den egenskap att vilja hjälpa t.e.x kisekatter är en av dem som han blev förälskad i dig från början!
Jag ska skicka en av mina änglar till honom, så hon kan banka vett i honom!!

Canttant, SÅÅÅÅ SKÖNT att höra det nyaste!!! Sa ju att det skulle bra Det där med att vara rädd osv, jag tycker att läkare och sjuksköterskor så ofta glömmer att prata med patienterna när dem anses vara 'inte där'. Från en brukare jag hade fick jag höra om när hon var i respirator efter något liknande.. en SSK läste dagstidningen varje dag för henne, även när hon var omedveten. Det hade lugnat henne så mycket!
Hoppas din pappa håller sig pigg nu! Och TA HAND OM DIGSJÄLV!!! Svininfluensan kan gömma sig i jämförelse med vad stress gör mot våra kroppar och hjärna!

Frulle, du har min röst på moderator!!! vart ska jag lägga min röst??

Sonja, Heal the world var ju en lämplig låt för lillen att sjunga

åååh...nu har jag glömt resten av allt jag skulle säga.... men ni får ta för givet att jag alltid tänker på er alla

Som jag skrev innan så bjöd någon över oss på lghten....var o tittade på ett radhus idag men det var ett stort renoveringsobjekt (men det tyckte inte mäklaren....hhmmmm...) och vi vill inte renovera. Fler visningar på söndag o nästa vecka.

För övrigt är det bussen som gäller till jobb dessa 2veckor framåt iallafall.... hoppas att motpartens försäkringsbolag snabbar sig så jag kan lämna in min bil nån gång!!! Känns som att jag inte vill köra nån annan bil än min Sockersmulan...saknar faktiskt att köra henne!

längtar till lördag morgon, då går jag av o är ledig