Inte "borgligt" eller "borgelit" eller andra konstiga stavningar.
Nu kan man ju undra om jag inte har nåt bättre för mig än att reta mig kopiöst mycket över detta.
Men nej, tydligen inte! 
Borgerligt, borgerligt, BORGERLIGT!
HAHA!
I brevlådan imorse trillade det ner en lapp på vilken jag erbjöds "flytt hjelp" för "biliga pengen".
Seems legit.
Här är förresten en bild, från en resa jag gjort till Kanarieöarna, som jag tycker passar in rätt bra:
Vilken rolig tråd, har skummat igenom hela nu!
Ett av det värsta språkliga misstaget är de som inte har vett att använda risk och chans på rätt sätt!
Det finns en viss risk att att jag får det här jobbet! Jag hoppas verkligen på det.. (Va!?)
Det är en chans att hon dör...
Dessa meningar är bara exempel för att visa min ståndpunkt.
Men särskrivningar, usch! Däremot har jag nu fått lära mig att det är tillåtet att skriva "dom" istället för de eller dem. Ddet är inte lätt att vara språklärare idag...
Det är precis samma som när folk inte kan hålla isär "på grund av" och "tack vare"!
"Jag fick inte det där jobbet tack vare att jag svarare så dumt på intervjufrågorna." Ööh, vad säger man då... Grattis?
Ännu värre är det med dessa eviga våran, vårat, eran, erat. Vad beror detta på?! Jag har en viss förståelse för att man förkortar ord av praktiska skäl men när man lägger till extra stavelser och bokstäver?
Det heter, uttalas och stavas vår, vårt, er, ert och inget annat!
Sen finns det ett grammatiskt fel som krypit sig in i de värsta kretsar, tidningar, böcker, ur kända talares munnar och från varannan människa på gatan... Var kom det plötsliga S:et ifrån? Skrivandes, springandes, ätandes, åkandes, drickandes... Det heter skrivande, springande, ätande, åkande, drickande. Det finns inget S på slutet! Som min lärare lärde oss med dessa ord - kan du inte sätta ordet "att" framför så får du inte sätta "S" bakom.
Sen har vi det ständiga var/vart. Inte ens min romanskrivande (notera, inget s på slutet 
) sambo med två lärare som föräldrar visste skillnaden på dem. Var = plats, vart = riktning... Inget mer "vart är du?" eller "var ska du gå nånstans?", tack...
Oj, vad det var skönt att få hälla ur sig lite frustration!
För att anknyta till risk och chans som Lebendig skrev om, så stör det mig lite på när någon säger att dom tjänar på att köpa en prissänkt tv (exempelvis).
Tjänar gör man när man arbetar och får lön. Om man gör ett klipp på något så sparar man pengar.
Åh, hjälp! Det där är ju inte ens roligt, bara ynkligt.
Bröllopsmagasinet (den tjocka tidningen som brukar delas ut på mässor) är lika förskräcklig. En person av de som skriver där stoppar in kommatecken precis överallt (för övrigt en annan sak jag stör mig på), skriver "dem" precis som i ditt exempel, skriver S på slutet titt som tätt (som i mitt exempel) och envisas med våran, eran osv. Jag kan inte ta sådana texter på allvar, det går bara inte. Hela tidningens trovärdighet faller platt.
