Bubbel, brasa, bröllop (blöja)

...och vilket bra sätt att påminna din pappa om att du finns, och att ni dessutom har väldigt trevligt ihop.

...och vad härligt att vi kan ses härinne.

förhoppningsis: De förra ägarna köpte huset i februari men bodde aldrig i det. Det såldes till oss... jag tror det var i maj eller nåt sånt. Ingen aning om de visste nåt. Tanten som bodde där innan hade i alla fall ingen aning - eftersom hon inte hade sökt nåt bygglov behövde hon inte heller använda sig av några ritningar över tomten. Hon tjafsade en del med kommunen om den där lyktstolpen men fick aldrig reda på att den faktiskt stod på en gemensam marksnutt, hon utgick nog (som man ju gör) från att hela biluppställningsplatsen var hennes.

Jag har ingen aning om när den felaktiga ritningen blev till och varför... Möjligtvis var det i samband med att tomten styckades av, för femton eller tjugo år sen eller nåt sånt. Halva tomten såldes sedan till ett byggbolag som byggde ett annat hus på den.

Hoppas att mannen kan forska vidare i det hela.

Grattis till frisyren! Och mysigt med middag på Pontus, vad ska du ha på dig på "dejten"? Längtar verkligen efter en romantisk middag UTE med mannen, det var väldigt länge sedan. Men vi hade i alla fall hur trevligt som helst i mina föräldrars källare för en vecka sedan, när monstret sov och de själva var på restaurang.

Nu skiner solen igen, härligt! Ska nog promenera bort till dagis och hämta monstret, det blir en trevlig motionsstund på 50 minuter.

Kram, G

Amelle: Ungerska är ett jätteskojjigt språk, du anar inte! Mina föräldrar har bott här sen -56 och pratar förträfflig svenska, de slutade rätt omgående prata ungerska även med varandra. Men en del egenheter består... till exempel säger de (helt omedvetet) "tschickling" när de menar kyckling. Mannen och jag envisas självklart också med att säga "tschickling", vi kallar bland annat monstret för "lilla tschicklingen" för hon är ju rädd för nästan allt, men bara när mina föräldrar inte hör. Vi vill ju för allt i världen inte att de ska sluta förgylla vår tillvaro med sitt roliga uttal.

Apropå det så pratar monstret för det mesta ruskigt tydligt, men hon säger "fompor" istället för "strumpor"; som i "MAMMA TA AV FOMPORNA! AV DOM!"
Då får jag nästan kärleksinfarkt.
Och jag får fortfarande inte sjunga med i barnvisorna. Igår i bilen var det bara: "Mamma köra bilen! M*** sjunga själv!"
Ni fattar inte hur svårt det är att köra bil och inte få sjunga med.

förhoppningsis: Jag satt och kände mig smått vansinnig av avund när jag läste ditt inlägg... tills jag kom till ordet "kanin-jos." F'låt men finns det någon enda, norr om Guangdong-provinsen (där man äter precis allt som kryper eller går) som blir sugen?

Annars lät det verkligen helt fantastiskt, och grattis till en härlig kväll! Själv har jag ätit makaroner och köttfärs. Som jag har fått laga helt själv, och ätit utan manligt sällskap. Monstret visade sig, tillråga på allt, vara exceptionellt fingerfärdig när det gällde att peta ut samtliga makaroner och lämna kvar min URGODA och omsorgsfullt tillagade köttfärssås. Liksom, hon åt fyra brysselkål men ingen köttfärssås! Känns aningen segt att inte få umgås med vanliga, vettiga vuxna för tillfället. I morgon kommer han i alla fall hem.

Kramar, G

Sitter i morgonsolen och smuttar på en mugg kanin-jos.

Eller om det nu är Earl Grey-te. Har varit och tränat och kände mig smått skurkaktig efter att, under onsdagens föräldramöte, blivit påmind om hur gravt omoraliskt det är att handla eller träna under dagistid.

Tittade ut från fönstret till omklädningsrummet och såg monstret och hennes små vänner krylla runt ute på gården, i någon sorts morgongymnastik. Kändes inte helt... omoraliskt. Gick sedan inom jourlivs och - handlade. Äpplen till mig, tomater till monstret. Pilutta.

Idag ska jag jobba såklart, sedan blir det nog utflykt till stora biblioteket, eventuellt med en avstickare till sagolekplatsen, tillsammans med min mammakompis och hennes söta men vilda tvillingflickor.

Kram på er, G

förhoppningsis: Eller en råsaftscentrifug! Splatter, splatter, sploff!

Vilka supermysiga helger ni har haft, med chokladprovning och champagne, men Lapinette, vad tråkigt med lilla kaninen. Förstår att du dessutom identifierar dig lite extra mycket, ni tillhör ju samma släkte och sådär.

Förhoppningsis: Trötthet på tråden här... men helgen var bra. Regning men ganska vilsam. Igår vällde fotografer och mäklare in under mina fåfänga försök till arbete för att plåta lägenheten - den ska säljas! Så nu måste vi flytta igen. Den byråkratiska djuphavsgraven kring vårt lilla hus, har till råga på allt djupnat ytterligare. Nu måste vi först hitta en entreprenör, innan vi får teckna den försäkring som är nödvändig för att få söka bygglov. Och jag undrar om entreprenörerna är intresserade av ett projekt utan bygglov..?
Dagen dessförinnan hade dessutom varit ganska kaotisk, var tvungen att lämna M på dagis extra tidigt och extra finkammad eftersom en fotograf skulle ta klassiska skolfoton på alla barn, sen gick jag och tränade i 1,5 timme innan jag åkte till min rutinkoll på MVC. Alla värden bra, magen finfin. Efter tumultet med mäklen och fotografen var det dags för BVC och spruttagning på monstret (vanligt trippelvaccin, försenat). Hon sa inte ett pip, var mest intresserad av vilket plåster hon skulle få.
På kvällen hade vi trevliga tvillingföräldrarna med vilda tvillingdöttrar här på middag. De gav oss en korg full med "naturens håvor", fikon och vindruvor och rosor från deras egen trädgård. Sen åt vi Jordärtskockssoppa med crème fraiche och tunnbrödssnäckor med renost (barnanpassat men gott alltså), konfiterad anka med calvadosstekta äpplen och brysselkål och matvete, följt av hemlagad ostkaka med hallonsylt. När gästerna hade gått, vid kvart över tio, såg hela lägenheten ut som ett slagfält. Jag var tvungen att fotografera förödelsen. Monstrets skära lektält låg sladdrigt och trasigt i ett hörn, klistermärken täckte golvet, klossar låg huller om buller med lego och avklädda dockor, gosedjuren låg nerstoppade där de absolut inte skulle vara nerstoppade, badrumsgolvet var nerkissat... men de hade i alla fall haft jättekul och - bäst av allt - vi vuxna hade fått prata ostört vid de levande ljusen, druckit armagnac och blivit avbrutna av ett och annat gjädjetjut. Äntligen kan monstret leka med andra barn, dubbelt så gamla och tio gånger våldsammare än hon själv, och hävda sig hyfsat bra. Har väntat på detta i evigheter.

Nu ska jag försöka hitta en byggnadsentreprenör, innan jag försöker jobba lite. Under en tjockmatta av trötthet.

Kram, G

Ja! Nu har jag pratat med snickaren som renoverade vår lägenhet i Malmö. Han är så himla trevlig och positiv och de har totalentreprenad, dvs de kan göra ALLT. Han skulle komma och titta och lämna en offert. Känns lite mer lovande, även om det är lååååång väg kvar.

Lapinette, det vore supertrevligt om du och din man ville komma och hälsa på oss! Har ni nånsin vägarna förbi? I så fall får du ju smaka och bedöma själv ;)

Det är oerhört gulligt att du satt och grät över kaninen. Akta dig vad blödig du kommer att bli när du blir mamma... det kommer att vara en strid ström av tårar i Casa Lapinette.

Förhoppningsis: Nu hinner du dessvärre inte se det här, men jag hoppas att lite kyla inte kan hindra dig från att ha en härlig resa! Kram och lycka till!

Lapinette: Har suttit i en byråkratisk rävsax i någon vecka, och ligger redan sömnlös. Och då gäller det inte ens något så viktigt som ett barn. Känner med er, men attans vad kul det blir att få höra om era äventyr när det börjar närma sig! För jag räknar kallt med att du får jättemycket tid till att skriva på BT då ;)

Sitter och jobbarjobbar efter att ha varit hemma med sjukt monster, ännu en dag. Hon hade ett skrikmaraton från klockan 4 på morgonen till klockan nio, när hon vaknade utmattad efter korta stöta sömn (en i min säng, en ovanpå mig, en i soffan och ett par i egna spjälsängen). Själv låg jag i någon sorts halvvaken dvala och sov knappt en blund. Morgonen tillbringade vi drivande mellan olika lekplatser, i jakt på en bebisgunga som inte var upptagen av något av de besökande dagisbarnen. Monstret själv var mest intresserad av att studera det sociala spelet och lämna spridda kommentarer, tills hon stod och skakade av kyla uppe på en rutschbana som hon bara använde som utsiktstorn. Efter att ha bäddat ner henne i vagnen, under filtar och åkpåsar, somnade hon som i koma, vit i ansiktet och orörlig. Jag promenerade runt, runt i den iskalla solen i 1,5h medan jag ideligen stannade och kände på henne för hon såg alldeles... olevande ut. Satte mig så småningom på gården och väntade på att hon skulle vakna, men gav upp efter ytterligare en halvtimme. På väg ner i förrådet slog hon upp ögonen, sen åt hon ett stort lass kyckling, matvete, sås och brysselkål och sen var allt nästan som vanligt.
Hela eftermiddagen lekte vi här hemma. Tapetserade golvet med stickers, trädde olika mösslika föremål över huvudet (hmmm) men lyckades också få till en hel korrespondens med lantmäteri och stadsbyggnadskontor - det börjar i alla fall rulla på en smula.
Blev sen uppläxad av hyresvärden för att vi - håll i er nu - inte hade bytt trasiga glödlampor! Det är så typiskt, hon har varit som en dröm, men nu när det börjar närma sig försäljning och (min känsla) att faktiskt köra ut oss innan det utlovade hyresåret har gått) så är hon inte alls lika trevlig längre utan kommer med diverse krav på hur vi ska städa inför fotografering och visning av lägenheten. Detta trots att vi alltså hyr bostaden under tiden, och faktiskt bor här.
Usch, jobbigt.
Annars är allt bra som sagt. Mannen jobbar här i stan idag och i morgon; i morgon eftermiddag ska vi träffa byggfirman för en första avstämning och på lördag morgon flyger monstret och jag till Stockholm. M:s gudmor och min bror skickar omväxlande gulliga sms där de talar om hur glada de är för att vi ska komma. I eftermiddag ska vi gå en liten shoppingrunda här i byn - vi ska handla presenter.

Hur mår ni andra? Kramar, G