Bubbel, brasa, bröllop (blöja)

Tjenis penis. Sitter i morgonsolens indirekta ljus och försöker börja jobba, efter min vanliga femtiominuters morgonpromenad till och från dagis. Vi hade besök av vänner från Shanghai i helgen, åkte bland annat till Louisiana i Danmark för att titta på samtidskonst och framtidsarkitektur, samt äta härlig lunchbuffé med bland annat vildsvin och dovhjort. Nu är mannen på resa i Småland, monstret och jag får roa oss själva med utflykter till lekparker och fiskrökeriet. Det är mycket roligare att laga mat när man är två som njuter än när man är ensam, så jag har sedan länge slutat ge henne tidig middag ensam; nu sitter vi och tjattrar i uppemot en timme varje kväll. Hon berättar om vad som har hänt på dagis (i koncentrerade meningar); jag berättar saker som att jag har varit och tränat och att pappa flyger flygplan till jobbet. Blöjan har nu även åkt av på nätterna, hon håller sig precis fram tills att hon vaknar och sen brukar det hamna en liten pöl i sängen men det är ju inte hela världen. Annars är hon så, så duktig! Skönt att bli av med eländet. Mannen sätter in 300 spänn på hennes sparkonto varje månad, känns onekligen roligare än att skänka dem till Pampers.

Till helgen blir det ännu en danmarkstripp, med Fru Fräken.

Men nu till saken. Hur mår ni andra? Kram, G

Har precis återvänt från träning och snabb matshopping, blir mer i eftermiddag, vill ju inte beröva monstret och mig en gemensam tur på Malmborgs med den obligatoriska svängen till fiskdisken. Vi älskar att handla fisk!

Igår åkte vi in till stan och gick runt lite på gågatorna samt handlade tråkiga nödvändigheter, känns härligt att nu åter våga röra sig utan att riskera att lämna kisspölar inne i affärerna (inte från mig, vill jag understryka). Monstret var superduktig och gick två gånger på riktiga toaletten. Väldigt praktiskt när man är ute och rör sig. Däremot har jag bestämt mig för att återinföra nattblöjan, de senaste morgnarna har den lilla vaknat blöt och våt och sen har vi båda känt oss misslyckade. Säkert skulle vi kunna genomdriva även ett sådant projekt genom att väcka på nätter och lyfta upp på pottan tidiga morgnar men jag ORKAR INTE. Är sååå trött av att ha bortrest man, nästan heltidsjobb, tvätta-tvätta-tvätta nerkissade nattlakan och ha ytterligare en liten som sparkar i min mage. Vaknar 2-3 ggr per natt av detta, plus att jag ideligen måste dricka eller springa på toa. Så... sömnmässigt är mitt liv inte jättefestligt just nu. Annars är allt toppen.

Mlle M, wow vilket rörligt liv du lever! Var övernattade ni på väg till sydtyskland? Mitt rekord är att ensam ha kört från NV Skåne ner till Tours, i ett sträck. Det var meningen att vi skulle ha bott över hos mannens bror i Düsseldorf men när vi väl kom dit kändes det "lika bra att fortsätta, vi har ju bara sju timmar kvar nu". Då hade vi tillbringat väldigt lång tid i köer på Autobahn vill jag tillägga. Och inga småpluttar bak i bilen.

Spännande med jobbintervju, vad lutar det åt? Och hur gick det med webshop-projektet förresten? Vill minnas att du satte upp något fiffigt och fint förra året.

Lycka till med pimpandet! Själv gillar jag Laura Merciers secret concealers, har nog hela sortimentet vid det här laget, när jag nu någon gång sminkar mig är det definitivt för att dölja.

Kram, G

...och så undrar man såklart hur Zua och Förhoppningsis har det. Plus alla andra som jag redan efterlyst. Man har ju blivit smått beroende av att ha småkoll på era liv.

Själv ska jag mjukstarta min arbetsdag. Tittar ut på balkongen och gläds åt de små tomaterna som rödnat till, de kommer inte att överleva den här dagen.

Har redan börjat planera inför julen, pappa har bokat in hela släkten på Grand Hotel Saltsjöbaden - igen. Och de bjuder - igen. Väldigt schysst av dem, får man ju säga. Vi ska ses i början av december och äta julmiddag och övernatta. Helgen innan blir det julmarknad hos makens bror i tyskland. Och... igår träffade jag en supertrevlig mamma på lekplatsen, tillsammans med två små söner (jättevilda) och hennes franske make. De har bara bott här ett kort tag, innan var de i London i flera år. Häpnar ofta över den roliga människomixen i vår lilla, lilla stad. Känner ännu oftare att vi verkligen har hamnat rätt.

I eftermiddag bär det iväg till gympa med monstret, sen kommer mannen tidigt hem från sin resa och jag har bespetsat mig på hängmörad oxfilé med grönpepparsås och svartrötter, nåt i den stilen.

Kram, G

Amelle! Låter som ett riktigt drömliv. Bokmässan i Göteborg, får man fråga om du har nåt särskilt ärende dit eller är det bara ett allmänt bokintresse? Vad gör hantverkarna? Vi har ju inte ens kontaktat några, har lite ångest för det, vi ska ju liksom bygga ett helt nytt hus i anslutning till det gamla, inte lite som ska klaffa, på ett halvår dessutom... känns tight. Förhoppningsvis har arkitekten fått iväg bygglovsanmälan, men det är också allt. Kram, G

Tillbaka från en dag på Tivoli i Köpenhamn, späckad av giraffer, bergochdalbanor, glass, flygande koffertar och, eh, rulltrappa.

Vi tog tåget över och anlände strax före lunch. Hade bestämt träff med Fru Fräken och hennes man + dotter vid djurkarusellen. Mogen som man är, gjorde monstret och jag täta ruscher till giraffen. Väl man hade baxat upp monster, sig själv och tillhörande gravidmage var det riktigt rafflande faktiskt. Fru Fräken och maken var snäppet modigare och åkte värsta värsta berg och dalbanan med trippelloop, jag skyllde helt fegt på graviditeten men hade nog inte vågat ändå. Nöjde mig med de två mindre berg och dalbanorna, det kittlade bra i magen ändå. Man har helt klart mesat till sig med åldern. Favoriten för oss allihop var nog den flygande kofferten, en sagotur i HC Andersenland. Vi valde en kroatisk restaurang till lunch och var ense om att maten var urgod, i den mån buffémat kan vara det. Och allihop åt självklart för mycket. Strax därpå däckade monstret och sov tre timmar i sin vagn, så vi promenerade mest runt i solen, åkte lite vuxengrejer och njöt av den magiska atmosfär som bara kan infinna sig i ett förtätat och uråldrigt stadstivoli. Folkmyllret, de röda lyktorna, den stundtals öronbedövande musiken gjorde att maken och jag kände oss transporterade tillbaka till Kina, fast doften av popcorn och sockervadd är onekligen trevligare än den av stinky tofu.
Väntetiden på Hovedbangarden fördrev vi med att i tjugo minuter åka upp och ner i rulltrappa, det var monstrets absoluta höjdpunkt för dagen. Maken muttrade att vi hade kunnat komma betydligt billigare undan än vi gjorde. Men vi var allihop överens om att det varit jättelyckat och kul för alla. Plus att det är skamligt att inte utnyttja närheten till Köpenhamn ännu lite mer. I synnerhet som man numera blir privilegierad som fattig svensk med 40% rabatt på inträde och åkband, med mera. Tjugo minuter med tåget är helt lagom och bilen hade vi parkerat på stationen, sen var det bara tio minuter hem.
Monstret sover redan och mannen är på väg, klokt nog i buss, till centrala Malmö där han ska dricka öl med en gammal fransk kompis som är regissör. Mannen var med i ett flitigt turnerande franskt teatersällskap för 11 år sen, när vi träffades. Gruppen är sen länge splittrad men kompisarna fortsätter att träffas.
Själv ska jag lägga mig i soffan med en kopp te och säsong 2 av Dirty Sexy Money.

Men alltså. Nu vill jag höra allt om era helger.

Kram, G

Lapinette, vilken alldeles underbar helg, höll jag på att skriva, innan jag insåg att du faktiskt lever som om det vore helg typ VARJE dag! Så härligt! Sitter just och drömmer mig tillbaka över gamla sparade BT-inlägg från exakt samma period 2007 (det är kul att jämföra hur man mådde och vad som rörde sig i huvudet då), kan inte sticka under stol med att det gör mig lite, lite beklämd. Så sorglös och fri man var där i Shanghai, omgiven av söta ayier med dammvippan i högsta hugg som beordrade en att vila medan de polerade bordet lite till. Känns som om en alltför stor del av ens liv består av tvätt och pottor nuförtiden. Och ändå är jag varken missnöjd eller låg. Det är bara inte lika fabulously over the top som man har vant sig vid... och älskade. Och oj oj vad jag saknar min stora internationella vänkrets med Manhattanväninnan som cocktailbäret högst upp. Men foglossningen som gjorde att varje steg kändes som att få en spark med stålskodd känga mellan benen saknar jag inte. Fick den redan i femte månaden förra gången, har bara minikänningar nu. Slipper kanske, om jag har tur, byta bort promenaderna mot simning. Denna gång har vi ju inget marmorpalats slash lyxhotell tvärs över gatan, med 25-meterspool, heller. Bara ett sunkigt friskis och svettis.

Lapinette, hur VAR det att träffa din pappa? Pratade ni allvar eller hade ni mest trevligt? Kändes det enkelt att umgås, trots allt? Är sååå glad för din skull.

Lapinette, jag är så så himla glad för att din pappas besök blev lyckat. Har ju följt er nu under flera år och ja, jag förstår väl kanske inte allt men frågan är om vi nånsin begriper oss på våra föräldrar? Drömde själv en jätteotäck och väldigt realistisk dröm om att jag blev ovän med min pappa just i natt, hatet verkligen flödade. I vår familj visar vi alla känslor på en gång och det blir ofta öppna konflikter. Fick uppbåda mycket kraft och energi för att mota bort antipatin när han väl stod här, livs levande, nu i eftermiddags. De är så snälla mina föräldrar, kör tre timmar i bil för att passa den lilla några timmar. I gengäld blev de rikt belönade av ett vilt pladdrande monster som strålade mot dem när de hämtade henne på dagis. Mamma häpnade över hur hon själv gick och hämtade pottan när hon var kissnödig, drog ner trosorna och kissade, två gånger. Sina egna barn hann hon inte potträna förrän vid traditionsenliga 2,5 år. Å andra sidan hade hon ju inte heller förträfflig dagis-support som vi har. Monstret ja, hon hade utflykt i parken idag. Kanske inte jätterafflande om man jämför med alla eskapader på Kinesiska muren och liknande, men det kändes ändå speciellt att göra en matsäck till sin dotter på morgonen, väldigt många vuxenpoäng där. Lite mindre kul att få en avbasning av dagis för att hon inte hade maten i egen ryggsäck, ringde och bitchade till Fru Fräken som hade fått samma bemötande, trots att det var dom som hade glömt att säga till. Känns ju inte jättesjälvklart att en 1,5-åring ska ha ryggsäck men, ja, you know me, jag hanterade det hela genom att nätshoppa - en ryggsäck. Ingen Kånken som alla andra barn hade utan en engelsk variant i form av en stilren, bullig liten nyckelpiga. Tänker passa på att pådyvla mitt monster just såna saker som inte precis alla andra har, tills hon blir stor nog att protestera. För det kommer hon såklart göra.

Medan monsterpassarna, läs mina föräldrar, roade sig här med Barbapappa och mina nybakade ingefärsbiscotti, åkte jag in till stan för en entimmes helkroppsmassage. Sen hann jag bara tanka och lämna in mannens trasiga DV-kamera för reparation (skurkarna tog 600 spänn bara för att ta emot den), sen hade all tiden gått. Inget okynnesshoppande, inget parfymprovande, inte ens en liten futtig espresso. Snyft. Men mina föräldrar hade i alla fall med sig en hel kasse favvo-gravensteineräpplen OCH en sagolikt vacker ask med tryfflar, nyinköppta på anrika Hotel Sacher i, eh, Österrike tror jag. Det är i alla fall dom som hittade på sachertårtan en gång i tiden. Mina föräldrar är ju gamla och bördiga från Ungern, mamma med adligt, österrikiskt påbrå så de uppskattar ju den sortens grejer mer än nåt annat i världen. Monstret fick ett tyskt plagg i present som jag öppnade med fingrar som darrade av bävan, men det var inga lederhosen, inte ens en dirndl (som mina en gång så ondskefulla föräldrar envisades med att klä mig i, jämt!) utan en helt neutral röd T-tröja med hästar på. "Den är väldigt stoooor!" Sa monstret, och krävde sen att få "prova den! prova den!". Sen vägrade hon ta av sig den, trots att den nådde till vaderna och hon själv var övertygad om att det var en klänning. Den korta återstoden av eftermiddagen låg vi i soffan och kollade på Bolibompa, medan en fläskfilé puttrade i ugnen. Ganska exakt så som det brukar se ut när mannen är bortrest.

Hur mår ni andra? Kram, G

Hoppas många hittar hit... och att de har tid och lust att skriva.

Och så en liten varning för ett inlägg som med all sannolikhet kommer att kretsa kring monstret, till och med mer än vanligt, eftersom jag otippat fått henne som heltidssysselsättning. Idag handlade jag sedvanligt impulsivt och panikflydde till mina föräldrar när monstret vaknade (rekordsent, halv nio) full med utslag. Det var två fall av vattkoppor på dagis för typ tre veckor sen, i den andra gruppen. Därefter - ingenting. Självklart, självklart har hon fått eländet. Jo, för vid det här laget har jag ju insett att mitt monster är värsta virus-flugpappret, om något existerar får hon garanterat det först och värst av alla. Ingen feber, men många små utslag och konstiga exem runt mun och ögon. Så det kan även vara nåt annat festligt, typ nötallergi eller eksem. Tiden får utvisa. Dessvärre har jag då inte alls tålamod att vänta ut, eh, tiden, så jag stuvade in en massa bagage + monster + mig själv i Clion och åkte upp till nordvästskåne. Anlände lagom till lunch. Det blev hemmagjord pasta med kantareller och jag kände genast att jag fattat rätt beslut.
Resten av eftermiddagen lekte vi med min brors kulpåse från sent sjuttiotal (dankar, porschar, glaskulor, stenkulor, nickel, oljekulor, har jag glömt nåt?) och promenerade bland höstlöven medan monstret höll mitt pekfinger med en stadig näve och drog den lilla röda plastvagnen med sin andra hand; jag fick den i en leksaksaffär av min pappa när jag var två (1976 alltså) och jag minns fortfarande det magiska ögonblicket. Man blir inte lite nostalgisk när man själv går runt så med sin dotter, samma trädgård, samma kvarter, och hon med sammanbiten min och förstora gummistövlar drar runt på sin leksakskossa som hon då och då lägger till rätta i en särskild vinkel, i vagnen. Vi hann titta på lite segelbåtar också under vår minipromenad. De såg malplacerade ut i allt det gråa, blåsiga.
Här ska vi i alla fall hänga tills A. mannen kommer hem från sin polska mastodontresa och B. Mannen slutat renovera hela tiden och C. monstrets mystiska prickar är borta och hon får gå på dagis igen så att jag kan jobba. Det är så skönt med en jättevilla full med leksaker och god mat och en trädgård dignande av äpplen och en småstad dignande av djurparker och kaféer och stillsam livskvalitet, när alternativet är att sitta och ruttna i en lägenhet där allt påminner en om alla roliga eller i alla fall nyttiga saker som man missar.
I morgon ska jag åka ytterligare ett stenkast längre norrut och, om allt ser bra ut, köpa en dubbelvagn med extra limited edition blingfaktor och guldfärgad ram och what have you. Fast ändå diskret, bruntonad. Framför allt har jag prutat ner den till en dryg tredjedel av nypriset. Känns lite saftigt att lägga ännu en tiotusenlapp på vagn, tyckte både mannen och jag. Man sansar sig onekligen en smula efter första barnet. Känns i alla fall skönt att hon var en tjej så att man verkligen fått frossa i extravaganser. Doppresent från Tiffany's, franska finkappor och annat onödigt har satt guldkant på en tillvaro, som ju onekligen skulle kunna bli rätt oglamorös.

Nirå? Kram, G

Izunia: Vad säger miss J? Nåt speciellt som är kul? Idag sa monstret: "Mormor koka pasta, M***** äta den, den är god!". Hon börjar också bli bedårande lillgammal. "Gärna"; svarar hon om man frågar om hon vill äta en bit ost eller nåt annat som lockar, och hon säger med förtjusning "Precis!" när det är läge för det. Häromdagen fick hon en ny tröja, höll upp den och sa bekymrat: "Den är väldigt stor!"

Förlåt. Jag måste verkligen sluta nu. Men det är så gulligt med en så allvarsam drygt 1,5-åring. Som stryker av skeden mot tallrikskanten inför varje munfull, som envisas med att skåla i mjölk med alla runt bordet, i tid och otid och utbrista: "Skål!"

Härligt höstrusk i nordvästskåne. Åkte och tränade på SATS i morse och gjorde en tur till Polarn och Pyret på hemvägen för att bunkra upp med lite fina gummistövlar och vinterplagg till miss M. Efter lunch försov vi oss båda - i tre timmar! Hann ändå med en cykeltur bort till skogsdjurparken, där vi matade tuppen med leverpastejsmörgås och hästarna med oss själva. Åt laxfilé med kantareller till middag, sen lärde sig monstret äntligen att göra "nummer två" på egen hand, och i rätt emballage (pottan, inte byxorna).

Igår tillbringade jag större delen på sjukhus, tror att min ljuva lilla nyponros har SVINKOPPOR men lyckades avstyra antibiotikakåta läkares impuls-behandlingar, istället blev det en odling. Eftersom hon med största sannolikhet är smittsam (de räliga kopporna smittar till och med INOM en och samma människa, så man måste hålla rent, rent, rent) så kan vi inte göra nåt annat än att vänta ut skiten, kan i värsta fall ta flera veckor! Under tiden är jag helt strandsatt, kan inte jobba, bara gunga i parken och vänta. Eländigt är bara förnamnet. Fast... vi har såklart väldigt trevligt ändå.
Gick en lång skogspromenad och hälsade på hästar, hundar, småkatter och en del fåglar, sen åkte jag och köpte den där vagnen. Den hade en del rost men mannen har lovat att fixa det. I övrigt är den fräsch och hur snygg som helst, en Urban Jungle limited edition i färgen / mönstret "fashion victim", brun med guldmönster och guldlackad ram. Tro det eller ej så är den ändå hyfsat diskret. I morgon kommer mannen hit och sen... har jag bara att avvakta. I relativ isolering.

Hur mår ni andra? Kram, G